Jag var på Ikea idag och köpte en ny bäddsoffa. HAH. Sprang omkring där med min kundvagn och sladdade fram i de där helvetesgångarna mellan däckade småbarn och porslin. Jag tror att jag hatar Ikea. Jag hatar hur de har byggt butiken så att man aldrig kommer ut därifrån. Jag drömmer långa tillfredsställande drömmar om att ta sats med kundvagnen och köra igenom väggarna på hela varuhuset och bereda plats för egna färdvägar. Man är ju en fri själ som skapar sina egna vägar i livet, och varför skulle Ikea vara ett undantag då? 

Ikea drog in sina köttbullar för att det hade hittats spår av häst i dem, men jag är övertygad över att den största delen av köttet i deras köttbullar kommer från folk som har dött i deras varuhus någonstans mellan kontorsstolarna och ramavdelningen. Det är min teori iallafall. 

Aja. Jag har en bäddsoffa nu iallafall. Kul att ha någonting att sova på. Vardagslyx. Man måste ju unna sig saker ibland. 

Det här var typ den enda bilden jag tog under hela min londonresa. Idag så satt jag och funderade lite grann på det förra inlägget det jag skrev. Typ ”Åhhh London var så himla bra och fantastiskt wow wow wow ni borde ha varit med!”. Sen så kom jag på att jag inte har tagit några bilder alls? Det är ju uppenbart att jag inte blev utkrystad av mamma för att bli bloggare. Jag vet liksom inte hur man GÖR??? 

Jag kan liksom inte avgöra när det är passande att ta en bild eller inte. Folk som vet hur man bloggar tar ju tusen bilder när de går på stan och bloggar tre långa inlägg som ba ”BILDBOMB!!!” och lägger ut femtio högupplösta bilder på raken. Själv så hade jag typ problem med att få ihop till tio bilder på hela resan. Vet inte vad det är för fel på mig, men att ta bilder är typ det sista jag tänker på. Det kommer liksom inte naturligt för mig. 

Tror det bottnar lite grann i att jag tycker att det typ är pinsamt??? Typ att stå där och vifta med kameran som en äkta turist. Det känns ju faktiskt ASTÖNTIGT. 

Är stolt över att driva Sveriges sämsta bildblogg faktiskt. Jag vill ju ha smarta läsare. Den här bloggen ska inte vara någon jävla bilderbok för folk som inte kan läsa. Det gäller att hålla den intellektuella fanan högt, men isåfall borde jag kanske sluta blogga om One Direction…. 

London var typ det bästa någonsin. Så fort som jag hade landat på Arlanda så ville jag bara dö inombords och gräva en grop i snön och hoppa ner i den och aldrig komma tillbaka, men så kan man ju inte göra. Men alltså 3 dagar är alldeles för lång tid för att man ska kunna göra London rättvisa. Det går typ inte.

Man galopperar bara omkring mellan butiker och får svart snor på grund av luftföroreningar och köper saker som man inte behöver i ett tillfälligt tillstånd av sinnesförvirring. Kanske är det därför jag just nu sitter med ett HÄSTSCHAMPO i min hand och funderar på varför jag köpte det. Väldigt oklart, typ. Jag borde ha varit lite mer kulturell istället. Tryckt näsan mot olika tavlor och slickat på Big Ben och såna saker. 

Men det kommer ju fler londonresor. Faktiskt. Synd bara att man ALLTID åker hem precis när man känner att man har lyckats fejka sin brittiska accent till den grad att vissa individer faktiskt kan gå på att man är EN ÄKTA LONDONBO. Fan. Men men. Nu när jag är hemma så känner jag mig mest som Victoria Silvstedt och blandar svenska och engelska och flashar brösten. Det gamla vanliga alltså. 

JAG ÅKER TILL LONDON IMORGON!!!!!! Bara så att ni vet. Ska gå runt och vara turist och vara pinsam och låtsas kunna prata brittisk engelska. Det gamla vanliga alltså. Sånt tröttnar man ju aldrig på.

Jag har haft köpstopp ända sedan nyår bara för att kunna gå bananas i London. Köpa dyra tweedrockar och hälla i sig hinkar med afternoon tea och såna saker. Eller inte. Aja. Vi hörs väl när jag kommer tillbaka. HUGS AND KISSES!!! 

Vet att det här är lite pedofilvarning, men igår när jag såg en glassbil på gatan där jag bor så var jag tvungen att smygfota den eftersom jag blev så himla glad av att se den. Den ba rullade förbi när jag var på väg hem från tunnelbanan och spelade den där melodin och jag dog! Har inte sett den sedan jag föddes typ. 

Synd bara att man går upp två kilo i vikt bara av att höra melodin. Men men. Jag bara *worth it*.