R&B-världen är smockfull av mer eller mindre bortglömda artister och misslyckade karriärer. På riktigt… jag skulle kunna rabbla hundratals exempel på ”Undra vad som hände med X egentligen”. Folk försvinner, och något som många gånger gjort mig ledsen är att så många lovande tjejer och tjejgrupper försvinner. En som försvunnit och kommit tillbaka väldigt många gånger är Mila J eller Japollonia som hon numera kallar sig ibland. Idag omskrivs hon nästan alltid som Jhené Aikos syster, och visst har Mila blivit omsprungen av syrran när det gäller framgång de senaste åren. Jag vet inte riktigt hur ni tänker men för mig är det dock fortfarande Jhené som är Mila Js syrra, men jag gissar att jag är ganska ensam om den uppfattningen.

Hursomhelst, Mila har precis släppt lite ny musik, och jag fastnade för Smoke, Drink, Break Up, en 90-tals doftande klassisk lite bitter ballad.

Okej kära läsare, nu går jag in i folkbildnings-mode och tänkte berätta för er om Milas karriär från starten för nästan 20 år sedan till idag!

Mila J, egentligen Jamila Akiko Chilombo, musikdebuterade 1995 som tolvåring (!!!) i tjejgruppen Gyrl där även en till Akiko-syrra ingick, Miyoko. Gyrl hade startat som bakgrundsdansare åt barn-rnb-gruppen Immature, där bland andra Marques Houston var med. Förlåt men så gulligt med barn-rnb från 90-talet, alltså herregud. Gyrl gjordealdrig något st örre genombrott, men släppte ett par låtar, bland annat den här gobiten:

Förlåt men fortfarande… hon är tolv år gammal här? HJÄLP.

Vi spolar fram till 2005 och Mila är nu en av medlemmarna i Dame Four, en av den tidens många failade rnb-tjejgrupper. Även om Dame Four var en kortvarig historia, så släppte gruppen en låt/video som är SÅÅÅÅ JÄVLA BRA. Ni fattar inte hur mycket jag lyssnat på denna, ÄLSKAR DEN!

*insert utläggning om hur mycket crunk-n-b betytt för mig*

Okej. 2006, Dame Four har splittrats av okänd anledning och Mila J ska satsa på en solokarriär. Hon släpper ett gäng låtar, och är på väg att släppa ett helt album men så blir det inte, troligen på grund av skivbolagsjidder. Hon släpper dock låten Complete som jag fullkomligt lyssnade sönder när den kom, alltså jag älskade den här låten så himla himla mycket. Den har nu några år på nacken, och har väl inte åldrats med extrem värdighet, men jag tycker fortfarande den är väldigt fin!

Känner ni igen samplingen? Den kommer från denna klassikern som också samplats på en av mina Nivea-favoriter och på LeToyas största hit för att nämna några exempel. Efter den failade solokarriären blev det ganska tyst från Mila J i några år. Tystnaden bröts förra året då Mila först bjöd på singeln Movin On, och sedan började släppa musik under namnet Japollonia. Som Japollonia är hennes tidigare ganska helylle image ersatt av en lite hårdare stil. Jag gillar verkligen detta:

Alltså dans som utförs med hjälp av sånna fällstolar? Kommer aldrig tröttna på det!

Mila släppte ett helt mixtape förra året, det finns att ladda ner på DatPiff och är riktigt bra. Jag är väldigt glad att hon är tillbaka och att hon inte ger upp, fatta tjejen har liksom haft en/försökt fixa en musikkarriär sen typ 1995 (d va länge sen). Vi snackar nästan 20 år liksom. Nu hoppas jag bara att hon bestämmer sig för en riktning, kanske väljer namn (Mila J funkar väl bra, eller kanske Mila Aiko om hon vill rida på syrrans framgång?) och väljer vilken typ av musik hon vill göra. Om jag fick bestämma skulle hon fortsätta med Blinded-soundet, men den som lever får se!

Ni som har hört några avsnitt av vår podd vet kanske att jag lyssnar på typ fem norska rapskivor per år. Efter att ha hört hans förstasingel idag är jag helt säker på att Store Ps Regnmannen kommer vara en av de skivorna i år.

Allt började med att DJ Giraffo skickade Store Ps grupp A-Lagets skiva Nokke Feita 3 till mig för några år sedan. Detta var när nästan all svensk rap fortfarande enbart lät som att det var 90-tal fortfarande. Visserligen var det samma år som jag typ för första gången började lyssna på svensk rap som inte handlade om Hässelby, så vad vet jag. Jag blev hursomhelst superförvånad när den inleddes med en norsk variant på DJ DMDs klassiska Texas-underground-hit 25 Lighthers. Jag kände inte till att det fanns skandinavisk musik som influerats från den södernmusik jag växt upp med. Jag kände typ inte till att det fanns skandinavisk rap som inte försökte låta 90-tal. 

Det blev aldrig att jag lyssnade speciellt mycket på Nokke Feita 3 trots att den bestod av en mängd bra och nya beats och röster som gjorde annat än att rappa 16 bars efter varandra med samma flow. Men skivan lämnade ändå sina spår då den fick mig att börja hålla lite koll på vad norrmännen håller på med egentligen. Nu några år senare är det helt plötsligt inte helt helt oväntat att höra nån spela en norsk rappare som Phil T Rich aka Arif ute i Stockholm, pga han har hits (lyssna på när VBDFR pratar med honom så vet ni). Norge gör hits!

Nu några år senare ska Store P släppa en egen skiva i Regnmannen. Jag tror att det är hans första soloskiva och jag tror inte att det kunde börjat mycket bättre än att han släpper videon och singeln vikje være i din verde:

Av: Hugo

Häromdagen bloggade jag om att ZMoney, en av mina stora favoriter från 2013, släppt sina två mixtapes utan DJ. Sedan det inlägget har jag också fördjupat mig lite i rapnördsteorierna om att ZMoney kanske inte är den verkliga hjärnan bakom sitt fantastiska sound, och efter att ha lyssnat på några av producenten JNeals senaste alster är jag beredd att börja tro på konspirationen. JNeals senaste video OMG är en riktigt tung kombo av ett hårt jävla beat och nån sorts signaturflow/stil med massa upprepningar (OMG) och ett jävligt kantigt uttal. Det låter liksom som han säger ”Åh mahhr gaahhhrd” typ. Älskar det. JNeal verkar ha mycket på gång, för bara en vecka sedan släppte han den här extremt tunga låten:

För att höra mer från JNeal skickar jag er till hans soundcloud där man kan höra allt från hans senaste bangers till två år gamla verser på till exempel Rihanna-låtar. Jag är så jävla peppad på JNeal, och jag hoppas att alla dessa videosläpp indikerar att han snart kommer droppa ett mixtape!

…det är inte svårare än att jag inte fått den här ur huvudet sen i julas typ. We Are Toons danssuccé Drop That Nae Nae har redan fått 1 miljard officiella musikvideos, eller det kanske var exakt 1 officiell musikvideo till sången Drop That Nae Nae och 999.999.999 officiella videos till dansen Nae Nae.

Här är en gif (snodd från) på när fotbollsspelaren Lance Moore från mitt favoritlag New Orelans Saints firar en touchdown i höstas med att dansa Nae Nae:

Så där då har jag kuppat in NFL på bloggen två poster i rad.

Allt jag vet om We Are Toons är att de är ungdomar från Atlanta och att de har gjort minst en extremt medryckande sång. Videon ovan laddades upp i december men jag kan tänka mig att de har dansat runt ATL med den här skiten i flera år. Jag uppskattar även dansen Nae Nae för den ser inte nödvändigtvis så svår ut heller. Jag är många saker, t ex en bevandrad friluftsman precis som Zlatan, men jag är tyvärr inte så akrobatisk att jag kan dansa alla danser jag skulle vilja kunna dansa.

På videon här nedan, eller via We Are Toons youtube-konto (eller youtube-sökningen nae nae) kan vi lära oss mer om Nae Nae:

Av: Hugo

Två Seattle-människor har uppmärksammats extra mycket på sistone för saker de har vunnit. Om vi ska vara rättvisa så har ett lag och en person vunnit: Seattle Seahawks vann konferensfinalen mot ärkerivalerna San Fransicos 49ers i NFL och Macklemore vann jättemånga priser på amerikanska Grammys. Men hela laget Seahawks har faktiskt hamnat lite i skymundan senaste veckan då allt fokus varit på de korta intervjuer lagets stjärn-cornerback Richard Sherman gjorde direkt efter matchen. Den ena ser ni i youtube-klippet ovan. 

Sherman säger alltså att han är bäst på sin position, och han går hårt åt sin motståndare Michael Crabtree genom att kalla honom medioker. Crabbtree och Sherman möttes i två avgörande dueller på slutet av matchen, Sherman överglänste Crabtree och var direkt avgörande för att Seahawks skulle vinna. Rent sportsligt var det en superinsats! Men intervjun efter matchen har upprört. Sherman har antagligen varit den mest omdebatterade individen i Norra Europa/Nordamerika den senaste veckan.

Inga problem för Sherman, hans reklampremier osv kommer säkert stiga i taket. Det som gnager lite är att han genomgående beskrivs som en thug för sitt vinnarbeteende.

Thug.

Att han är en självproklamerad nörd helt utan brottsregister som har tagit sig från ett arbetarklasshem i Compton via toppbetyg i en Ivy Leauge-skola till NFL spelar inte så stor roll. Att han på alla sätt och vis verkar vara en hyvens människa som trots att han är långt ifrån den som tjänar mest i NFL är en av de mest engagerade när det kommer till välgörenhet osv spelar inte så stor roll. Att han fick lite upprättelse för sin ilska i intervjun efter matchen när NFL släppte denna video som visar hur Crabbtree puttar till honom lite spelar ingen roll. Han är en thug. 

Jag håller ju inte med om att han är en thug, men vad vet jag om amerikanerna anser att dålig vinnare = thug så får jag väl leva med det.

Då var det bara det lilla att hela världen verkar ha missuppfattat vad en dålig vinnare är. För Sherman betedde sig faktiskt helt rimligt. Han tycker att han är bäst på sitt yrke och han berättar det. Jag tycker att det är helt rimligt, speciellt eftersom han är bäst på sin position i det lag som är det bäst försvarande laget i NFL. På söndag ska han spela Superbowl och han har all världens statistik för att backa upp att han är bäst på sin position, det är en rimlig åsikt att ha.

Vet ni hur en dålig vinnare gör när den har vunnit något? Vet ni hur den sämsta vinnaren gör när den har vunnit något? Ni behöver inte fundera, ni kan bara titta på Macklemores sms till Kendrick Lamar efter att Macklemore vunnit pris för bästa rap-album här under:

Bara tryck upp det i ansiktet på honom. Macklemore sätt dig ner och drick lite skumpa, det är så en ska bete sig när en vinner. Säg att du är bäst om du vill, du har ju vunnit och sålt 12 miljarder ringsignaler osv. Det är en rimlig åsikt (jag håller inte med alls men men…). Jag antar att det bara är minuter eller kanske timmar innan folk får syn på den här instagram-bilden och börjar kalla Macklemore en thug då.

För samma regler gäller väl för alla i alla fall!

Av: Hugo

PS. Att Macklemore har 1133 olästa sms ojoj.