Det känns sjukt sjukt att det inte ens var två år sen VBDFR ft Hasan Ramic satt i studion och försökte lista ut om en verkligen uttalade dollartecknet [dolla sign] i Ty$. Hasan frågade mig om Joe Mo$e$, Ty$ och DJ Mustard var artister jag hade hittat på själv, och det var typ en befogad fråga för de var fortfarande så okända då. För så kort tid sen!
Mixtapet vi pratade om i avsnitt 12 heter Whoop! och det är fortfarande chock-bra. Jag tror dock att Tys kommande EP Beach House kommer att vara ännu bättre. Igår eller idag eller nåt sånt kom Or Nah med Wiz Khalifa och det är den andra sången från EPn vi får höra innan släppet 21 januari. Fan vad tungt asså. Visserligen känns Wiz helt onödig, men det är ju lite hans grej så det är ju helt ok. Denna EP kommer förhoppningsvis bli kulmen av DJ Mustard och Tys samarbete, nu när de har övat tillsammans på Whoop! och mixtapen Beach House och Beach House 2. Lyssna på Or Nah på Soundcloud om ni vill, hej.
Igår kväll surfade jag runt indy.livemixtapes.com för att se om nåt nytt kul hade släppts, som en gör då och då när en vill höra bruksrap. Jag hittade massa rätt dålig rap, som en gör… Jag skulle precis ge upp musik för alltid (för kvällen) jag precis innan läggdags hörde Memphis-rapparen Cocaine DonnasFor Errbody. Detta är exakt sån go bruksrap jag gillar. När jag vaknade hade refrängen fastnat i huvet och då spelar det ingen roll att de två första verserna är aningen textmässigt alldagliga.
Sista versen älskar jag dock, det är nämligen ett telefonsamtal där Donna spelar båda rollerna. Kanske är den också lite alldaglig, men jag struntar i det för jag älskar när rappare hittar på telefonsamtal. Att hitta på att nån säger emot en är ett jättebra sätt att få tillfälle att säga vad en vill lite extra skarpt. Donna rappar dels som en annan tjej som konfronterar henne för att hon har sextat med hennes kille, kanske även sexat? När Donna rappar sin egen del är hon nästan hånfull mot den andra tjejen, hon har ju visst fått för sig att en kan paxa killar genom att bli ihop med dem eller nåt sånt. Inte så länge Donna får bestämma. Det är exakt det hela låten handlar om för övrigt, du kan ej under några omständigheter paxa killar (från Donna).
Jag gillar även denna video då jag till 100% kan relatera till den värdelösa telefonetikett paret i introt visar upp, jag är faktiskt också värdelös på telefon. Inte lika sur som de är kanske, men det kan bli ganska svårforcerade samtal. Whatever?! xoxo
Hela Cocaine Donnas mixtape Poor Little Rich Girl finns här, om du vill slippa höra nån DJ vråla sönder hela skivan (det är extra mycket vrål på denna skiva) kan du lyssna på flera av sångerna på hennes Soundcloud istället.
Hallå! Vi fick en fråga från Carina så jag fortsätter konsumentupplysningen!
Det är andra gången vi får frågan om leggings i bandana/paisley-mönster så här kommer lite mer konsumentinfo. De jag tipsade om sist verkar tyvärr vara slutsålda, så mitt bästa tips nu är Love Melrose som har för 20 dollar i olika färger. Dock från USA så tull kan tillkomma. Även Imso har ett par men de är lite dyrare. Lycka till i jakten!
Välkomna till första VBDFR 2014! Vi inleder året med en rejäl throwback och pratar om uråldrig musik från 2013. Verkligen throwback! Vad hände egentligen med den svenska hiphopscenen 2013 och varför är mainstreammedia plötsligt överkåta på svensk hiphop? Vi pratar om Grammis- och P3 Guldnomineringarna och hur medias plötsliga intresse för svensk hiphop kan komma att påverka scenen.
Vidare snackar vi om 2013 som amerikanskt rapår. Sanna har med sig en underskattad låt producerad av Young Chop, och vi pratar om vad som hänt med Chicagos rapscen under året som gått. Vad hände egentligen med drill-hypen och vilka kommer bli de stora stjärnorna under 2014?
Hugo berättar om hur hans älskade västkustsound dominerat 2013. DJ Mustard har blivit gud, och Hugo upplever detta nästan som en personlig seger. Hugo ser också en förskjutning i vilka som fått hits med det härliga Bay Area-soundet, 2012 gjorde de största västkustlåtande hitsen av folk som Drake, men under 2013 har lokala västkustartister också fått gigantiska hits med DJ Mustard-låtande låtar. Vi pratar också lite om att DJ Mustard-soundet även letat sig in i R&Bn, vilket gör både Sanna och Hugo överlyckliga.
Vi avslutar sammanfattningen i New York och konstaterar att det möjligen skett ett tronskifte i A$AP Mob där Ferg med sitt album Trap Lord gått om Rocky som den stora stjärnan i A$AP-gänget. Sanna berättar också om hur hon under 2013 hittat många nya kvinnliga rappare i den genre Petter döpt till ”#hipsterutanattSannastörsig”. Gemensamt för dessa kvinnor är att de jobbar med mycket hipsterattribut och alla släpper alldeles för lite musik. Handlar det om en regional variation i tempo för olika artister? Vi drar paralleller till hur Cunt Mafia släpper musik, och pratar vidare om hur Contessa Stuto och hennes gäng är SUPERnostalgiska kring ett klassiskt New York-sound.
Vi pratar vidare om vilka som var de absoluta största låtarna under 2013. Vi snackar om hur framtiden kan tänkas se ut för stjärnskotten Migos (som gav oss Versace) och Rich Homie Quan (som gav oss Some Type Of Way).
2013 blev också året då Hugo hittade tillbaka till rap från Baton Rouge, och vi hoppas på ett uppsving för Baton Rouge under 2014. Hugo passar också på att spela lite musik från Pretty Honore, en ny hyfsat lovande rappare från Baton Rouge med en precis så gnällig röst som VBDFR älskar.
Vi avslutar avsnittet med att prata om vad vi hoppas på inför 2014.
Gott nytt år alla lyssnare, tack för att ni hängt med oss i ÖVER TVÅ ÅR NU. Vi hörs snart igen!
Hej! I klippet ovan av 3D Na’Tee sammanställt lite av vad som hände under hennes sverigebesök och hennes intryck av dagarna i Stockholm. På hennes blogg finns också en längre sammanfattning som nästan fick mig att börja gråta. Na’Tee är en av mina favoritrappare någonsin och att få vara med och göra något så stort för en av sina favoriter är verkligen en fantastisk upplevelse. Vi som gör VBDFR är fans först och främst, vår ambition är att det vi gör alltid ska genomsyras av en genuin uppskattning för den musik vi pratar om och de rappare vi bokar till våra fester. Vi är fans i första rummet, mycket mer än vi är DJs, promotors eller journalister.
Att som fans få vara med och göra något som betyder så mycket för en av våra favoritartister är verkligen så jävla stort, och helt ärligt… när vi startade VBDFR för lite mer än två år sedan och spelade in vårt första avsnitt hemma hos Onda i Rågsved kunde jag aldrig föreställa mig att Na’Tee skulle spela på vår fest två år senare. Jag är så jävla stolt och glad över vad vi gjort och att vi fick vara med om något såhär fett.
Innan Na’Tee och Yankee åkte hem sa de att de ville komma tillbaka, och jag är tvärsäker på att jag talar för hela VBDFR när jag säger att det vill vi också! Vem vet, kanske kommer en ny chans att se en av de mest lovande och grymmaste rapparna just nu här på hemmaplan redan i år. Jag hade så dåligt samvete över att vi dragit hit dem mitt i vintern när årets första snö föll över Stockholm, och skulle mer än gärna ta hit dem igen i sommar. Den som lever får se helt enkelt!
Återigen tack alla som kom på vår fest, tack alla som stöttat oss, STORT TACK TILL JULIA FRÄNDFORS och tack till alla er som bidrog till att Na’Tee och Yankee fick ett så grymt besök i Stockholm!
