För några månader sen hintade Nic Nac på twitter om att han skulle släppa en riktigt stor dänga dagen efter. Som gammalt The Cataracs-fan var jag så klart peppad. Han har gjort massa hits till The Cataracs, Dev och lite musik på The Packs senaste album. Trodde jag. Det visar sig att jag i flera år har blandat ihop Nic Nac från Starting Six och Cyrano från The Cataracs karriärer. Genom att skriva detta har jag säkert gjort det helt omöjligt för er som läser att hålla isär dem för all framtid. Nic Nac och Starting Six är inte riktigt lika framgångsrika som Cyrano och The Cataracs heller, t ex har min bästa Starting Six-sång Whip Clean chock-få views. Han har ju dock några goa hits bakom sig, som Sanna skrev om i helgen. T ex hennes favorit I Hit It med Ray J och BobbyBrackins aka Young Bob och IamsusGet It In, men också den rätt okända men supersvängiga throwback: Round of Applause av HBK-medlemmen Symba.
Hursomhelst visade sig dängan Nic Nac hintade om vara Loyal med Chris Brown och Lil Wayne. Det var kul att Lil Wayne rappade bra, det var ett tag sen. Jag var dock inte jättepeppad på att höra Chris Brown sjunga om relationer så det blev inget mer lyssnande på den låten. Tills för några dagar sedan när denna jättemycket bättre remix med Keyshia Cole och Sean Kingston istället för CB kom!! Hallå detta är ju ljud jag gillar! Jag har heller inget emot att Keyshia Cole jobbar lite med västkust-soundet, hon är från San Francisco men har ju varit lite för stor för att va en del av den tills rätt nyligen medialt bortglömda Bay Area-scenen. Det vore t ex kul att höra henne på ett beat från DJ Mustard, Leauge of Starz eller P-Lo.
Halloj! På bilden ser ni föredetta Disney-stjärnan och modellen turned tonårspopstjärnan Zendaya tillsammans med Ty$ och IamSu. Zendaya släppte sitt självbetitlade debutalbum i höstas, och har nått vissa framgångar. Hennes första singel Replay påminde mig om en ung Cassie, ni vet Me & U-Cassie. Det är glad och modern rnb-pop, och jag gillar det! Zendaya ska om ett par dagar släppa nästa singel My Baby, som kommer släppas i en remix-version med verser från Ty$, IamSu och något mindre kände Bobby Brackins, en snubbe jag mest förknippar med Ray Js I Hit It First, ni vet låten om att han låg med Kim Kardashian före alla andra. Förlåt men jag älskar den låten, den är verkligen så jävla catchy. Den är producerad av Nic Nac, samma snubbe som också gjort Zendayas My Baby. Han ligger även bakom Sean Kingstons Beat It. Håll ett öga på Nic Nac, han lär fortsätta leverera hits.
Zendayas My Baby-remix är ett stort steg för vårt älskade västkustsound, Ty$, IamSu och gänget tar nu ett kliv in i popvärlden och jag tycker verkligen det soundet funkar minst lika bra i glad tonårspoprnb som på DJ Mustard-bangers eller på Ty Dollas melodiösa R&B-jams. Jag kommer spela sönder den här låten!
En av förra årets gladaste överraskningar var att Fabo från den ofta jävligt bespottade snap-gruppen D4L, ni vet gänget bakom Laffy Taffy*, släppte en låt *typ* från ingenstans (okej han hade precis gästat ett Trinidad James-mixtape, men ändå). Låten hette Catch Me On That Molly och lät såhär:
Jag älskade den direkt och tyckte att det var extremt kul att få höra Fabo igen. Efter att D4L splittrades någon gång runt 2006 har det varit hyfsat tyst från honom. Han släppte ett mixtape 2008 som inte fick så särskilt mycket uppmärksamhet, och ungefär samtidigt gick D4L-kollegan Shawty Lo och blev oväntat populär. Fabo la musiken på hyllan ett tag, skaffade ett high school diploma och började plugga på college. När jag hörde Catch Me On That Molly blev jag verkligen överlycklig, jag älskade hur låten var en snabb lite trapig låt om Molly som kändes väldigt väldigt mörk. Kolla på videon ovan liksom, det verkar mest skrämmande att poppa molly med Fabo, en hyfsad kontrast till D4Ls glada snaplåtar. Fabo har i och för sig varit en mångsidig rappare sedan D4L-dagarna, han har alltid haft ett jävligt speciellt sätt att rappa (hackigt och kul, hårt som fan, ibland angränsande till sång), och många trodde att Fabo skulle få den mest framgångsrika solokarriären av D4L-killarna. Jag har alltid gillat Fabo. Älskar på Laffy Taffy när han sjunger ”Don’t be shy – I’M FABO”, älskar när han som enda kille gästade Rasheedas Bubblegum Remix. MEN jag har aldrig tidigare älskat Fabo så mycket som jag gör idag, efter att ha lyssnat igenom hans nya mixtape We Amongst U, som kom för ett par dagar sedan.
Var ska jag ens börja? We Amongst U är bland det bästa jag hört på länge. Produktionerna varierar från hård trap till mer glada låtar som låter väldigt Roscoe Dash/Travis Porter. Fabo sjunger, skriker, rappar och hummar fram sina texter på ett sätt som gör mig så jävla lycklig. Och vilka texter sen!! Här finns allt från jävligt mörka knarklåtar (där han tex rappar ”let me have my gateway drugs”), skrytlåtar, glada sånger om pengar, en låt om Fabos obehagliga mardröm och självklart en låt om snygga tjejer, producerad av K-Rab som även producerade Laffy Taffy.
Men det som imponerar mest på mig är Fabos mer introspektiva och blottande texter, där han berättar om saker som hänt honom de senaste åren. Särskilt How The Fuck Did I Get Here berörde mig, Fabo rappar om sina misstag, hur han ångrar att han hoppade av skolan, hur hans morsa gav upp på honom, hur han hamnade i fängelse, kom ut och försökte satsa på musikkarriären. Fabo rappar ”just when I thought that I can really get it right/ my baby mama died and my brother got life, damn”. På sista versen berättar Fabo om hur han kom tillbaka till sitt område innan det revs (Atlanta ska som första stad i USA riva alla sina housing projects för att ersätta med ”mixed-income developments”, och bland annat har Bankhead Courts och Bowen Homes i Fabos Bankhead rivits). Fabo avslutar sin sista vers med att berätta hur han söp och knarkade som fan, tog en överdos, vände sin familj ryggen och till slut gjorde en helomvändning och nu försöker bättra sig.
Jag tror att We Amongst U är bland det mest överraskande och mångfacetterade vi kommer få höra på hela 2014. Jag skojar inte. Det här mixtapet har allt! Fabo är extremt ärlig, adlibsen är geniala (FABO! GIK!) och produktionerna låter ibland som nån sorts crunkinspirerad utomjordisk skräck-trap. På vissa låtar låter han som en smutsigare Kevin Gates. JAG ÄLSKAR DET. Kan inte Juicy J bara avgå och så kan Fabo ta hans plats?
Och hur mycket älskar man inte en revansch? Fabo har varit mer eller mindre bortglömd de senaste åren, han är dessutom en sån rappare som klumpats ihop med typ Soulja Boy och gjorts till nån sorts symbol för hiphopens förfall. Jag älskar att han är tillbaka och det med fucking besked alltså.
PS. Fabo har egentligen bytt namn till 2$ Fabo, jag har ingen aning om varför. Jag vet vad han heter, men jag kallar honom Fabo ;)
*Förlåt men Laffy Taffy-videon är ett sånt tidsdokument. Att den liksom inleds med att Mike Jones (WHO?) står och vouchear för att Laffy Taffy kommer bli en sån extrem hit. Jösses.
Jag känner inte att jag behöver motivera varför jag är så förväntansfull inför filmen Draft Day. Den kommer lagom till den riktiga NFL-draften. Den handlar om hur Cleveland Browns ska drafta, det är ett 100% relevant scenario för Browns har flera förstarunde-draft-val i år. Kevin Costner är med. Jag älskar Kevin Costner.
Det har funnits tidpunkter i mitt liv när jag har inbillat mig att jag kanske måste försvara några av mina intressen. Inte NFL så klart. Det är orimligt att ogilla NFL om en inte är en utomjording helt utan intresse för fantastiska mänskliga prestationer såsom konst/uppfinningar/musik/tacos/NFL, enligt mig. Men snarare att jag ville försvara att jag alltid gillat Kevin Costner så mycket (Postman är den bästa). Det har inte gått längre än så, jag har aldrig formulerat några argument för att försvara mig, jag har bara tänkt tanken. Av nån anledning har jag kännt lite samma sak gällande min besatthet av all musik Mouse On Tha Track gör. Han har så corny röst, jag älskar den. Hans beat omg.
Jag kom på nu att det kanske är det här som heter guilty pleasure, där ser man! Alltid trott att jag inte haft nåt sånt. Hursomhelst, all text framtill nu var bara utfyllnad för att säga detta:
idag har jag jobbat till ljudet av Draft Day-trailern sen satt på Mouse throwback-klassiker I Go från 2012 med Mista och Mista Cain sen satt på ljudet till Draft Day-trailern sen svarat i telefon sen börjat om.
Det finns inget som hindrar er från att göra samma sak!
Atlanta-rapparen Que släppte i somras dunderdängan OG Bobby Johnson producerad av Bobby Johnson. Jag lyssnade på den i repeat i flera timmar kändes det som medan jag försökte lista ut om Atlanta-Que och Baton Rouge-Que tha Truth var samma rappare eller inte. Vem av dem var det jag hade hört rappa med Migos? Det slutade med att jag var tvungen att lyssna på varsitt mixtape från båda artisterna för att helt enkelt höra mig till att de ju var olika personer. Jag hörde det rätt snabbt vem som var vem men lyssnade vidare ändå pga bra musik. Lyssnani också.
Idag eller igår eller nåt sånt släppte Que första smakprovet från hans kommande mixtape, den Juicy J-gästade Clip So Long. Ni hör den här ovan. Den är ju ingen OG Bobby Johnson om en säger, men att den kom nu gav mig ett perfekt tillfälle att lägga upp OG Bobby Johnson-videon på bloggen. Det är perfekt eftersom då kan jag passa på att fråga igen: när hade ni tänkt att OG Bobby Johnson skulle bli en megahit i Sverige?
Både Sanna och jag har vid upprepade tillfällen i podden och på internet bett t ex Piraterna rappa över den. Jag vill höra Abidaz över det beatet. Ni har till påsk på er sen är det för sent! Här var visst en länk till google-sökningen og bobby johnson instrumental. En måste faktiskt inte vänta tills Drake lägger en vers varje gång. Här är videon:
