Ezale.

Jäv är ett så bra ord. Kort och tydligt. Nog sagt om det. Jag går ju runt här på jorden och är en av de människorna som påstår att objektivitet inte är något som existerar så det är lika bra att sluta hålla på och ändå försöker jag kommunicera så att det ska låta objektivt. Sjukt lång mening där men det får ni leva med, en gång skrev jag ett blogginlägg helt utan punkter men med 100+ kommatecken, så, det, här, är, ändå, inte, det, värsta, ni, genomlevt, mvh antar att alla läst alla inlägg i kronologisk ordning. Sjukt lång mening den där också.

Jag försöker låta objektiv genom vara jävligt öppen med 20-30% av grejorna med mig som gör att jag har just min unika subjektiva uppfattning av t ex en fysisk greppbar mp3a innehållandes ettor och nollor som vi via mediaspelare uppfattar som rapmusik.

Ibland går det så långt att jag kallar det jäv
Ibland påverkas min förmåga att bedöma något så otroligt mycket att jag inte ens kan låtsas försöka vara objektiv. Alltså, pga jävig anledning kan jag helt enkelt inte bedöma om musiken är bra eller inte. Nostalgi är den vanligaste jäviga anledningen.

Här är några av de starkaste exemplaren på typ av musik jag inte kan bedöma pga jäv eller anti-jäv (inser nu att jag kommer använda det korta och distinkta ordet jäv delvis fel i det här inlägget, men för sent att ändra nu):

• Loop Troop Rock’n’Rollers
  • De var vuxna människor från landsbygden som minst en gång rappade om att planka på tunnelbanan. Plankandet framstod inte, för mina öron, som en bi-sak för att illustrera att de hade det snårigt ekonomiskt eller nåt sånt. Aktiviteten ”planka” var själva slagträt. Det lät som att de tyckte att det var coolt. Det lät som att de ville måla upp en bild av sig själva som tuffingar genom att prata om att de var plankare.
  • Jag var en 13-årig människa från Hässelby. Ett barn som alltså var uppväxt nära en tunnelbana och använde tunnelbana dagligen. För mig var aktiviteten planka jämförbar med att urinera mot ett träd inom synhåll från en gångväg använd av en gamling som eventuellt skulle kunna bli ett ofrivilligt vittne. Kanske tvingas se en barnpenis på 50 meters avstånd. Det är en otroligt vardaglig och obetydlig aktivitet som inte är helt soft men whatever ibland händer det och det är ingen som förlorar sömn över det.
  • Slutsats: Pga vem jag var och vilka de var: jäv (eller anti-jäv?). Jag kan aldrig bedöma huruvida Loop Troop Rock’N’Rollers gör bra/dålig musik för de börjar på -1000 poäng.
  • Exempel:N/A.

• Sånger som bygger på sånger av Eazy-E.
  • Detta är ett fenomen jag talat om på bloggen ng.se/vbdfr tidigare. Jag kommer automatiskt älska alla sånger som bygger på sånger av Eazy-E.
  • Slutsats: jag är helt inkapabel till att förstå om en sång som bygger på en sång av Eazy är medioker. För mig låter den fantastisk. Jäv pga nostalgi.
  • Exempel:

• Sånger som bygger på New Orleans Golden Era sånger
  • Alla sånger som bygger på sånger från New Orleans golden era när Mannie Fresh och Beats By The Pound producerade ca 500 stycken topp 1000-sånger i världshistorien-sånger var är objektivt jättebra, tror jag. Men jag vet inte helt pga jag känner sån nostalgi när jag hör de där melodierna.
  • Slutsats: Jäv. Helt klart.
  • Exempel:

Vila i frid Bankroll Fresh.

• Sånger som bygger på Bay Areas 90-tals funk
  • Helst med ett uppdaterat sound. Dvs ca allt Rob Lo och DJ Fresh producerat de senaste 15 åren. 80-tals funksamplingar.
  • Slutsats: Hur är det ens möjligt för DJ Fresh att ha släppt 10+ enormt bra album? Undrar jag. Antagligen är det inte möjligt: Jäv
  • Exempel:

Exemplet ovan är Bay Area-artisten Ezales 5 minutes of Funk från ca två år sen. Jag vet att den börjar med en Whodini-remake, men jag visste inte det då utan kopplar soundet till bay rap jag hört. Det är min upplevelse som gäller här!

När 5 minutes of funk kom lät den helt annorlunda från typ allt jag lyssnade på då. Jag hade inte spenderat så mycket tid med DJ Fresh och liknande funk på något år då. Jag var fortfarande helt inne i HBK/Mustard/Baton Rouge. Men den sången däckade mig. Har tydliga minnen av hur jag lyssnade på 5 minutes of funk på repeat några cykelturer från jobbet i Sumpan förbi rivningsarbetet som pågick i Råsunda av den gamla fotbollsarenan. Sjukt ointressant detalj.

Hursomhelst var jag ju så klart fast. Ezale blev en artist som jag spenderade en del tid, men jag fastnade nog inte så himla mycket för nån annan sång (förutom Foreal Foreal). Tills idag.

Såg att den här videon till Day Ones existerade. Den börjar med ett tråkigt intro. Jag ger inte upp. Sen slänger den jäveln ett DUBBEL-JÄV PÅ MIG.

Inte ett jäv utan två samtidigt.

Här händer det JUST NU:

DUBBEL-Jäv. 

Har det hänt dig?
Dela med dig på @VaBlirDetForRap 
Vi kanske svarar!

Låt mig förklara

• Jäv 1 – Sånger som bygger på Bay Areas 90-tals funk
  Den här kan ni. Precis som med 5 minutes of Funk är Day Ones extremt funkig. Det låter som att DJ Fresh har producerat. Jag har redan förklarat den här, ni fattar. Jag är fast.
• Jäv 2. Scraper bikes inuti musikvideon
  Ett helt nyupptäckt jäv som ingen inom forskningseliten på något av våra stora eller små lärosäten har uppmärksammat tidigare. Upptäcktes på ren slump av en enkel datoranvändare mars månad 2016. Vad är Scraper Bikes? Detta är en scraper bike:

Ja ni ser ju. Scraper Bikes är lustiga cyklar som cyklister i Oakland CA cyklar på ibland. Många scraper bikes är trehjulingar. De vanligen hemmabygda och färgglada. Jag har aldrig cyklat på en scraper bike. Fast nu när jag påminns om att de finns vill jag ju ha en såklart.

Vad har scraper bikes med Day Ones att göra? Ezale och hans kompisar från dag 1 cyklar ju runt på scraper bikes i hela videon för fan! Det visar sig att jag påverkas av detta. Varför?

Jag är jävig när jag ser scraper bikes eftersom jag lyssnade ca 1 miljon gånger på tonårsgruppen Trunk Boiz sång Scraper Bikes. 900.000 av de lysningarna satt jag vid en data och kollade videon också. Så jävla fet den va. Helt sjukt att den inte blev enormt stor. Tycker jag (som alltså är jävig).

Jag vrålar fortfarande med till enormt tunga textbitar som

what is this?
handlebars,
I don’t even have to steer

Börjar min jävighet, och alltså min förmåga att objektivt bedöma om musik som har med scraper bikes att göra märkas nu?

Har helt glömt vad det här blogginlägget handlar om nu. Men, om ni tagit er ända hit och har huvudet fullt med intryck så finns det en sak från vår tid tillsammans som jag tycker är det absolut viktigaste att ni kommer ihåg och tar till er:

Ezale är objektivt ca bäst.

/Hugo

Min första reaktion när jag såg denna bild på internet var exakt denna:

Starta Facebook-gruppen ”Rädda Nef The Pharaoh från Drakes blodsugarklor” och träffas på en offentlig plats med de andra gruppmedlemarna för att fika.

Men det är lite starkt tänkt kanske. Facebook-grupper träffas ju inte på riktigt. Låt oss titta på vad som har hänt:

1. Nef The Pharaoh gick ut offentligt med att han var en jättebra artist under 2015. Detta hände genom att han släppte musik.

2. Drake har gått ut offentligt med…
2.1 … co-signs av okända nya innovativa artister via digitala kanaler eller genom att spela in remix på bra sång.
2.2 … med musik där Drake för evigt använt sig av artisternas flow och musikaliska uttryck, vilket legitimeras genom Drakes del av utbytet: ge co-sign.

3. Jättemånga artister har gått ut offentligt med tvivel kring om Drakes co-signs verkligen hjälper artisterna, eller om de framförallt hjälper Drake?

4. Sauce Walka gick ut offentligt med sitt missnöje över att Drake hintat i digitala kanaler om att han skulle remixa 2 Legited 2 Quitted, men sedan svikit löftet/hintandet genom att gå ut offentligt genom att aldrig släppa någon enda remix till 2 Legited 2 Quitted. Vi skrev om det här på bloggen.

5. Jag gick ut offentligt med min teori om att Drake hittar nya innovativa artister att gå ut med offentligt med co-signs till genom att analysera icke-offentlig data från sociala medier och musiktjänster.

6. Flera rimliga gick ut offentligt med att de höll Nef The Pharaohs Big Tymin som en av årets bästa sånger.

7. Drake gick ut offentligt med en co-sign av Nef The Pharaoh genom att lägga upp en bild på Nef The Pharaoh på sitt instagramkonto. 

Finns mycket händelser mellan raderna här, men dessa sju grejor är de absolut viktigaste.

Vad händer nu? Kommer Nef The Pharaoh få en ordentlig skjuts i karriären nu eller kommer det gå åt fanders som för Sauce Walka? Det är det nog ingen som vet, men uppenbarligen är risken för det förstnämnda stor nog för att jag, en rapbloggare i Sverige, skulle bli orolig.

Om ni absolut vill kan ni precis som Drake lyssna på Nef The Pharaohs musik och se om det påverkar hur ni känner för hela den här historien. Nef är mest känd för sin cash money/golden era New Orleans-influerade Big Tymin som ni ser i videon nedan. Även EP:n* är jättebra. Den hör ni här på Soundcloud t ex. 

/Hugo

*EP är förkortningen för ”Elektronisk Puck”. Förr i tiden lyssnade folk på musik i sin hemmiljö genom att lägga tunna runda svarta skivor där musiken sparatas i räfflorna på en vinylmaskin och så blev det musik när man tryckte på play. Skivan såg lite ut som en puck. Idag lyssnar vi på musik på elektronisk väg, men har behållt ordet puck av nån anledning, fast med tillägget elektronisk. Lite som hur E i E-mail står för effektiv, effektiv mail, pga snabbare än fysisk mail.

Svante aka NG-bloggaren Svante tipsade om bay areas Kamaiyah för ett tag sen, det är jag glad för! Som med vilket musiktips som helst väntade jag alldeles för länge med att kolla in det, så det var först igår jag insåg att Svante glömt berätta att Kamaiyah är NYA DB The General (fan ba bra denna va då), som ju var Bay Areas NYA Lil Boosie. Jag pratar om deras röster alltså. Så bra röster!

Out The Bottle är 100% en banger och på How Does It Feel (nedan) lyckas Kamaiyah göra en sång där hon är gullig + göra en dansig sång + göra en mysig&chill sång att the same damn time. Det så kallade Lifestyle-formatet, dock inte lika fet som Lifestyle-såklart.

Bonus: Zay’M som är med på Out The Bottle har i klassisk Bay Area-stil släppt lite transport-trap-rap, minus trap-delen. Men ändå, de rappar om sin business model och vad som inte är med i deras business model, lyssna på No Middle Man:

/Hugo

Det finns en drös olika skäl till varför DU borde gilla Sky Balla. Här är en lista:
 

• 1. Sky Balla är en rebell. T ex i detta avseende: han var den första rapparen som skrev sina texter på en digital apparat och inte på ett papper med en penna. Samhällsklimatet under den tidsepok han gjorde det tillät inte sådant beteende. Det är typ som att nån hade släppt sitt album som Spotify-exklusivt på 80-talet, när vinylnormen var som starkast. Klicka här för att se videon där det händer (vad fan hände med Ya Boy aka en av gästrapparna på K-Feds album, förresten?), och/eller titta på bilden där han läser sin text från sin gameboy eller vad det nu är:

  
   

• 2. Sky Balla har snabbast käft i hela världen. Titta t ex på den här videon där han har snabbast käft i världen (vem blir ej peppad på att höra hans musik efter att ha hört honom prata här?):

  
   

• 3. Är ni inte säkra på om ni vill höra Sky Balla rappa efter att ha tittat lite på videon ovan? Vänligen klicka är fram till minut 01.11 i denna youtube-video för att få ytterligare bevis på att Sky Balla har världens snabbaste käft:

  
   

• 4. Om ni gillar Dipset och vill bli nostalgiska, passa på att klicka på uppladdaren av ovan youtube-klipp och titta på 21 videos där olika Dipset-affilierade figurer är utomjordligt fly.
   
• 5. Sky Balla var mitt första möte ekonomirap och den kanske viktigaste transport-trap-rap rapparen. För att citera personen som myntade termen transport-trap-rap:

  ”Han gangster rappar om mord och sånt som andra gangster rappare, men han gangster-rappar också en hel del om ekonomiaspekten med knarkförsäljning. En sång om distribution. En sång om lagerhållning. En sång om hans status som affärsman (han uppger att han har status: Pamp och/eller Magnat). En sång om hans uppväxt och framfart som affärsentreprenör, lite som Ingvar Kamprads bok om IKEA och hur han bildade IKEA i Småland, fast Sky Balla blev en kolamagnat som eftersänder paket med kolla direkt från Kuba.” (Mannen Hugo, 2010)
   

• 6. 2004 års Mobb Report är ett fullständigt enormt album. Gäster är bl a Jim Jones, Juelz Santana, E-40, Stack Bundles och Keak Da Sneak. Lyssna på Spotify.
   
• 7. Så här såg albumomslaget ut:

  
   

• 8. 2008 års Tycoon Status var 2008 års objektivt bästa album. Den här ni t ex på Spotify.
   
• 9. Sky Balla åkte in i finkan 2008 om jag minns rätt. Det var oklart om han någonsin skulle släppas. Nu är han definitivt frigiven:

  
   

• 10. Sky Balla har släppt en ny sång, det första nyinspelade materialet sedan han låstes in. Och sången är definitivt skitbra. Det är klassisk larger than life Sky Balla. Eventuellt är jag påverkad av känslostormen hans plötsliga frigivande innebär, han skulle ju aldrig komma ut? Detta är inte helt på nivå med när Kevin Gates plötsligt kom ut ur fängelset i förtid 2011, men situationen påminner. Artist jag älskade fick livet och artistskapet avbrutet av vad som sades vara evigt fängelsestraff, sen släpptes de under en mediaskugga.
   

Sådär.

Det var slut på argument för varför DU bör gilla Sky Balla. Det passar sig kanske inte i dagens lyssnarklimat att kolla upp en gammal bay area-artists enormt bra men gamla skivor så här flera år senare, det betyder inte att skivorna inte förtjänar att höras. För det gör de. Sky Balla är enligt mig en av 00-talets bäst förvarade hemligheter. Musiken var verkligen enorm när den kom, och så ohörd.

Här hör ni nya Sky Balla, Loyalty is a Lifestyle:

/hugo

GRATTIS BUKTEN!!! Oaklands stolthet Golden State Warriors (ni vet laget som tvingades sluta sjunga IM IN LOVE WITH THE COCO) kammade hem segern i NBA häromveckan och några av buktens bästa artister har slagit sig samman i en hyllningslåt. Jag tror verkligen jag talar för hela VBDFR när jag säger att vi älskar detta. Produktionen står supergulliga P-Lo för och vår älskling och buktens drottning Kehlani inleder. Som jag känt för Kehlani senaste tiden sen hon fick sin dator stulen. Fatta paniken. Jag fick ångest bara av att följa henne på insta genom den här processen. Även Iamsu, Lil B och G-Eazy gör sin grej på denna tune. Fatta vilket härligt gäng!!

P.S. Gullig bonus: 2011 var Kehlani och hennes dåvarande grupp Poplyfe med i America’s Got Talent, rekommenderar starkt att titta på Kehlani som ung!!!