Unge Ferrari jag lyssnar fortfarande på låtar från din skiva. Hade inte helt fastnat för Bedre men nu till videon älskar jag den!

/hugo

Det roligaste Eric Bellinger släppt i år är Oochie Wally-remixen Focused On You med 2 Chainz, men det bästa är mycket möjligt den helt nya QPn* Cuffing Season Pt. 2. Finns en chans att denna skiva kommer marknadsföras med hjälp av data (pga Eric hänger med 300 Ent, lyssna på Avsnitt 98 när det kommer så fattar ni), vilket innebär att den här blogposten endast kommer vara synlig på internet för er som levt et liv på internet som är anpassat efter Eric Bellingers musik.

Lyssna på Cuffing Season 2 i vinylformatet QP:

Cuffing Season, Pt. 2 – Eric Bellinger

Kolla på både den jättegamla Oochie Wally. Sen berättar du för mig vad rapparna i videon som inte är Nas, medlemmarna i Bravehearts heter, utan att googla! Skriv till @JuiceManeHugo på twitter eller kommentera här. Jag har sett en av dom rappa live på Annexet i Sthlm för exremt många år sen.

/Hugo

*En vinylskiva som har diamtern 1 dm kallas EP, en skiva som har diamtern 3 dm kallas LP. En skiva som har diametern 1 quarter poundcer cheese kallas QP.

Spelade 5 sekunder av denna EP när detta skedde i verkligheten:

@brunheten: ”va e detta?”
Jag: ”yo trane, fransos”
@brunheten: ”detta låter ju jävligt lovande”

Exakt så. Jävligt lovande. Fan vad bra det här låter så här en hösteftermiddag. 

Lyssna på Yo Tranes EP* Late Night Drive här: 
 

/Hugo

*”EP” står för Eleketronisk Punk om ni undrar, vet inte varför för låter mer som RnB**.

**”RnB” står för Regular Non-Belieber, vilket verkligen inte är rimligt alls. Förstår inte alls vad det har med den här musiken att göra.

Helvete. Den här har rullat i mina hörlurar några dar nu. Tror både Onda och Ivory är bättre än någonsin nu. Petter417 jämförde en gång Onda med Scarface, en rapgubbe som bara blir bättre och bättre ju äldre han blir. Onda har levt över två hela decennier på 1900-talet, och nu lever vi en tid där fönstret för innovation inom genren av folk som ens levt ett år på 1900-talet börjar stängas. Hade Lil Wayne släppt sin första skiva idag och varit lika gammal som när han släppte sin första skiva hade han varit född efter det senate Irak-kriget. Zlatan hade spelat i Juventus när Lil Wayne föddes. 

Det kan sägas att rap alltid varit aningen för ungdomsfokuserad. Eller raplyssnare i alla fall. Kan verka som att VBDFR gillar alla nya glansiga rappare och snabbt ger upp på det äldre gardet, innan de ens är ”äldre”. Kanske stämmer det, fast jag tänker mer på det som att vi älskar innovation. Jag i alla fall, jag är alltid nyfiken på att höra någon som hittar på något nytt. Jag vet hur pannkakor smakar vid det här laget: jättegott. Jag blir skitglad när det råkar serveras pannkakor en torsdag, men jag tänker aldrig på pannkakor. Jag tänker på det där nya kebabstället som ska öppna på Rosenlundsgatan. Jag vill vara med från början när kebab ska bli finkrogsmat i Sverige. Har någonting med mat någonsin haft så hög potential? Detta är vatten-på-Mars-nivåer.

Så jag är skitpeppad på när ungdomar på typ blå linjen gör något helt nytt, och jag var extremt peppad när Ivory dök upp för några år sen. Jättespännande och lovande först, utvecklas till antingen dominerande i sitt sound (Ivory) eller bara lovande men inget jag fastnade för (jag gjorde tamales en gång, det var gott och krångligt, har inte gjort om det). Onda passar inte inte i mallen. Inte Chris Change heller.

Onda och STHLM Inkasso hade bättre beats och mer personlighet än allt i Sverige, men jag var inte medveten om att de fanns när de var ungdomar med potential. De var bra på det de gjorde, helt enkelt. Volvomusik var antagligen 2010:s bästa svenska rapskiva. Sen släppte de ingen musik på skitlänge och det var okej på något sätt. Och så pågick livet som vanligt och plötsligt har Onda Sveriges bästa rapröst och känsloförmedling. Han lyckas göra reflektera-över-livet-rap kanske bättre än vad vi någonsin hört i svensk rap. Inte bara en gång. Och Ivory gör sitt. De behövde inte vara tonåringar för att förnya sig. Innovation har inget med ålder att göra. 

Och Change har gått från en helt vanlig svensk rap-producent med ovanligt bra musiksmak till det här. Vet inte om jag hört honom bättre?

Under ett år när Mwuana hände, när Erik Lundin hände. Så vi lever är en av mina favoritlåtar 2015:

/Hugo

Til Mine Venner är namnet på Unge Ferraris debut-EP*. Nu har jag lyssnat och nu känner jag mig som en av Unge Ferraris venner. För detta är så jävla för mig. Jag är inte lika nedslagen av stolen som första gången jag hörde fantastisk norsk r’n’b-rap för snart två år sen, men jag är rätt fast här i fåtöljen.

Har väntat på denna debut sedan:

Så tips till dig från mig: lyssna. Unge Ferrari är extremt omtyckbar, och för nån som mig som hört jättelite sång på norska i mitt liv: det här är den bästa sång på norska jag nånsin hört. T ex har jag sjungit med i ma og mina boys, vi hänger i liaaaaaner i några dar nu. 

Lyssna på ”EP:n” här på Apple Music eller här på Spotify:

/Hugo

*Om ni undrar vad en ”EP” är så ska jag göra er besvikna: det är det ingen som vet. Det är lite som med smaken, den är som baken (delad). Det är alltså helt och hållet subjektivt, för vissa är ”EP” ett mixtape, för andra är ”EP” en tavla, för vissa är det en långfilm med konstinslag. Det finns en växande gruppering i samhället som påstår att sångaren och investorn Eric Gadd är en EP. Allt är rätt och allt är fel på en och samma gång. Consumer Research har senast 2013 visat att fler människor vet vad som är backslash och vad som är slash av / och än vad det är som vet vad en ”EP” är för något. Om ni känner att ni kanske ändå vill få en lite klarare bild av vad en EP är för något är det enklaste ni kan göra att läsa fotnoten i detta inlägg på ng.se/vbdfr.