Jag har nog aktivt och självmant tryckt play på sånger från färre än 10 brittiska rappare i mitt liv. Vi börjar där, så vet ni exakt hur lite jag vet. Har ju aktivt tryckt play på allra minst 200 Baton Rouge-artister, ca 150 Dallas-rappare, kanske 2 kanadensiska rappare*, 400 Atlanta-rappare, 250 från Memphis och närmare 1000 Bay Area-artister senaste tio åren bara så har haft saker att lyssna på helt utan brittisk musik.

Från UK var det Kano, The Mitchell Brothers och Afrikan Boy där för ca 4-12 år sen? Sen hörde jag inget alls i flera år tills jag upptäckte Krept & Konans Don’t Waste My Time endast ett drygt halvår efter att den kom (när French Montana var med på en remix). Den är obs skitfet fortfarande så här två år senare. 

Sen hörde jag lite J-Hus och nu har jag i typ en månad lyssnat nästan dagligen på några som heter Section Boyz och deras sång Look Arff.

Det som slår mig är att jag upplever mig förstå oväntat mycket av vad dom säger. Brukar ej förstå brittisk engelska uttalat av andra än Michael Caine typ så är förvånad. Dock har jag ingen aning om vad just ”lock arff” betyder. Kan så klart gissa med hjälp resten av texten och kan förstås googla men nån av er som läser får hemskt gärna berätta istället! Vad betyder det? Interagera på detta medium (tw): @JuiceManeHugo tack.

Här är videon:

*Har faktiskt en Swollen Members-cd nånstans men den lyssnade jag på för över 10 år sen. Det är två-tre kanadensare bara i den gruppen!

Förutom att Kaveh ska ringa Zara Larsson när hon fyller 18 vet jag också att han är en norrman. Så det är alltså andra dagen i rad jag bloggar om bra rap från Norge, och kanske femte gången sen jag i ett pod-avsnitt hintade om min tid med norsk rap kanske är förbi.

Men det var innan det stora Svensk-Norska musikutbytet via RMH och Babak började. För några veckor sen hörde vi Dida och Erik Lundin på en Sulten-remix och nu har alltså Kaveh spelat in sin egen variant av Didas Höru Mig Bae. Båda dom här låtarna är exempel på när remixer gör precis det som är önskat: de får mig typ att gilla orginalsångerna mer än innan. 

Lyssna på zara larsson när du blir 18 ringer jag dig*:

Jag har för mig att jag skrev om Kaveh här för 1 till 5 år sen kanske, men hittar inget. Så kanske var det en dröm. 

/Hugo

*s/o om ni också kom att tänka på när Mack Maine bytte profilbild till Miley Cyurs ansikte på dagen 3 år efter att hans sång Every Girl med textraden ”in about 3 years, holla at me Miley Cyrus”. Detta ledde alltså till att Miley hollrade till Mack Maine för att fråga varför han hade henne som profilbild.

”Det du kallar trvp, kompis det kallar vi techno”

Vi i VBDFR har ju alltid kallat det du kallar trvp för falsk trvp, men att kalla trvp för techno funkar lika bra!

JNS och Kong Makko Makeba tog mig med sina öppningsrader jävligt snabbt från att tänka: 

låter ok men ingen Pandaøyne direkt 

till:

okay det här är fett, Norges FUTURE!!!

Om jag hittar den här låten på nån av strömningstjänsterna Spinrilla, Apple Music, Livemixtapes, Datpiff, Hotnewhiphop, Audiomack, Soundcloud eller Spotify finns det goda chanser att jag kommer lyssna på den här 100 gånger innan året är slut! Helst om nån hacker kunde se till så att det bara fanns en musik-app med all musik dock! Jag är ju inte den som är den som inte kan tänka sig lyssna på två till synes hippa norrmän hipster-shamea folk för deras trvp-lyssnande!

/Hugo

Hallå! I väntan på avsnitt 94 är inspelat och släpps förhoppningsvis under veckan. Om verkligen inte orkar vänta utan vill höra oss direkt: nu har ni en unik chans att höra 1 av 3 VBDFR-medlemmar prata om rap i en eter. Det är jag, Hugo, som pratade om catchiga raptexter i PP3 i P3. Vi pratade t ex om hur man/jag/vi fortfarande använder uttrycket kodak moment fast att Kodak har blivit Instagram nu, eller nåt sånt?

Jag är med från 23.30 typ, eventuellt har jag hackat den spelaren här nedan så att det börjar där direkt:

/Hugo

Bild via 730.no.

Fullständigt orimligt detta. Klockan är snart 22.55 på fredag och jag har äntligen tid att titta ikapp på lite videos och lyssna ikapp på lite musik. Jag är alltså hemma och hinner inte detta egentligen för jag ska kolla på senaste avsnittet av Hard Knocks snart. Jag vill se JJ Watt och Vince Wilfork mysa i omklädningsrummet och allt det där men jag måste smälta all denna musik. 

Det var en sån vecka. Den kanske bästa musiksläppsveckan i Sverige sen förr-förra veckan. Det har kommit så bra videos! Vet inte hur jag ska tackla det här. Får typ använda samma princip som sist det här hände mig (förr-förra veckan alltså): berätta om en svensk och en norsk sång från veckan.

Arif har verkligen hittat formen nu. Han var fortfarande rätt ny som artist i rampljuset när han gästade podden för nåt år sen och började typ direkt efter det sin transformation från Phil T Rich till Arif. Unge Ferrari verkar va en lite coolare/hippare Store P typ? Ja den Store P som hade en av förra årets bästa sånger alltså. Är för övrigt söndag nu helt plötsligt, hann inte skriva klart i fredags. Inte att det spelar nån roll. Jag såg för övrigt Hard Knocks och fick se JJ Watt och Wilfork mysa på en grill-restaurang och det var fantastiskt. 

Den svenska sången från veckan som absolut ingen kan ha missat men som ändå förtjänar exakt 100ggr så mycket uppmärksamhet som den fått är så klart Cherries Tabanja:
 

Känns som en miljon år sen jag hörde Cherrie första gången på Abidaz skiva, och som 1000 år sen vi pratade med henne i telefon i podden. Jag älskade hennes röst då men blev ändå helt helt knockad när Sanna spelade Tabanja för mig förra hösten. Den har nåt sorts tangerat rekord med Trap Queen – jag har hört båda typ varje dag i snart ett år, hur kan jag inte ha tröttnat? 

Nån borde forska på det. 

Hörni har ni märkt att helt plötsligt har VBDFR börjat blogga enbart om rap från Sverige och Norge? Det är inte vi som ändrat vårt beteende – det är ju för fan Sverige och Norge som släppt bomber på bomber och blåst loss taken från dörrarna. Kommer det hålla i sig? Vem vet men jag hoppas det. Hade inte allt det här släppts hade jag behövt blogga om att rapparen OHNO visat sig INTE vara backpack-rapparen Oh No, utan en ung kalifornier som vaknat upp och jobbar hårt som än mexare efter som han är en mexare. Nu behöver jag bara nämna det i förbifarten.

Om ni råkar ha missa alla andra släpp så behöver ni genast kolla på Höru Mig Bae-remixen och läsa om Mapeis rap om nr 1 och 2 här, Erik Lundins Araba här och Paaps Vingar av glas här. Har lyssnat på de Dida och Eboi-sångerna sjukt mkt sen Babak lämnade en bunt dunder mp3 när han gästade oss för nån månad sen. Och att Paap är tillbaka med nytt släpp är jävligt fett.

/Hugo