Italien! Mortadellans och Versace-familjens hemland! Men inte bara det: italienarna har på gamla dar visat sig vara oväntat progressiva i ansträngningar för att, med maten som verktyg, skapa en bättre värld.
I våras beslutade landets högsta domstol fria en hemlös man som stulit mat för trettiofem kronor, då han inte kunde anses ha begått ett brott för att han stulit maten på grund av ”ett omedelbart och grundläggande behov av näring”. Det är alltså inte längre ett brott i Italien att stjäla små mängder mat ifall omständigheterna är tillräckligt akuta.
Tidigare i somras inledde den nytillträdde borgmästaren i Turin sin mandatperiod med att lägga fram ett förslag om att göra staden till ”Italiens första vegetariska stad”. Förebilden för förslaget är Barcelona, som tidigare i år gjort ansatser att bredda vegetarianismen bland sina medborgare bland annat genom att stötta vegetariska affärsinitiativ och uppmana till minst en köttfri dag i veckan i hushållen.
Den senaste matpolitiska skrällen är en lag som klubbades igenom denna vecka, som syftar till att minska det enorma matsvinnet med en miljon ton. Det är en femtedel av all mat som slängs idag.
UN uppskattar att världens matsvinn är hela en tredjedel av all mat som produceras. I Europa är siffran ännu högre än så, då nära fyrtio procent av all mat hamnar i soporna: vansinniga mängder svinn, som enligt UN skulle räcka till att nära tvåhundra miljoner människor.
Det är inte ovanligt att livsmedelsbutiker och restauranger slänger varor som egentligen är fullt ätbara, men som exempelvis passerat bäst före-datumet (här har jag förresten skrivit en text som handlar bland annat om just den typen av märkningar). Anledningen till det är för det mesta inte att de är onda och älskar att se människor svälta, utan att de riskerar bryta mot livsmedelslagen. Att donera överskottet till välgörenhet är alltså ofta en knepig historia som kan resultera i att det slår tillbaka mot kedjorna själva. Man vill helt enkelt premiera gott beteende snarare än att straffa dåligt beteende.
Den nyklubbade italienska lagen syftar bland annat till att underlätta dessa processer. Affärsverksamheter som donerar mat kommer hädanefter inte att behöva oroa sig för att åka dit på kuppen, och ju mer de donerar desto lägre ”waste tax” behöver de betala. Det som kommer påverka kreti och pleti mest i och med den nya lagen är dock något annat, nämligen något som refereras till som ”family bags”. Kort beskrivet är det ett finare uttryck för doggy bags, något som inte är speciellt vanligt men som hädanefter ska bli standard på restaurangerna.
/Slaktarn
