”Bland vita dukar och hisnande restaurangnotor lever kulinariska jet-setare i en värld som är stängd för de allra flesta av oss och de har kommit att bli en stor maktfaktor i matvärlden. Vi följer fem av världens mest högprofilerade matbloggare på jakt efter världens mest exceptionella och extrema matupplevelser.”

Den som inte redan sett dokumentären Foodies har nu sin chans! Ligger på SVT Play till och med tjugoförsta september.

/Slaktarn

Minns du Vienetta? En rokokoprålig glasstårta med spritsad grädde och choklad. Dök upp som efterrätt både här och där, köptes djupfryst i sin blå kartong i affären. Du kanske fortfarande köper Vienetta. Isåfall köper du säkert glassbåtar också. Finns de ens längre? Du kanske vet. Jag vet inte.

Det är fredag och solen skiner, så jag tycker inte det är helt olämpligt att kicka igång helgen med en video som visar hur det går till när Vienetta tillverkas. Det är en hypnotiserande och djupt tillfredställande process.

God helg,
/Slaktarn

God mat, men skulle även kunna fungera som en slags ny version av sten/sax/påse? Som en vän klokt påpekade: kanske är alla bra maträtter en version av det, en slags lek med textur som resulterar i vinna eller försvinna.

/Slaktarn

Rötmånad, det kallar man den här tiden på året. Vi är mitt i den.

”Låt inte soporna stå, ta ut dem direkt, det är rötmånad!”
”Nej vet du vad, det här vågar jag inte äta nu ner det stått utanför kylen såhär. Det är ju rötmånad.”
”Jag vet inte vad det var, jag kände mig så konstig i magen. Men så är det ju rötmånad också.”

Vad är det för ord egentligen, det låter så ödesdigert. Det är ju egentligen ett uttyck som handlar om klimat och dess påverkan på skörden, men i mitt huvud skulle det lika väl kunna betyda andra saker: förr tänkte jag alltid att det var märkligt att ”rötmånaden” sammanföll med den där tiden på sommaren då allt går sönder. Allt är utblommat, inklusive en själv. För mycket sol, för mycket umgänge, för mycket alkohol. Psyket har inte fått vila, sådär som det var tänkt, det är snarare utbränt. Sommaren har alltid varit min bästa och värsta tid på året. Tillvaron skakig, balanserar på ruinens brant. Att titta ner är hypnotiserande, fallet lockande. Jag vet att det är så för många andra också. Och slutet på sommaren, det är precis vad det kallas. En riktig rötmånad.

Skiftet juli/augusti betyder hög luftfuktighet och värme, och det ger gynsamma förhållanden för bakterietillväxt. När bakterier får härja fritt blir maten lättare skämd. Den här tiden på året brukar man prata om ”sommarsjuka”. Det låter som att det skulle kunna vara något trevligt, kanske som ”sommarfling” eller ”glädjeyra”. Jag är redan uppe i två vändor sommarsjuka, och kan meddela att det inte alls är något trevligt. Det rör sig om magsjuka, varken mer eller mindre. Äckligt och jobbigt.

Historiskt sett finns också ett vidskepligt skimmer över tiden då rötmånaden infaller – underliga, oförklarliga saker inträffar, människor beter sig konstigt och galenskapen frodas. En ”rötmånadshistoria” är alltså helt enkelt en legend eller vandringssägen. I folktron ansåg man dessutom att det var vanligare med missbildningar hos djur födda under rötmånaden, och en kalv som fötts med missbildning har därför kallats ”rötmånadskalv”. Augusti har alltid fått mig att känna mig som en rötmånadsmänniska.

Vidskepligheten åt sidan vill jag avsluta detta kåseri med några tips!

1. Tänk på vad du stoppar i munnen. Om du ska handla tillexempel kött och det tar lång tid innan du kommer hem och kan lägga grejerna i kylen, ta med kylklampar eller något liknande.
2. Kulglass och framförallt mjukglass är ömtåliga saker som kräver sina hygienprotokoll. Kanske det är läge att ta en paus från dessa. Om än bara för en månad eller så.
3. Föd inte kalvar under denna period.
4. Kolla upp numret till psykakuten och sätt upp på kylskåpet. Man vet aldrig. Det är trots allt rötmånad.
5. Och sist men inte minst: låt inte grejer stå framme! Fruktflugor kan få vem som helst att vilja kasta sig över ett stup.

/Slaktarn

Jag har begått ett dåd. Bakat kakor. Det hör verkligen inte till vanligheterna, och nu känner jag att jag vill dela med mig av processen, dels på grund handlingens sällsynthet, och dels för att de blev så satans goda. Jag vill också ta tillfället i akt och påpeka att jag för ovanlighetens skull ansträngt mig lite gällande fotograferandet – som ni ser har jag tagit fram en rutig kökshanduk och försökt få till något av ett ”kakstilleben” på den. Testat olika formationer (stapla? nonchalant slänga fram?). Jag ger resultatet av ansträngningen ett medelbetyg, men naturligtvis förtjänar jag även A for effort, som det brukar kallas.

Till detta projekt kommer du att behöva en matberedare. Och en ugn. I övrigt är det inga konstigheter.

Plocka fram:
2,75 dl havregryn
2,5 dl vetemjöl
En halv tesked bakpulver
En halv tesked bikarbonat (Erkännande: jag struntade i det. Hade inget hemma. Det gick fint ändå.)
1,5 dl råsocker
100 gram mörk choklad i bitar
115 gram mjukt smör
Ett ägg
En näve hackad sötmandel som rostats i torr panna
Valfritt: en rejäl nypa flingsalt

Gör sedan detta:
Häll alla torra ingredienser samt blockchokladen i en matberedare. Kör tills det ser ut ungefär som sand. Ta fram en bunke och blanda däri ägg, smör och nötter. Blanda sedan ner din sandiga mix med en träslev eller *kroppens egna träslevar*, händerna. Ta fram en plåt och lägg på bakplåtspapper, och skrid sedan till verket med att forma kaksmeten till bollar. Tänk typ valnötsstorlek. Lägg på plåten och platta till, och så kör du de i ugnen på 190 grader i tio minuter. Varken mer eller mindre!

Tips: Maximera upplevelsen genom att konsumera kakorna tillsammans med ett stort glas Oatly.

/Slaktarn