Mina fötter värker. Och min axel. Sträckte nån muskel när jag skulle ta en skitcool hoppbild framför gamla Berlinmuren vid East Side Gallery. Bilden blev dock bra. Helt klart värt en sträckning.

Vi har promenerat två dagar i sträck och nu är det dags för den obligatoriska bloggredovisningen. Let’s do this.

Första dagen gick vi till Mauerpark. Det är en skitstor loppis som ligger vid en park vid en del av den gamla muren. Köpte ett par silverörhängen och tog mitt livs kanske bästa mobilbild på Anton. Kolla hur a) snygg han är, b) perfekt han omringas av jackor och skjortor, c) estetiskt tilltalande skyltarna pekar, och d) helt perfekt bildjäveln är?!

På kvällen åkte vi till Tempelhof – en nedstängd flygplats som numera är en park. Vi köpte med oss mousserande och pistagenötter och hamnade framför världens bästa funkband, Ruperts Kitchen Orchestra, som spelade i flera timmar. Det enda jag kunde tänka på var hur min pappa hade sagt ”det här är så bra! det är sååå bra!” väldigt många gånger med brittisk brytning om han varit med.

Igår gick vi, enligt min stegräknare i mobilen, tre mil. Det känns fortfarande i fötterna. Såg sånt här hela dagen.

Idag åt vi detta till frukost. Tänkte bespara er salivproduktionen och inte berätta hur det smakade.

Spatserade runt i Kreuzberg och Friedrichshein och tog hoppbilder. Som den här.

Och den här. Det var i detta ögonblick som en muskel i min axel ba nope. Aj. Ont. Väldigt många människor här. Låtsas som ingenting. Todelo.

Och det var mina bästa Berlinbilder hittills. Imorgon åker vi hem igen! Inte förrän på kvällen, dock, så vi tänkte äta apfelstrudel, gå i second hand-affärer och köpa saker vi egentligen inte behöver. Som en bör, när en är på semester.

Nu ska vi äta middag och dricka svinbilliga drinkar. Ohoj!