Åt frukost. Hade tråkigt. Hittade en bläckpenna. Ritade en hamsa på knät.
Lite ojämn men rätt fin ändå, tänkte jag medan jag reste mig upp för att hämta frukostjuicen ur kylskåpet…
… och huden på låret ba NOPE!!! och gick från slät och utstretchad till tjock och hopmosad. Likaså min hamsa. Den gick från fin och avlång till rund, ihopklämd och mest av allt liknande ett blåmärke. Ett annorlunda blåmärke. Ett estetiskt mönstrat blåmärke. Jävla skit.
Igår var jag på ELLE-galan!!! Det gick bra. Jag överlevde. Jag blev inte yxmördad av någon crazy fashionista som tyckte jag var för nedklädd. Puuuhh.
Har aldrig tidigare varit på varken ELLE-galan eller Grand Hôtel, men jag holy-crap:ade konstant åt lokalen. Gick och stirrade på väggarna och taket typ hela kvällen. Det var sååå god mat, sååå god efterrätt, sååå goda drinkar och sååå mycket folk. För mycket folk, nästan. Tog säkert tio minuter bara att ta sig från ena änden av lokalen till den andra, och vissa tyckte att det var en jättebra idé att ställa sig i grupper om fem och prata i de trängsta passagerna. Bra jobbat Einsteins.
Selfiekväll deluxe. Vi köpte en engångskamera och gick lös. Bäst var när vi promenerade hem till mig efter galan mitt i natten, jag frågade hur många bilder vi har kvar på rullen, Johanna tittade på den lilla filmrutan och sa
”Det är 9 kvar, och det var 27 från början… OFTA vi tagit TJUGOSEX BILDER???”
Jag har alltid trott att jag är dålig på matte. Nu känner jag mig ändå helt okej. Vill ni se bilderna när vi framkallat dem eller? (ropa ”ja” i kör om ni vill det) (jaaaaaa!!!) (tänkte väl det)
Här ska ni få höra en sjuk grej. Jag har gått på bio fyra gånger inom loppet av sex dagar. Ja, det är sant. Och ja, jag har ett liv utöver att se på film. Sedan förra torsdagen till i onsdags såg jag Wild, Jönssonligan, Birdman och Pride och eftersom jag bara skrivit om en av dessa filmer hittills här på den lelle bloggen tänkte jag idag skriva en
~*BIOGUIDE*~
Var på förhandsvisning av Wild förra torsdagen. Handlar om en badass gurl som missbrukat sex och droger och som bestämmer sig för att gå en 177 mil lång vandring i vildmarken för att hitta sig själv.
Bäst: Älskar Reese Witherspoon. Satt hela filmen och fnissade varje gång hon åt något med en sked. Reese With-her-spoon. Lol. Också jätteskönt att se en karaktär som är osminkad och osmal och att INGENTING handlar om hennes kropp och utseende över huvud taget. YAAAZ.
Sämst: Första scenen där hon pga skoskav rycker bort en sönderblodad stortånagel, AJJJJJJ.
I tisdags var jag och Johanna på förhandsvisingen av Jönssonligan – den perfekta stöten. Fyra kewl kidz gör upp en plan för att bryta sig in i ett idiotsäkert bankvalv och stjäla femhundra miljarder kronor.
Bäst: Att jag får känslan av att sitta och se på Oceans Eleven med svenskt tal. Fast inte dubbat alltså. Utan bra. Även uttrycket ”spräng mig i arslet” passar bra in som något av det bästa.
Sämst: Den är en och en halv timma lång och känns jättekort, men hade lätt kunnat vara två timmar och kännas lagom lång. Slutet känns lite för hastigt.
Förra veckan såg jag Birdman också. En gammal skådespelare som är way past sina glansdagar som superhjälten Birdman sätter upp en pjäs på Broadway. Emma Stone spelar hans druggy dotter och saker blir rätt schizofrena.
Bäst: Att de filmat hela filmen så att det ser ut som att de aldrig klippt!!! Det är en och samma kameravinkel genom hela, med strategiska klipp i mörka passager eller i någons rygg, men det blir sååå snyggt.
Sämst: Kändes som en guldgruva av djupa metaforer och jag fattade ingenting.
Avslutade min bio-streak i onsdags med att se Pride. London, 80-tal, homofoba gruvarbetare strejkar men grupper av homosexuella startar insamlingar för att hjälpa till. Ripoff på This Is England-introt med gamla protestfilmer ackompanjerat av glada, totalt opassande trudelutter, men sen dyker även Joe Gilgun upp i bild och då känns allt förlåtet.
Bäst: Rollistan!!! This is England-Woody och Sherlock-Moriarty ihop med halva Harry Potter-casten.
Sämst: Homofobin gör mig så jävla ARRRRG
Sådääääär. Varsågoda. Iväg på bio med er nu.
HAYYO
Jag hänger inte mycket med bloggare vanligtvis, men idag hängde jag lite kort med Daniel Paris. Han är utan tvekan min favoritbloggare. Genomgosig. Ni måste träffa honom innan ni dör.
Veckorevyn hade photoshoot för deras anti-näthatskampanj #vrnohate. Jag och Daniel tog selfies i sminkspegeln. Den bästa och sämsta typen av speglar. Bäst pga ~*SELFIELJUSET*~ och sämst eftersom du bli väldigt, väldigt medveten om hur längesen det var du plockade ögonbrynen.
Här satt vi och såg coola men allvarliga ut. Jag klarar inte av att se allvarlig ut på bild. Även om temat är näthat. Förutom när det gäller selfies vill jag alltid se ut som en :D. Jag hade inte tandställning i två och ett halvt år för intet goddammit.
Sen ville VR-Emelie fråga oss två frågor var om näthat. Vi hade fullt upp med att posta våra spegelselfies på instagram men jag lovar att vi svarade föredömligt på båda frågorna. Helt säkert.
Hej följare. Om ni någonsin undrat hur jag skulle se ut med botoxade läppar så får ni svaret här och nu:
Och om ni någonsin undrat hur jag skulle se ut om jag slog på webbkameran, skulle sätta på självutlösaren men klickade fel och råkade ta en bild medan jag totalt spontant poseade sönder med handen undermedvetet lutat mot väggen, ska ni såklart få svar på den frågan också:
Ikväll var jag på bio. Förhandsvisning av nya Jönssonligan-filmen. Övergripande recension: bra! Här följer bild där jag ser fundersam ut, som om jag ägnat filmen enormt mycket eftertanke:
Vilket jag har. Här är 10 tankar om Jönssonligan-filmen:
Und dat was dat. Har ni sett den? Kommer ni se den? Jag vill veta om ni tänkte på samma saker som jag gjorde. Let’s jämföra nervtrådar allihopa.
|
|
