Klockan är tjugo över nio, det är måndag morgon, jag har med största sannolikhet gått upp en timma för tidigt (idag skulle vi filma hemma hos mig och de sa att de skulle komma tjugo minuter innan, vilket jag trodde var 0840, men icke) och jag blev precis mindblown.

I förrgår kväll åt jag upp halva mitt kylskåp. Eller inte kylskåpet, men innehållet. Jag var så brutalt hungrig. Knappt ens hungrig, bara sugen på något. Och med något menar jag halva kylskåpets innandöme.

Igår satt jag på bussen till set och mådde dåligt över allt. Stressad över boken, ilska över hatkommentarer, prestationsångest över inspelningen och vanlig ångest över cirka allt annat i mitt liv.

Igår kväll smsade jag med en person och stämde träff till idag. Personen var så motvillig, så irriterad. Det märktes så himla tydligt i sättet han skrev att han verkligen inte vill träffa mig. Vem väntar liksom sju minuter på att svara när jag själv svarade på tre? Han hatar mig.

Idag vaknade jag med samma ångest och motvilja inför allt jag ska göra idag. Och då bara slog det mig.

Jag har PMS.

Har inte haft PMS sedan innan jag började med p-piller (som jag började med för att minska min pms-ångest. Och sen slutade med för att jag fick allergiska reaktioner). Eller ja, inte mer än att vara lite svullen och trött i alla fall. Men det blev så självklart i samma sekund som jag insåg att jag har mens nästa vecka. Jag har PMS. Jag är en PMS-tant.

Så nu har jag ångest över exakt allt, utom att ha ångest över ångesten. Det är skönt i alla fall.

Gomorron kompisar. Hur mår ni idag? Jag är på väg till en INSPELNING!!!

Nytt, säkert jättehemligt miniprojekt för en viss svensk TV-kanal med IJustWantToBeCool. Allt är alltid så himla hemligt. Ni kan väl låtsas att jag inte sagt något.

Annars då? Igår gästade jag Soran Ismails, Petter Bristavs och Aron Flams podcast Till slut kommer någon att skratta. Jag har inte iTunes så vet inte hur ni hittar den där, men HÄR kan ni lyssna på den annars.

Detta hände:

BEBIHUNDEEEEEEEEN! Den var så liten. Bara några veckor gammal. Ögonen var fan större än tassarna. Jag höll på fullaste allvar på att dö. Magen knöt sig och jag fick någon sjuk, ångestliknande känsla i kroppen över att jag inte äger en sån liten själv.

Jag gillar inte ens hundar. Men denna gillade jag. Den luktade gott. Ja. En hund som luktar gott. Såna hundar, som dessutom är typ två centimeter i diameter, gillar jag.

Vissa människor är supermänniskor och kan, trots att mens är så himla tabubelagt, blöda igenom både mensskydd och underbyxa och inte tycka att det är jobbigt alls. Sen finns vi andra, som trots att vi gör vårt bästa för att våga prata om tabubelagda ämnen, inte kan komma ifrån den ofrivilliga skammen. Denna videon är till oss.

MÅNDAGSFRÅGESPORT:

Vem har jag lunchat med idag?
1. Me myself and I
X. Komikern Karin Adelsköld
2. Drottning Silvia

Vad åt vi?
1. Sushi
X. Mazariner
2. Bajs

Varför då?
1. För att vi båda nyligen upptäckt Taylor Swift och fangirlade ihop över en lunch
X. För att äta bör man annars dör man
2. För att Karin är svinrolig, smart, trevlig och dessutom queen of PMS, så jag mutade henne med lunch i utbyte mot hennes samlade menskunskaper.

Utslagsfråga: är mitt huvud jättemycke större än Karins eller är det en optisk illusion? Skriv era svar i kommentarsfältet för chans att vinna en bra dag och två deciliter ren ära.

Kömpisar. Det är januari. Vädret känns lika härligt som att slå foten i en lite för hög dörrlist, håret blir statiskt och huden kliar av torrhet. Som om inte detta vore nog har jag dessutom landets jobbigaste par läppjävlar som alltid är lika torra som mina bästa ordvitsar. Antingen blir de torra av vädret, eller så missbrukar jag lypsyl till den grad att läpparna får bättre uppsugningsförmåga än en plustampong, och den onda cirkeln växer sig långsamt starkare.

VAD GÖRA, ropar jag och sträcker upp armarna mot himlen i ett desperat rop på hjälp. Svar: gå igenom mina fem nuvarande lypsyl i en intern analys och lära mig vilket som ger mig minst pain och mest läpplig avlastning. Här kommer den.

Läppbalsam #1: Maybelline Baby Lips Hydrate.
Kostar: 39 kr.
Luktar: jättelätt av något friskt och fruktigt som jag inte riktigt kan sätta fingret på.
Smakar: inte ett skit.
Känns: tjock, fet och lika klibbigt obehaglig som att kyssa en främlings använda Starbucks-mugg. Funkar i nödfall, typ när en vaknar mitt i natten och läpparna har stora, blödande sprickor.

Läppbalsam #2: Chapstick Strawberry.
Kostar: typ två pund? Köpte i England senast jag var där, så ingen aning faktiskt.
Luktar: som frukt och mint och kemiskt på samma gång, precis som chapsticks brukar lukta.
Smakar: sött!
Känns: Lätt och lent men lägger sig som ett lager på läppen. Brukar förvara mitt chapstick i badrumsskåpet, för det är inte tillräckligt bra för att platsa i handväskan men inte heller tillräckligt kasst för att glömmas i en av alla onödiga necessärer.

Läppbalsam #3: The Body Shop Lip Balm Honeymania.
Kostar: 80 kr.
Luktar: GODIS och HONUNG!
Smakar: någonting som inte är äckligt eller smaklöst i alla fall.
Känns: tjockt, men inte jobbigt flottigt utan snarare ”dra åt helvete vad återfuktande” eller ”jag vet av erfarenhet att detta är dåligt för mina läppar i längden med satan vad det känns bra i stunden”.

Läppbalsam #4: Korres Shea Butter Lip Balm
Kostar: ??? Fick denna i en complimentary necessär på ett långflyg och kan inte hitta någonstans. Kommer gråta om den inte finns att köpa i affär.
Luktar: nötigt och gött.
Smakar: nötigt och gött.
Känns: helt jävla fantastiskt. Jag hade kunnat kyssa bajs om jag bara fått stryka detta på läpparna efteråt. Det är små kornbitar i själva geggan som ”exfolierar” (vilket vi alla vet är en stor lögn men antar att det är grundanledningen i alla fall) och detta är det enda läppbalsamet någonsin som lyckats både ta mig ur ett läppbalsamsberoende och läka ett överjävligt munsår.

Läppbalsam #5: Nivea Lip Butter Vanilla & Macadamia
Kostar: 39 kr.
Luktar: så jävla gott att om jag skulle dö här och nu är detta den allra sista jorde-doften jag skulle vilja känna.
Smakar: ingenting, vilket är bra, för hade det smakat likadant som det luktar hade jag i längden blivit dålig i magen.
Känns: tjockt på läpparna, men överraskande bra för att vara så tjockt. Healar spruckna läppar bättre än alla World of Warcraft-healers sammanlagt. Tror att det finns risk att jag kanske kommer göra mig själv beroende av detta.

Så, alltså:
Bäst: Nivea Lip Butter Vanilla & Macadamia och Korres Shea Butter Lip Balm.
Sämst: Maybelline Baby Lips Hydrate.

Har ni läppbalsamstips mottages detta med glädje, för mina läppar är konstanta krisfall som ständigt nedprioriteras nio månader om året.