Har ni testat yoga någon gång?

Jag gjorde det första gången när jag var 14. Det var fruktansvärt. Var vig som satan när jag var yngre, men ändå stod jag med ena armen snett ner över benet, andra armen i luften, nacken i 180 grader rakt uppåt och svor tyst åt yogainstruktören som mitt i allt detta bad mig ”sträcka ut ryggraden”.

Förra året testade jag yoga igen, för första gången sedan jag var 14. Nu har jag kört i snart ett helt år. Det är så jävla gött. Det är sjukt egentligen, hur min kropp gick från att vara vig men sämst på yoga, till att bli smidig som ett kylskåp men att älska yoga. Varje gång jag går ett pass, lämnar jag lokalen och känner mig ganska exakt såhär:

Plus att yogainstruktören vi har är sjukt bra. Jag har skrivit om honom förut, men känner att det är dags att outa hans namn. Anders, som yogar vid Hötorget, du är fantastisk! Sluta aldrig hålla yogaklasser! Sluta aldrig prata om hur stjärntecknena får mig att må, även om jag inte är helt hundra på att jag tror på det! Sluta aldrig förundra mig när jag tittar upp från min hundposition för att se dig stå raklång på huvudet och få mig att tänka tankar som ”vänta va” och ”ofta inte det där gör ont”!

Yogade i förmiddags mellan klockan elva och tolv och lämnade salen med en sån peppig känsla i hela kroppen. Ville gå fram till Anders efteråt och ba U DA BEST!!! men vågade inte. Så jag skriver ett blogginlägg om det istället. What to do.

Hej bloggys. Hur mår ni? Jag vet inte varför jag inleder med den frågan. Det känns artigt antar jag. Vi inleder en dialog som mest känns som en monolog och ni får en tankeställare om hur ni egentligen mår och börjar därmed reflektera över ert egentliga välmående. Varsågoda. Mvh psykolog Henry.

Igår hängde jag halva eftermiddagen på Veckorevyns kontor med min chef Linnea (shoutout till henne, på allvar en av de härligaste och mest glädjespridande människorna någonsin) och mina bloggkolleger Helen och Josefin!

Josefin hade med sig sin bebis Bo. Som såklart fick all uppmärkssamhet. Himla barn.

Skoja. SÖTASTE UNGEN NÅGONSIN. Jag dog.

Vi åt lunch, det dukades fram semlor (där och då älskade jag livet) och vi pratade om allt från pepp och inspiration till analysverktyg och keywords. Sjukt avancerat, det sistnämnda. Det är så jävla svårt att vara bloggerska, just saying.

Nu är jag i vilket fall astaggad på att blogga! Och att göra bra inlägg! Och att skriva listor! Och argumenterande texter! Och fan och hans moster!! Herrejävlar vad kul vi ska ha det!!!

Har ni själva ideer på vad ni vill att jag ska delge mina åsikter om i skriftligt format så är kommentarsfältet en bra grej. Men ni behöver inte. Bara om ni vill.

Klockan är mycket för att vara en onsdag, jag har precis kommit hem från att ha varit på stand up-krog med Johanna, jag borde skriva på min bok men skjuter upp det till imorgon eftersom jag känner mig alldeles för trött och okreativ, MEN. Kompisar. Men. Tony Irvings favoritord. Eller Dermot Clemingdons. Clemengted. Clermader. Jag har aldrig följt Let’s Dance.

MEN.

Jag har något jag måste lätta från mitt hjärta. Något jag ikväll valt att kalla Dagens Preach. När jag flyttade in i min nuvarande tvåa i Stockholm hade jag själv inte många ägodelar, men jag hyr lägenheten möblerad så fick låna allt som fanns för tillfället. Bland annat, och detta är dagens stora men samt preach: duschskrapan.

Jag har bildgooglat i säkert fem minuter på alla möjliga kombinationer av orden vit + svart + prickig + duschskrapa men hittar ingen bättre bild än den här:

Den där duschskrapan. Vit med tre svarta prickar. Den räddar dagligen mitt liv. Av alla saker som borde finnas i en lägenhet har jag inget duschdraperi, vilket komplicerar saker och ting när ens favorithobby inte är att blöta ner ett helt badrum. Min duschskrapa, däremot, drar vattnet av golvet som om hen aldrig gjort annat. Vilket hen antagligen inte gjort. Men ni fattar. Moses tyckte det var svårt att sära på Röda Havet, i jämförelse. Likt Nevadas öken lämnar den inte en droppe så långt ögat kan nå. Dagens Preach går utan tvekan till min duschskrapa. Den är världens bästa duschskrapa.

Shoutout till mollysmix.blogspot.se som frälste internet med duschskrapebilden. Nu insåg jag att jag i och för sig bara kunde gått in i badrummet och fotat min duschskrapa, istället för att googla fram en bild på nån blöt jävla hund. Varför är jag en sån dålig bloggerska.

Hej kompisar. Vad gör ni? Jag och Kristina har brutit oss in på Splay och snor hela deras kamerautrustning och två saccosäckar!!!

Nä. Kristina har nyckel till kontoret så vi gick hit för att filma lite. Kolla vad söt hon är.

Det blev en vlogg till min kanal samt ett avsnitt av Natalias blivande youtubetalkshow. Mycket improviserat. Natalia kan mycket väl vara den bästa karaktären någonsin. Kristina går fortfarande runt och pratar med stört rysk brytning, fastän det var typ tjugo minuter sedan vi filmade.

Kommer ut på våra båda kanaler i börjar av februari eller när vi känner för det. Ni får vänta och se. Spänning i vardagen.

VLOGGMÅNDAG och dags för fruktansvärda ordvitsar, en sjukt blå bakgrund och sex nyårslöften som ni inte kommer hålla. Varsågoda.

https://www.youtube.com/watch?v=zn6z9-2RXd8″ width=640 height=360]

.
Har i övrigt precis påbörjat nyårslöfte Lyssna mer på Jonas Brothers. Jag önskar så himla mycket att jag varit en sån tonåring som fick skit för sin musiksmak när hon lyssnade på Disney-boybands. Var Green Day-nörd i mina early teens, men fan asså, Jonas Brothers… varför har jag inte upptäckt dem förrän nu :(