Läsare. Jag har något magiskt att visa er. Jag är typ taggad, så bra är det. Reste mig precis från min fula, lila divan och gick och smörjde in händerna med handkräm bara för att ha perfekta känslan när jag skriver det. Så. Bra. Är. Det.

Häromdagen bloggade jag om mina flytthjälpskompisar. En av dem, André, har bil och hjälpte till som chaufför. På väg från pizzerian efter tack-för-hjälpen-pizzan åkte vi förbi hans lägenhet, som han också flyttade ur nyss, för att lasta in några av hans grejer i bilen.

André: Clara, vad har du för skostorlek?

Jag: 38. Hurså?

André: Tror du att du kan ha storlek 37,5?

Jag: Ja, jag brukar kunna det, men vadå då?

André: Nä, jag bara gjorde konstigaste fylleköpet på tradera häromdagen. Vill du ha ett par rullskridskor?

Jag ba eh. Ursäkta. Är det en fråga. Vem vill INTE ha ett par totalt oanvända, rosavita Brookfield-skates? Förutom André då, alltså. Och alla andra som är lika långt ifrån skostorlek 37,5.

Kolla på dem. Så himla fina. Herresatan vad jag ska glida runt med dem i sommar.

Hej kompisar.

Det är januari! Det är 2015! Det är dag två på nya året och jag har redan hunnit bli stressad över det faktum att jag inom loppet av två månader ska ha levererat ett färdigt bokmanus! Sweet.

Årets första inlägg, då. Känner alltid sån prestationsångest inför dessa inlägg? Hjärnan vill inleda dessa nya tider med någon briljant och svinkul, men samtidigt är jag plågsamt medveten om att jag aldrig igen kommer bli så bloggrolig som jag var 2012. Så, what to do. Tröstäter ostbågar ur en vas.

En gul vas. Som ser ut som en urna. Som ger mig så mycket påskvibbar att jag ibland kommer på mig själv med att ligga på alla fyra sniffande efter påskägg. Nä. Inte riktigt. Men nästan.

Nu ska jag väl skriva den där boken då. Hejdå.

Hej kompisar. Om mindre än sex timmar är 2014 slut. Hur känns det? Jag tycker det känns lite vemodigt. Fatta vad bra 2014 var ändå?

Jag började året med att leda Melodifestivalens Eftersnack, vilket fortfarande är det coolaste jag fått göra, någonsin. Dagen efter sista mellohelgen började vi filma säsong 2 av Med Clara Henry. I april ledde jag Guldtuben och vann själv priset för Årets Videoblogg. I maj vloggade jag med Ed Sheeran och åkte till Mexico för Festivalsommar-inspelning. Sedan åkte jag till USA och filmade med några av världens största videobloggare. Jag gjorde Valfeber för SVT Flow, var i Helsingfors på youtube-event och konferencierade både Blog Awards och musikgig med Charli XCX. Under hösten testade jag sketch-standup i Moa Svans talkshow, blev med sponsor och för inte ens en månad sedan fick jag ett bokkontrakt.

Say whaat.

Så, eftersom det är frickin tradition här på claraslife, kommer här den årliga best of-listan. Förra årets bästa inlägg hittar ni HÄR. Låt mig få presentera,
Best of 2014:

I januari inledde jag året med prestigefylld frågesport om korv
Bubblare: Jag ärrade Danny Saucedo 4 life

I februari försvann en synthist från Mello

I mars fick jag 200 tusen följare och fyra blodiga tamponger
Bubblare: Mello var övertydliga

I april blev jag förbannad på flingor
Bubblare: Blev bästis med Sveriges mest älskade tonårspojkar

I maj insåg pappa Engelsmannen innebörden av synonymer
Bubblare: Jag näthatade fransmän

I juni sprang jag tolv våningars trappor i Los Angeles för att inte brinna inne

I juli kom jag till insikt med att mina stortår är beundransvärda
Bubblare: Jag åkte på världens bästa jobbresa och träffade superkändisar!!!

I augusti hände något som inte fick hända på Långholmens klippor…

I september skrek jag professionellt

I oktober hade alla coola internetnördar firmafest
Bubblare: Jag var bra på förkortningar

I november spelade en enhjulingscyklist Harry Potter medan jag klev upp på en scen

och i december skrev jag poesi till ett par skor
Bubblare: Kan ju inte skriva en årsresumé utan att nämna älsk-Musikhjälpen

Och där, mina vänner, har ni mitt 2014. Vill avsluta detta inlägg med det jag själv anser vara årets bästa bild:

Det vill säga, min fanbild med G-son aka Mellokungen himself, som numera även är skrivbordsbakgrund på min dator. Och så vill jag slutligen även dela årets bästa vlogg från min kanal, också. Fantastiska Mamrie. Hon är fan bäst.

https://www.youtube.com/watch?v=P1JpD5Xv-8A” width=640 height=360]

.
Tack, 2014. Det gjorde du fan bra. Vi ses 2015. Gott nytt år!

Ni som följt den lille bloggen ett par år vet att jag ett tag brukade rita nyårssjälvporträtt. Inte för att jag är bra på att rita, utan för att det är kul att gå tillbaka och se hur ena ritskills utvecklats och hur en uppfattat sig själv.

Sen slutade jag rita nyårssjälvporträtt, för att jag bara gjorde mig själv besviken med insikten att jag inte kan rita om så mitt liv berodde på det.

Sen började jag igen. Och slutade. Hur korkad är jag som aldrig fattar?

Nu har jag börjat igen. För att jag så gärna vill vara bra på att rita, och dessutom fick en bra ide. 2014 var året jag började snapchata som en gud, vilket är anledningen till att årets självporträtt är ett snapchatkonstverk. Voi-frickin-là:

Självporträtt anno 2014. Signerat, nittiotalist.

Klockan är nästan midnatt och jag sitter i löparstrumpor och tjocktröja och är omåttligt nöjd över att ha skaffat bredband. Det är sant. Vuxenpoängskassan klirrar fint. Jag ringde nån kundtjänst o ba halloj jag har ett modem, ge mig ett bredband. De ba okej. Shoutout till Hanna på ComHem, hon var sjukt bra kundtjänstare.

Jag har flyttat idag! Till min nya, fina, halvt mörka men underbara tvåa på Kungsholmen i Stockholm! Ni fattar inte hur bra det känns. Det är helt sjukt. Sitter och ler för mig själv. Kolla bara på denna panoramabild av vardagsrummet:

Beskåda mitt nya hem. En vit soffa med massa kuddar, en bokhylla som jag trängt in cirka allt jag äger i, ett skrivbord vilket jag sitter vid i skrivande stund och en divan. En lila jävla divan. Den är rätt ful men jag hyr lägenheten möblerad och jag har ingen aning om var jag ska göra av den. Är någon av er desperat efter en lila divan kan ni säkert få låna den.

Dessa människor (det vill säga Hampus Nessvold, Johanna, André och Keyyo) är hjältar. De hjälpte mig packa, köra en knökfull bil från Hornstull till Kungsholmen, bära upp allt i lägenheten och packa upp. Vi åt pizza och firade att ingen av oss knäckt minsta lilla ländrygg.

Här låg jag och softade förut när jag och Johanna lagt sista trosan från sista flyttlådan på plats i nya garderoben och vi båda höll på att somna. Jag, ljusslingan och Linnea Henriksson-planschen. Och löparstrumporna. Varma som fan! Skitsköna.

Nu ska jag sova 2014’s sista natt i min nya lägenhet. God natt.