De senaste två dygnen har kantats av minst sagt udda händelser som föranlett att vi inte längre bor kvar på palatset. Istället har vi relokaliserat oss i ett nytt näste, en lägenhet i hjärtat av stan, för att fortsätta vårt dåraktiga festivalande. Första dagen hamnade en i trubbel med polisen, två tappade bort sig själva och hittade inte hem förrän runt tio-tiden på morgonen, och en drabbades av feberfrossa. Andra dagen råkade ännu en ut för feber, en fick diarré, och en blev trött på livet. När vi nu är inne på tredje dagen så återstår egentligen bara jag och Marko. Två serbsvenskar som klär sig i för tighta cheap monday-jeans och väcker upprörda känslor och reaktioner var vi än går. 

Sverige vs Serbien: en snabb jämförelse

Sverige: Anti-drog-flyers.
Serbien: ”Smokey dream”-flyers.
Sverige: Pubertala tonåringar som går runt med en bjällra och säljer pulverkaffe.
Serbien: Lättklädda tjejer som går runt _i publiken_ och säljer brännvinsshots och öl.
Sverige: Festivalölen kostar 50kr.
Serbien: Festivalölen kostar 20kr. 
Sverige: Stora köer för att stå längst fram och se sin favorit. 
Serbien: Inga köer, inga konstigheter. 
Sverige: Fulla hippa sextonåringar.
Serbien: Fulla ohippa engelsmän och holländare som försöker attackhångla småtjejer. 

Jag har skrivit lite recensioner som är försenade men som förhoppningsvis dyker upp under morgondagen på den här sidan. 

Dagens serbiska lärdom: Om du hamnar i en dispyt där någon på ett hotfullt sätt frågar dig om du är homosexuell, svara: ”nej, nej, jag är svensk…” och ryck lite hopplöst på axlarna samtidigt som du himlar med ögonen. 

//Maksim Milenkovic.