Snacket inför årets Peace & Love har dominerats av undringar kring huruvida festivalen nått sin peak förra året och nu är på nedgång. Något som givetvis är omöjligt att avgöra då Borlänges finest fortfarande säljer i särklass flest biljetter av alla svenska stadsfestivaler. Ledningen har valt den bredaste av vägar i ett försök att omfamna precis allt populärkulturellt som någonsin vandrat på jorden. Man anspelar ofta på nostalgi och satsar pengarna på band som ”alla” kan relatera till. Konnotationen verkar vara det primära. ”Alla” vet vem Magnus Uggla är, papperskorg eller bra. ”Alla” vet att Billy Idol var på något bröllop på åttiotalet (var det alkoholfritt eller hur var det nu med det där?). Och visst, det oöverskådliga programmet (sju scener) är i kvantitet imponerande, men är du inte allätare av rang kan vissa sjok i spelschemat te sig väl intetsägande. Egentligen kanske vi bara skall bedöma festivalen utifrån tanken på att den är motpolen till alla nischade trendfestivaler som snarare avgränsar än inkluderar för att tilltala. Som sådan fungerar den på pappret väl. Och som en läskigt svettig, barbröstad, brölande sak på punkbandet En Svensk Tiger uttryckte det: ”Man är ju inte här för musiken alltså, det är stämningen. Ööööööh! WOW!”.

Första dagen på festivalen dominerades av föreläsningar (en god idé) och ett fåtal musikaliska akter framåt kvällen. Blixtar (i och bredvid människor), regn och ganska så lite folk på området förstärkte känslan av att det hela inte börjat än. Skall tilläggas att alla som faktiskt var där verkade ha kul, ibland mer än kul. Eurforiska clowner i neonlysande kroppsstrumpor och ansiktsmålningar. Magnus Ekelund & Stålet spelade på festivalens minsta scen för en kille som var 2.10 lång samt ett gäng hängivna Broder Daniel-fans. Första raden var med, längre bak var det glest trots fina låtar som ”Supernova”. Senare blev ”bredden” nästan besvärande när man kryssade trettio meter fram och tillbaka mellan polska klezmerbandet Kroke och durpunkarna i En Svensk Tiger = kön till Albin Myers set inne på Graceland växte till enorma proportioner. 

Facit:

5 % – Clowner
5 % – Dragspelsklezmer
5 % – Trallpunk
5 % – Övergiven indiepop
40 % – Allvar
40 % – Publiken vill ha dansmusik
 
Heeeeeeeeeeej då. Ses ikväll.
Petter Seander