Gårkvällens Putte i Parken var festivalens kanske tyngsta dag bokningsmässigt, med Håkan som festivalens kronjuvel att stoltsera med. Det blir lite problematiskt när landets mest älskade artist ska spela sist av alla på kvällsschemat. Oavsett om du rest till festivalen för Lillasyster, Looptroop eller Näääk&Nimo så går det inte att ducka för det faktum att Håkan går på klockan halv tolv. Det blir som ett julaftonsskimmer över hela dagen, även om din väntan är inte är av det mest entusiastiska slaget. 

Tidigt på kvällen spelade Lune inne på teaterscenen. Jag minns att hon en gång berättade att musik är som sport för henne. Och tävlingskänslan fanns verkligen i gårdagens show. Med klädombyten, hemmasnickrade ljuseffekter (bland annat att tända en tändare bakom en flaska rosé för ett chockrosa sken på kinderna), badtofflor och Putte i Parkens bästa jävla röst fångade Lune in allt det som man kan önska sig av en artist. När Leave the world behind kom dansade tio tjejer bakom scenstaketet som i trans. Och man älskade Lune för att hon fick dem att göra det. Hade konserter verkligen varit en sport, hade Lune vunnit i min bok.

Festivalens bästa indian och sidekick. 

Lite senare, på samma scen, uppträdde Lorentz & Sakarias med ytterligare ett ben av deras oändliga turné. Många hade tagit sig dit för att se dem, och alla Putte i Parkens olika publiktyper fanns representerade. Konserten inleddes direkt pang på med Sommarsnö, med en väldigt omedelbar känsla som skulle hänga med under hela spelningen. Big up till deras trummis Kalle Perlskog, som lyckas ta den produktion (som gav dem en Grammis) till live-scenen som om det var den naturligaste saken i världen. Duon var i mer symbios än vad jag tidigare har sett dem i, deras dansande, avvägande mellan tempo i låtarna och uppenbara scenglädje landande direkt på publiken som löd deras minsta vink. Att höra en kör av unga tjejer, äldre män i rutiga skjortor och tonårskillar i grupp (varav en var väldigt mån om att ge sina solglasögon till Lorentz) sjunga med i Molnen, var en av festivalens starkaste stunder.