En av de sista filmerna som visades på Göteborgs internationella filmfestival var också den som jag tyckte var bäst av alla jag såg: chilenska semidokumentära Naomi Campbel. Den följer transsexuella spådamen Yermén, som (eftersom att hon inte har råd att betala en könskorrigerande operation) ansöker om att vara med i ett reality tv-program där vinsten är en plastikoperation. Den beskrivs som ”en chilensk Maggie vaknar på balkongen” vilket ringar in stämningen rätt bra… och att delar av filmen, precis som i Maggie, är material som Yermén har spelat in själv. Den var så jävla fin! Och vemodig och intim. Om att vara fattig och trans, om vänskap (finns asmånga underbara scener där Yermén babblar med äldre kvinnlig vän + titelns Naomi Campbel kommer från en tjej hon lär känna i samband med tv-programmet, som kallar sig så), om Chile, om övernaturlighet… ah urfin. TIPS. Hoppas verkligen att den kommer på bio.

Tillägg angående detta: noterade att både den här visningen och visningen av Envoles/Sometimes I dream I’m flying var så gott som fulla! Så kul att ändå rätt smala filmer som dessa drar folk…

//Hanna Johansson