Lördagen börjar med 32-gradig hetta och festivalbesökarna vandrar lojt runt bland foodtrucks och ett temporärt modeområde där lokala designer säljer tröjor med tryck och gympapåsar med ”Techno” skrivet i olika typsnitt.

Just 90-talets gamla gympapåse är nog den mest typiska klubbaccessoaren just nu, smidigare än en ryggsäck, mer praktisk än en tygpåse och med mer plats än en midjeväska. Folk bär dem i guld, mönstrade eller enfärgade.

Väderappen har varnat för varierande grader av oväder under eftermiddagen, ett tag sa den tornado, nu mest bara åska och ösregn, vilket är precis vad som händer. Fem timmars oväder senare klarnar det upp och det går att återvända till festivalområdet igen.

John Talabot är en av de bokningar jag sett fram emot mest, men hans två timmar långa dj-set är ganska lamt, ointressant och homogent, utan några musikaliska överraskningar eller skojiga låtval. Jag hade hoppats på något roligare och framför allt fler av hans egna låtar. Inte ens visualsen är kul.

Det gäller tyvärr även för Solomun, vars flera timmar långa dj-set som går att hitta på Youtube är behagligt housiga, med otippade låtval och trixiga mixar. Här avslutar han istället lördagen med grabbig muskeltechno och går rent tekniskt på default (dra ned basen, mixa in ny låt, dra upp basen). Oerhört oinspirerat.

Då är istället Damian Lazarus & The Ancient Moons mix av afrobeats, electro, peppiga trummor och souliga rytmer en mycket gladare överraskning och kvällens bästa akt tillsammans med Technimatic, trots att det inte går att dansa till drum’n’bass.

När klockan närmar sig sju på morgonen är det extra plågsamt att klättra de hundratals trappstegen uppför backen. Varje plastglas representerar cirka en halv till en försvunnen festivalbesökare.

/Sara Berg