Gagnef 05.30 på söndagen.

Det positiva med när det regnar på festival är hur glada alla blir när det slutar och solen kommer fram. Efter två dagar med frekventa skurar och spöregn blev sista dagen av Gagnef 2015 en lyckans dag.

De som inte sov till klockan 15 (jag) kunde ägna förmiddagen åt att bada i tjärnen 10 minuter bort, gå på loppis, titta på konst i Missionshuset och se en uppskattad spelning med AnnaMelina.

16.00 startade den årliga konstauktionen. Fulla människor som budade och betalade några tusenlappar för verk av erkända konstnärer som Linda Spåman (utställningen ovan).

18.30. Efter auktionen i amfiteatern var det dags för den hemliga akten som alla visste var Amason. Bandmedlemmarna trängdes, bytte instrument och plats på scen, hade mellansnack om bebisar som blivit gjorda i Gagnef, sjöng på engelska och på svenska. Solen brände på axlarna och Amanda Bergmans röst var otrolig. På taket till ett ljudbås längst upp på läktaren stod några av arrangörerna och såg ut över sin skapelse och poppade en flaska bubbel.

00.30 var det dags för Madi Banja att spela på dansbanan. Han hade bara 30 minuter på scen innan nästa band skulle upp men var ändå tvungen att köra Inga problem två gånger för att fylla tiden. Det var autotune party, också i mellansnacken, och Lorentz kom upp och gjorde Du och jag.

01.45. Bandet Uran, som tidigare under dagen svinat loss och fått polisen att besöka festivalen, hade en jobbig spelning där tio gubbar bar vita overaller, kände sig tuffa med gitarrer och brölade.

02.15 kom sista dagens, kanske festivalens, höjdpunkt. För oavsett vad man tycker om Joys musik så är hon helt fantastisk på scen. Mäktig som få. Något som blev extra tydligt när både Lorentz och Madi Banja kom in och gjorde Där dit vinden kommer. Det enda man kunde titta på var Joy. Sedan, för att toppa, kommer Zara Larsson in på scen i röd hiphop-mössa och krigsmålning i vitt. Tillsammans gjorde de Joys största hit Kattliv. Måste använda ordet mäktigt igen.

/ Jenny Nordlander