Den lilla polska staden Płock ligger en jättevarm tågresa från Warszawa, precis vid floden Wisła. Den är ungefär som Hultsfred brukade vara eller Emmaboda fortfarande är, ganska lugn och händelselös under större delen av året, men så en helg varje år (i Płocks fall två, eftersom det arrangeras en reggaefestival här också), förvandlas den till något slags hedonistiskt musikmingel kombinerat med utomhusdisco på en sandstrand. Just nu pågår Audioriver för tionde gången i ordningen, en halvalternativ, elektronisk festival, med akter som Simian Mobile Disco, Tiga och John Talabot som några av huvudakterna.

Just sanden var en överraskning för de flesta som inte varit här tidigare. De med koll har flipflops som de sparkar av sig när de dansar, vi andra tömmer sand ur skor och strumpor i oregelbundna intervaller.

Eller så går vi till den H&M-sponsrade pysselhörnan och sprejar textilfärg och klistrar glitter på varsitt par gratisskor.

Igår spelade Hercules & Love Affair på stora scenen, en ganska folklig show som innefattade ett par klädbyten (från brokigt mönstrad kostym, till mindre brokig skjorta, från svart jumpsuit till klänning). H&LA är det perfekta Main Stage-bandet, de kör hitsen, de har spexiga mellansnack och de ropar saker som får publiken att jubla: ”På vårt språk heter det [plokk], men ni säger [plosk]”.

Jag föredrog de mer dansfokuserade akterna, som Barcelonabaserade dj-duon Fur Coats ganska mörka, industriella Berghain-techno och Ben Klocks hårda avslutningsset back to back med Marcel Dettman, vilket pågick fram till kl 07.

Brittiske Joy Orbison och hans karga techno hade några av de snyggaste visualsen, i form av diagram, grafer och digitala klockor på snabb nedräkning, vilket fick hela cirkustältsscenen att kännas som en kontrollpanel i ett gigantiskt rymdskepp.

Längst bort, på den gulliga lilla housescenen, där marken är fast och campingområdet ligger runt hörnet, spelade Kalipo klipp-och-klistrig myshouse innan Bicep tog över och stängde scenen med italohouse och snurrande överarmar i neon bakom mixerbordet.

Så här såg det ut när jag vandrade hemåt någon gång strax före gryningen. Då hade de flesta inte slutat dansa.

/Sara Berg