Så lägger vi ännu en upplaga av Roskildefestivalen till handlingarna, och kan med facit i hand återigen konstatera att danskarna är något av en förebild för oss svenskar när det kommer till den här typen av aktivitet. Festivalen fortsätter varje år att utvecklas när det kommer till hållbarhet (till och med kisset tas om hand, blir till ny öl), mat och logistik. Sen att de envisas med att ha de fetaste bokningarna i norra Europa får givetvis också sättas på pluskontot. 

Något bedrövade att vi missade torsdagens Florence & The Machine-spelning (nåväl, hon kommer till WOW) beger vi oss ut för att möta vad som visade sig vara en Seinabo Sey i absolut toppform, även om hon enligt egen utsago led något av pollenbesvär. Tre år tidigare stod hon som bakgrundssångerska på Orangea scenen, nu själv på den bra mycket mindre Apollo. Något som inte rör sångerskan i ryggen, utan hon ser det snarare som positivt då den senare är ”mycket snyggare”. Allt som allt en värdig inledning på festivalens slutspurt. 

Efter ett snabbt besök på Barrington Levy, vars framträdande inte kommer att få några spaltmeter i musikhistorieböckerna även om han stod för dagens roligaste catchphrase ”Are you reagge?”, tar vi oss vidare till Arenascenen och Thåström. Där väntar oss en suggestiv matta av ljus och distorsion, framför av fyra femtioplussare i svarta skjortor med uppknäppt krage. Vi konstaterar att det än är krut i karln, även om inte konserten lyfter skyhögt publikmässigt. En höjdpunkt dock när allsången kommer igång under Sönder Boulevard. 

Tillbaka till Orangea scenen och Nicki Minaj. Här lyfter det REJÄLT. Det enda minuset i en spelning där det är omöjligt att inte stå med ett fånigt leende på läpparna, är att den är något för kort och helt utan extranummer. 

Alltså nicki minaj, på @orangefeeling?!! Så satans bra. pic.twitter.com/HTmJ2SBJER

— pelle tamleht (@pelletamleht) July 4, 2015

Denna film säger väl i princip allt? 

Festivalen avslutas med nästan tre timmar Beatles, framförd av Sir Paul McCartney himself. Allsång till Hey Jude, Let it Be och ett rungande fyrverkeri till Live and Let Die. 73-åringen spelar bas, gitarr, ukulele, piano och i princip alla andra instrument själv. Hyllningar till både John och George hinns med. Ni som har möjligheten att se honom i Stockholm senare i år, gör det. Såhär borde varje festival avslutas. 

Tack för i år, Roskilde.