För trogna festivalbloggläsare som suktar efter mingelbilder av Studio Barnhus producenter eller brittiska knaster och sprakmusiker så måste jag med glädje göra er besvikna. Sonár på Nobelberget uppfyller förhoppningen om klubbkänsla och därför blir det svårt med bilder som inte avbildar scenernas lasrar.

Det var tredje gången som en av de största festivalerna för elektronisk musik i bred mening gjorde sitt besök i Sverige. Fredagen innehöll flera dragplåster för helt olika intressen, vilket är festivalens styrka såväl i hemlandet som på de nya versionerna.

En av de tidiga akterna är lokala Fjäder som spelar ett strålande set på utomhusscenen (?!) Sonarlab vilket klimatmässigt visar på en tydligt skillnad mellan Spanien och Stockholm såhär i februari. Strax efter att Fjäder börjat spela inleder Holly Herndon på den stora scenen och gör ett rakt igenom utmärkt set. Med sig för att visa hur future hon är har hon med sig en snubbe som i form av en virtuell projektion klickar sig igenom olika inspirationsbilder och skriver tackmeddelanden till publiken som handlar om spelningen och Isländska pirater.

På den andra scenen som i princip är lika stor men med mer snickarglädje i form av läktare och fina bås på sidorna går den hyllade dj’n Black Madonna på. Aldrig tidigare har det känts som att Chicago bara är en tunnelbanestation bort i hennes blandning av house, hiphouse och glädje och hon startar utan tvekan festen för de trögstartade.

Yung Lean.

Det som Sonár på Nobelberget lyckas med är, förutom bokningarna, är hur enkelt det är att röra sig mellan scenerna vilket tidigare år varit lite knepigare. Någonstans i slutet av Black Madonnas footwork fest kliver Yung Lean på med en bråkdel av sitt Sad Boys crew men det stoppar inte den albumaktuelle producenten att skapa ett stort scenframträdande när det ena perfekta beatet efter det andra avlöser varandra i en spelning som rakt av pekar mot framtiden. Det är live premiär för Warlord berättar Lean i en tröja som andas Champions League 1998.

Squarepusher, Ida Engberg, Maya Jane Coles delar sällan speltider så tätt intill varandra på samma fest men Sonár ger varje smak någonting att hela tiden lyssna till på de tre scenerna som dessutom är utrustade med ett perfekt kalibrerat ljud. Sist ut för kvällen är Berlins och Europas technofavorit Rødhåd som får skicka människor vidare i februarinatten med den stadigaste basen och taktpinnen som går att hitta i skandinavien för kvällen.

OBS 1. Det fanns foodtrucks men det var för kallt för att undersöka om de serverade mat eller var en kuliss.
OBS 2. Garderobsprisinflationen har nu officiellt påbörjats med en ökning från standard 20-lappen till 30 kr.

/Christoffer Reichenberg