Ja, alltså, Janelle Monáe – jag vet inte riktigt vad hon höll på med. Hon har ju exakt alla verktyg för att vara helt fantastisk. Jag har själv gett henne kredd tidigare för att vara en grym entertainer, men då har jag visserligen bara sett henne på små scener. Det kändes som att hon inte riktigt kunde fylla ut Azaleascenen eftersom hennes publikkontakt var icke-befintlig. Hon sa knappt hej, spelade en ballad två låtar in trots att hon inte fått med sig publiken och demonstrerade en låtarsenal som utgjordes av funkmonster utan refränger. Det gigantiska bandet öste på från första stund och konserten hade mått bra av att låtarna byggdes upp och skalades av. Och alltid lika jobbigt när den låt som publiken går igång mest på är en Jackson 5-cover. Nej, Janelle Monáe känns lite för ytlig – håret (inklusive gitarristens) är perfekt, kostymerna välsydda och färgerna stränga i vitt och svart. Men förutom hennes två hits, Cold War och Tight Rope, saknas låtarna.

//Amat