Överlägset den bästa festivaldagen! Eftermiddagen gick åt till Eldhús och kaffe. Ett bra förberedande lugn. Följt av inhemsk matlagning hos vår husmoders vän. Vi befann oss plötsligt bland en vital del av Reykjaviks gaykrets vilket bjöd på intressanta diskussioner och historier.
Kwes. – Soulful, indie hiphop.
Kwes.
Ghost Digital – Den mest omaka sammansättningen! En yuppie på 40+ i kostym som skriker ut sina idéer till tecno. Uppbackad av tonåring på leksakstrumpet som intensivt ”dansade” i nåt slags grodstil. Galningar.
Sin Fang – Ny isländsk favorit. Med Sóley på synts och trummisen från både Tilbury och Borko gav de spelfull indie.
Friends – En flygvärdinna till man entrar scenen. Försöker röra sig sensuellt i högklackat. Samantha Urbani kommer efter och är cool som ett as. Basisten är söt utan like med sin legoaktiga frisyr. Och med sin stakigt gungiga discofunk äger de kvällen.
Friends
Dirty Projectors – Trodde Friends hade toppat men så kliver Dirty Projectors på scenen och tar helt över min värld i 45 minuter. Vilka hjältar. Med kluriga gitarrslingor, två fantastiska tjejer till vokalister och ett sound som får en att tro att men är i en musikal var det årets konsert. Lätt!
Dirty Projectors
Det har hela tiden känts bra på Iceland Airwaves men Friends och Dirty Projectors spikade hela upplevelsen, totalt!
Ghostigital, den fyrtioåringen du såg är väl aningens äldre… Einar Örn ju!