Clockenflap: Summering

6:37 4 Dec 2012

 

 

Underbart är kort och efter en intensiv, längre helg är det snabbt och skoningslöst tillbaka till verkligheten. Kvar är bara minnena, träningsvärken och instagrambilderna.

 

Nåväl. Jag tänkte kanske försöka mig på någon slags summering av helgen som varit. Om hur festival i Asien egentligen är, vad som hände, vad som sades och vilka som egentligen var där.

 

Vi kör det enkelt. Lite ord. Lite bilder.

 

*******

 

Helgens mest hörda lögn: ”Azealia Banks looked and pointed at me and said ”I’m your liquorice bitch”. Nej. Det. Gjorde. Hon. Knappast.

 

*******

 

En hög, något upprullad mössa i neona, skrälliga färger var Clockenflap-crowdens definitiva signum. Ungefär 50 % av besökarna bar denna. Det var 1. Oväntat snyggt. 2. Bara på andra. 3. En fullständigt orimlig accessoar i 20-gradig värme.  

 

 

*******

 

Azealia Banks var bäst. De La Soul jagade tätt därefter. Hiphop är bäst i Asien.

 

*******

 

De större scenerna kompletterades alla av en mindre DJ-scen med representation från lokala klubbar. Dessa underhöll en tålmodigt väntande publik mellan huvudakterna. Uppskattat av i princip alla och en bra blandning av dansant, hård dubstep där det passade och lugn, melodisk pop där det var lämpligare. Denna idé borde omgående gå på import till Sverige.

 

*******

 

Gör andra länder än England, USA och Australien också musik?

 

*******

 

Håll i er, för här kommer 2012-års mest banala reflektion. Men konserter ska inte längre upplevas. De ska dokumenteras. Under stora stunder av Clockenflap var publikhavet fullständigt upplyst av en ocean av instagrammande mobilskärmar. Något jag dessvärre även själv är högst delaktig i, vilket inte minst denna blogg vittnar om.  När gubbarna i De La Soul lackar och vansinnigt aggressivt skriker ut ”Put your fucking phones away and enjoy the party!” säger det väl nästan lite väl mycket om vår tid. Skärpning. Alla!

 

*******

 

Silent Disco är och förblir roligare i teori än praktik. Det fyller inget syfte och du förlöjligas självvalt. Vill man lyssna på musik med hörlurar bör man antingen stanna hemma eller bli DJ. Musik är bäst i gemenskap.

 

*******

 

Den lokala musikscenen överraskade positivt. Särskilt Chochukmo och The Yours drog storpublik och bjöd på svängig kinesisk indie. Och betydligt fler begåvade band lär stå i startgroparna där bakom. Om ett år eller två kommer vi definitivt få se ett och annat kinesisk band borta på våra festivaler i Europa.

 

 

*******

 

Clockenflap är kanske världens mest mångfacetterade festival. Någonsin. Med en blandning av East-London-hipsters, Chinese Accidental Hipsters, kids, reklamare, barnfamiljer, 13-åringar, pensionärer, byggarbetare, investment bankers och precis ALLA andra undrar man vilka festivalen egentligen vände sig till? Med artister som egentligen endast borda locka grupp 1 säger nog den breda publiktillförseln mer om Hong Kongs övriga kulturliv än ett lyckat artistprogram. Men integrationen var givande och intressant.

 

 

*******

 

Vi träffade även på Winnerbäck. ”Jag är egentligen mer av en Håkan-kille”, fick han ur sig innan han försvann in på vippen (Winnerbäck heter egentligen Anton och får representera den enda ”kändisen” vi lyckades spotta).

 

 

*******

 

Helgens vanligaste påstående: ”Om 3-4 år kommer Clockenflap vara ”the shit”.

 

*******

 

Clockenflap levade upp till förväntningarna. Det var världens vackraste och det i allmänhet bästa festivalområdet vi någonsin besökt. Hav och skyskrapor skapade en magisk kuliss. En blandning av gräs, asfalt och betong gav området perfekta förutsättningar. Och överallt hittade vi överraskningar; gungor, eskimåtält med filmvisningar, hoppborg, skateboardramp etc etc. Om 3-4 år KOMMER det här vara the shit.

 

 

*******

 

Clockenflap hade även världens vackraste ”toalett”. Det tyckte varje fall majoriteten av männen på området.

 

 

*******

 

Festivaler som (inofficiellt) inkluderar fester och efterfester till klockan 06 och trots detta kör ett spelschema enligt devisen ”börja tidigt, sluta tidigt” är en obekväm och ohållbar ekvation för alla parter. Därför missade vi hälften av banden. Och hälften av banden hade oförtjänt lite publik. Nästa gång får antingen vi eller festivalen skärpa till sig.

 

*******

 

Och till sist en lärdom: Om du ber en taxichaufför i Hong Kong att ta dig till en bättre efterfest tar han dig till en bordell. Se till att du vet vart du ska, då blir kvällen definitivt bättre.

 

På återseende! 

 

/ Karl Eklund och (oväntat nog) bilder av Oskar Synneby

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp