Tanke efter att ha sett Battle of the sexes: vad synd att inte Woody Allen gjorde en spelfilm om den där tennismatchen när det begav sig och själv spelade Bobby Riggs? Jag menar kolla på honom:

Här med Billy Jean King, tennisstjärna och feministisk aktivist som han mötte i den to date fortfarande mest sedda tennismatchen genom tiderna. Riggs hävdade att han, vid 55 års ålder, kunde slå även världens bästa kvinnliga tennisspelare. Billie Jean antog utmaningen och the rest is…

Än idag är tennis den enda sport där prissumman vid de större tävlingarna är samma för kvinnor och män. Och är det bara jag eller är det inte också en undantagssport i avseendet att kvinnliga spelare når samma stjärnstatus som de manliga? Det kan i och för sig ha att göra med andra faktorer än jämställdhet – i eftersnacket på scen diskuterades att kvinnliga spelare sexualiseras i högre grad idag än tidigare, men att de manliga spelarna å andra sidan utsätts för samma behandling. 

En frustration när man går på filmfestival är ju ofta att så mycket av det man ser inte går att rekommendera för någon annan, för filmerna är i princip omöjliga att få tag på – den här har jag däremot fått intrycket kommer gå upp på bio (precis som Att skiljas). Se den! Sport och politik på ett sätt som kändes intressant till och med för någon som jag, som egentligen inte är intresserad av någotdera. Dessutom i en så göttig amerikansk dramaturgisk inramning att jag grät en skvätt på slutet.