För de festivalbesökare som ännu är kvar i Płock, har festivalområdet flyttat en kort promenad bort, till ett litet parkliknande område. Där fungerar två eftermiddagsscener och ett picknickområde som nedvarvning, söndagsdans och chill.

Anja Schneider inleder sitt set med mjuk jogginghouse, för att öka tempot till tuffare techno allteftersom folk vaknar till. Det är sjukt kul att dansa utomhus och på dagen, alla borde testa. Det är även befriande med fast mark under fötterna, efter två dagar av sand.

Stämningen är så fin och beskedlig, förmodligen eftersom alla är ganska trötta efter helgen. Min stegräknare i telefonen säger att jag har dansat omkring sex mil.

Överlag känns Audioriver som en rätt icke-kaotisk festival, det syns inte mycket bråk eller alltför fulla människor, det enda som händer är att det luktar gräs lika mycket som cigg. Tydligen är det rätt hårda straff för droginnehav i Polen, men det tycks inte bekymra någon.

Hälften av söndagsbesökarna nöjer sig med att sitta ned på filtar och dricka öl, mittemellan de båda scenerna, där den andra är ägnad åt drum’n’bass. Det är uppenbarligen fler som tycker att det är en svårdansad genre, för publiken står mest stilla och lyssnar.

Även några av matvagnarna har kört hit och bitvis apatiska matförsäljare dealar tacos, pommes och korvar till de hungriga. Här får man en vanlig fralla till sina två sorters korvar, vilket gör själva ätandet till en ganska obegriplig procedur. Någon klagar på att det vegetariska utbudet är för snålt, men min polska vän säger att den här festivalen inte är den mest hipstriga och att vegomat i Polen kanske mest förknippas med hipsters.

Men det man mister i matutbud, vinner man i snygg gatukonst.

/Sara Berg

Läs även: ”Audioriver – dag 1” och ”Audioriver – dag 2”