Soonams man förlorar sina lemmar i en industriolycka, blir deprimerad och ägnar sig hädanefter åt att stirra in i väggen. För att muntra upp honom tar hon på sig så många jobb som möjligt för att ha råd att köpa hans drömhus. Snipp snapp antiklimax för när hon kommer hem en dag väntar ett kärleksladdat brev som insinuerar en obehaglig överraskning.

Introt skapar rappt och tonsäkert en nyfikenhet till de stundande göromålen i en ovanligt dramatisk bakgrundshistoria. Därpå följer en upptrappning av den kyliga relationen som uppstår mellan staten och gemene medborgare när Soonams älskling blir en grönsak, sjukhusfakturan svindyr och sparkontot tomt.

Den svärtade humorn växer under filmens gång och är flera gånger precis så bisarr som genren låter önska. Men ännu oftare är den torftig och rent av tramsig. Karaktärerna påminner om seriefigurer som omväxlande är charmiga och irriterande repetitiva.

Alice in Earnestland gör ett ambivalent försök att lyfta fler samhällsproblem än filmen bär, eftersom det är på grund av situationerna de innebär som komiken når sina höjdpunkter.

/Maja Waltré