Bäst: Timbuktus uppmaning(ar) till publiken att lugna ner sig och inte slåss. Det var välbehövligt.

Sämst: Mycket märkligt val av avslutningsband, Highway Stars hade fan vart bättre. 

Godast: Hemgångskäket från thaikiosken, med extra kycklingspett. 

Svårast: Att hitta scenen där Style Of Eye spelade.

Snyggast: Daniel Adams-Ray och deras scenkostymer.

Farligast: Ågläntans rökta räkor med aioli, höll nästan på att missa Confusions för att vi inte kunde slita oss.

Önskemål: När ska ljudtekniker lära sig att höja Maggios mick? Hon försvann helt i brölande publikröster nu.

Störst: De krokodilformade hoppborgarna.

Motto: ”Alla var där”

Det var allt för i år, ett allt som allt mycket värdigt återbesök. Tack Sundsvall.