Att köra bil genom Jämtland upp mot Östersund och Storsjön är en nästintill absurd upplevelse, någonstans mellan totalt sagoskimmer och turisttrams. Nog för att jag också skulle vilja se det där odjuret som sägs visa sig någon gång om året, på tillfällig semester från Storsjöns djupaste djup, men känslan av att vara på väg in i Disneyland tilltar och växer sig lite starkare varje gång man ser en skylt som berättar att snart närmar man sig besten. 

Storsjöyran, Sveriges äldsta stadsfestival, har väldigt lite med odjur att göra. Tvärtom framstår festivalens snarare som en av Sveriges lugnaste och mest välorganiserade. Idylliskt så det förslår med terasserat centrum ner mot Badhusparkens scener. Musikaliskt är det bredd som gäller (bra och trist, ibland skönt, ibland irritaton) men i år har man också positionerat sig som ett indiens andra fäste, när Emmaboda verkar göra sitt bästa för att utplåna den sidan. Man blir nästan lite betagen över hur mycket bra musik, framförallt skev indie/indiepunk, som kommer uppifrån norr. Klart intressantast i Sverige om du frågar mig. Ikväll ser jag fram emot koncept Text & Musik där bland annat Mattias Alkberg, Magnus Ekelund och Kajsa Grytt tolkar varandras låtar.

Maten är ett kapitel för sig. Galet gott med vilt. Ren. Älg. Mums. Rökt. Kött. Mums.

Det finns nästan inget att klaga på ännu. Till och med mobiltäckningen fungerar. Inte min mobil dock, därför får ni vänta på bilder tills imorgon. SORRY. Jag kan berätta att hälften är suddigt skakiga från min minusgradersbadning i Storsjön (är det en sjö eller bara is?), hälften lite stroboskop från delar av Mike Snows DJ-set. Och lite jag inte minns. Cliffhanger.

// Petter Seander