För utomstående kanske det inte verkar som om att Sveriges största festival har ändrats så mycket, men synar du festivalen i sömmarna märker du en hel del nytt. Sweden Rock har länge varit en festival som arbetat för sig själv, en underdog som ständigt överpresterar, men även om framgången har fortsatt krävs ett förnyelsearbete för att fortsätta vara relevant.

Live Nations intåg i organisationen är ett livsnödvändigt drag, men också något som först i år har gett förutsättningarna för Sweden Rock att spänna sina nya muskler. Band som In This Moment, Stone Sour, Killswitch Engage, Body Count och Baroness är inte direkt det du kopplar samman med ”konceptet” eller det stora sponsorsamarbetet med Metal Casino, men det funkar uppenbarligen mycket bra. Och med 2 000 fler besökare märks det onekligen. Det är lite trångt. Både på området och på VIP-området.

Första kvällen på festivalen avrundas med Hardcore Superstar som så ständigt levererar en otrolig närvaro. Jag imponeras varje gång över hur Göteborgsgänget lyckas hålla en sådan enormt hög energinivå och få varje kväll att framstå som den sista. Vid det här laget har bandet en sådan gedigen låtskatt att varje låt är en stark hit som gör det omöjligt att tappa fokus. Bandet hade dock förtjänat att spela på en hetare dag än att avsluta den ljumma onsdagen.

(Ni får ursäkta att bilderna denna sommar är bristfälliga eller endast tagna med mobil. Min riktiga kamera har stött på problem och därav denna mer visuellt tråkiga rapportering.)