Kom hem nyss. Det känns rätt skönt att vara hemma och se klart alltihop på lagom avstånd. När man väl är där är det liksom ganska svårt att greppa vad folk håller på med och vad det hela är bra för. Är de där för de ofta gäsptråkiga och superinterna seminarierna? För att slå igenom i media? För att knyta kontakter? För att smida planer?

En sak är i alla fall säker, Almedalen är verkligen inte den där ”demokratiska mötesplatsen som vi ska vara stolta över” som varenda internationell besökare passat på att säga så fort de fått uttala sig i en public service TV-soffa under veckan. Kom igen – vilka har råd att vara där egentligen? Visst att Göteborgarna pumpar upp priserna när Stockholmarna invaderar under Way Out West men det är inget mot vad det kostar att bo i Visby (och i sann stockholmsanda är det creddigast – och dyrast – att bo innanför ringmuren). Har svårt att se att nån som inte har politik som jobb ser ett värde i att betala minst 2000 kronor natten för att se på lite dassiga seminarier och lyssna på Reinfeldt – LIVE! Det skulle väl vara statsvetare då. Så atte… jag har iaf haft kul om nån undrade.

Veckans roligaste

DJ battle

Ex redax Attladottir stod för de enda lyssningsbara låtarna på Almedalens DJ Battle där hon representerade sin nya tidning Aftonbladet. Dj Batteln är ju annars veckans ultimata revenge of the nerds-fest där alla som var för upptagna med att dela ut flygblad för sina ungdomspartier i gymnasiet får en ny chans att festa lite. Ni tror mig inte? Kolla bara på alliansens aggresivt awkward publikfrieri. Finansmarknadsminister Peter Normark och ordföranden för centerns studentförbund (tror jag). Aldrig sett två  personer ”röja loss” och ”festa” så mycket innan.

Debatt-SM

Daniel Suhonen vann rättvist när han rätt enkelt smashade in boll efter boll till fördel för nästa års valfråga – stopp för vinst i välfärden eller inte? Ryggbiffshögern är en modern klassiker som nog kommer segla upp som lite slapstickförolämpning fler gånger innan året är slut.  Enda snesteget var när han blandade in sin döda morsa i sammanhanget. Under bältet!

Rykten

Kent Ekeroth ska uppenbarligen ha blivit lite sur när någon gled in före honom i baren och beställde ”Två järnrör, tack”. Classic!

Det var allt!

/ Björn (som härmed tackar för sig, fortsätt följa hans krokiga stig genom samtiden här)

Det är så många kända och ökända människor på Almedalen att man snabbt blir blasé. Men igår hände det. Det är kväll, jag har precis fått in en tallrik grillat lamm på den enda uteservering i stan som inte är fylld av opinionsbildare med företagets pengar utan såna som istället måste bege sig upp mot ringmuren för att få näring från de mer bortglömda turisthaken. Trötta barnfamiljer och farbröder med ”Hård Rauk Hotel”-tischor alltså. Där är jag alltså, med munnen fylld av lamm, när SD:s Kent Ekeroth och hans nyrekryterade webchef slår sig ner några bord bredvid. 

Nu är väl inte det så konstigt i sig. Även Jimmys hantlangare måste äta, antar jag. Ändå hoppas jag innerligt på att de ska beställa något med en viss LOL-faktor. Det skulle göra sig så bra på bloggy. Innan jag vet ordet av tror jag mig få mina publicistiska drömmar besannade. En servitör kommer ut med två ångande plankstekar och sätter kurs mot deras bord. Ja! Ja! Ja? Nej. Plankstekarna beger sig till några intet ont anande gäster bakom dem.

I samma stund som jag ser min festliga anekdot om förutsägbara sverigedemokrater grusad händer det fantastiska. Bakom plankstekarna dyker en ny servitris upp, denna gång med inte mindre än två episka banana splits. Ni vet, såna som bara går att beställa från barnmenyn och som består av typ tusen kulor glass, två bananer, ett berg med grädde, strössel, chokladsås och en liten glittrig parassoll instucken i hela härligheten? Två såna. Som landar rakt framför en uppspelt Ekeroth.

Ja, vad ska jag säga om känslorna som fyllde mig? Det var som att LOL-nerven inom mig sprack. Jag kunde bara gapa. Denna syn. Verklighets motsvarighet till Darth Vader och den Mörke Kejsaren med varsin banana split. 2 much. Kan dö nu.

Försökte föreviga detta ögonblick i historien men fick tyvärr bara med ett uppspelt ögonbryn och en nacke. 

/ Björn

I veckan är Nöjesguiden (närmare bestämt jag, Björn) alltså på Almedalen i Visby. Politikerveckan. Dagen började helt okristligt tidigt på bussen från T-Centralen 05.45 mot färjan i Nynäshamn. Båtresan över till Visby var hemsk. Gråtande barn, kristdemokratiska pressekreterare, män som pratar drömskt om saffranspannkakor och grillade lamm, PR-konsulter, fler gråtande barn, nån från Timbro. Efter tre timmar i denna skärseld var jag redo för allt. Och tur var väl det.

Visby under Almedalsveckan är ett sanslöst sammelsurium av allt som har med opinionsbildning att göra. Alltså, på många sätt är det som vilken branschmässa som helst, med den skillnaden att alla har som jobb att TYCKA och INFORMERA och PRATA. Så om man tycker att en vanlig branschmässa är lite kämpig pga informationsoverload och säljsnack: de har inget på Almedalen.

En annan skillnad är att det sen i fjol är en hel del outade Sverigedemokrater som går runt och skapar dålig stämning med sina Sverigetröjor. Idag på Sverigedemokratdagen extra much so. Aldrig sett så mycket Jimmy Åkesson i hela mitt liv. Jimmy med TV4, Jimmy med SR, Jimmy med Aftonbladet, Jimmy med Expressen och sen lite senare: Jimmy i en gubbig basker och fyra säpokillar som smyger in i en liten bil.

Det sista var utanför Primes rosémingel, som lyckats etablera sig som nån sorts Visbymotsvarighet till Trädgårdens Day Time Sessions. Av någon anledning  ska man vara där mellan 17 och 19. Jag försökte hustla mig in med mina mad  köhustlingskillz (”amen de sa ju plus två schyrradåå”). Det gick tyvärr skitdåligt, så fick det mobbade straffet att se på Jimmy Åkesson prata om att vi måste välja pensionärer i stället för invandring istället.

Veckans high lights redan nu:

– Alliansen vs Oppositionens DJ Battle på onsdagen. Förra året spelade Mikael Damberg Crazy Frog. 

– Stå och titta hypnotiserat på Alexander Bards nakna ben när jag mot alla odds tagit mig in på Prime

– Äta lamm och saffranspannkaka

/ BJÖRN

(p.s, lämnar er med denna bild på dagens lunch: BROOKLYN PASTA. Sprängfylld med typiska Brooklynklassiker såsom: grädde, fläskfilé och lök)