Så var det dags att skriva om Drakes omtalade konsert, som avslutade festivalhelgen på Coachella. Men trots förväntningarna och de många hitsen upplever Festivalbloggen att internetfenomenet Drake är större än Drake som liveartist.

Drake är en halvtimma försenad. ”Han rullar säkert bort dammet från sina byxor bakom scen” säger en kille till sin kompis och refererar till det här. Till slut gör Drake entré, helt ensam med bara en videobakgrund till sällskap. Han river av Legend till publikens jubel. Drake tackar så hjärtligt och berättar att det är en väldigt speciell kväll för honom. Hans mamma ringde nämligen honom före konserten och bad honom om en tjänst. ”Javisst mamma, jag gör vad som helst för dig i hela världen”. Publiken skrattar, det är roligt att han kan leka med bilden av sig själv som gulleplutt. Drake citerar: ”Jag vill att du dödar den här konserten, min son”. ”Jag sa – så klart mamma, jag lovar!”

Och sen försöker han göra det. Han vet precis vad publiken vill ha och hur den ska charmas. Drake kör alla sina hits, trycker in ”Coachella” i så många textrader som möjligt, skapar allsång till Tuesday och berömmer publiken under hela konserten. Det är lite för välstrukturerat, men det funkar tack vare att publiken vill ha kul. De har betalat dyra pengar, längtat under flera månader och tagit på sig sina finaste t-shirts med Drakemotiv. De vill känna att de bevittnar en legend, och sjunger med allt de kan när Drake sjunger att han är en.

Ett spänt och förväntansfullt fan någon timma innan Drakes konsert ska börja. 

Publikens förväntningar är nästan på väg att infrias, men stämningen som Drake lyckats skapa under sin spelning går helt förlorad när Madonna kommer in på scenen. Först – förvirringen. Vem är det? Är det Beyoncé (önsketänkande)? Eller kanske Britney? Nej, det är Madonna som dansar på en stol iförd höga lackstövlar. Sedan följer momentet som skapat störst buzz på internet, kyssen, tvånglet, övergreppet (?). Läs här om när chefredaktör Amat reder ut vad som hänt.

Drake avslutar prydligt med en pianoversion av Legend i ett fejkat regn. Kanske är publiken trött efter tre dagars festivalande, eller så blev konserten i sin helhet faktiskt aningens sömnig? Kunde han inte ha tagit ut svängarna lite mer? Låtit konserten tala för sig själv, och inte låtit Madonnamomentet skapa djupast avtryck? Det måste konstateras att internetfenomenet Drake nästan är större än Drake som liveartist. Våga säg att Drakes konsert inte var helt hundra!

Läs också: Madonna kysste förvånad Drake.

Det var ganska väntat att Drake skulle kalla in någon annan artist under sin konsert. Mer oväntat var dock att denna artist, Madonna, skulle kyssa honom passionerat. 

Publiken blev förvånad, men mest förvirrad av alla blev nog Drake. Han kommenterade det hela med ”Holy shit, what the fuck did just happen?” och skrattade nervöst. Madonna sa själv ”I’m Madonna, bitch” som en förklaring till hånglet. Kanske borde inte Drake blivit så förvånad? Madonna verkar ha en grej för att kyssa andra artister på scen. Vi minns ju alla Madonnas och Britneys kyss på MTV:s VMA-gala år 2003. 

Mer om Drakes konsert kommer snart!

Läs även: Kändisspaning på Coachella.

Sorry för seg uppdatering här, det har varit lite wifi-strul men nu så ska jag gå igenom dag 3!

Såååååå vi började dagen med ännu en failure, rullade in på området precis lagom till att Justin Bieber gled av scenen efter att ha gästat Chance The Rapper. Jag har en liten sweet spot för Biebz, särskilt efter hans senaste album. Skulle liksom inte banga på att se honom live men orkar för fan inte pallra mig på hans konserter och bli halvt ihjältrampad av 12-åringar, så tillfällen som dessa är ju dom man borde ta vara på. Vi mötte upp grekröran istället och satte oss i solen, och tog en liten liten öl som plåster på såren.

Ja här sitter dom och har the time of their lives. 

Trött försök till gruppbild. Kanske borde kört en ”excuse me, could u take a picture of us?” istället.

Fick uppleva min första Coachella moshpit denna dag!. Har ju varit med om en hel del sådant i Sverige, men i USA är folk så himla måna om varandra så det händer väldigt sällan. Men när vi såg Flosstradamus (ja, boysen med 4 monsterblunts på scenen) så började dom i slutet hetsa alla i publiken att göra den största moshpiten någonsin så blev det lite kaos där ett tag. Inte i närheten lika våldsamt som dom jag upplevt på Emmaboda, men ändå nått. Nice try America.

Efter det såg vi Alesso en stund, ännu en gång för att han är suedi och det känns som att man då måste se det nästan. Var lite småseg och det har blivit rätt mycket EDM under dom här dagarna men det var rätt chill. Det var dessutom sjukt mycket folk. Hur känner alla till Alesso ens? Svensk musik är fan the shit här ute i världen har jag märkt. Cred

En grej med Coachella är att tiden går så fort! Man kommer till området tidig eftermiddag och sen vips är det liksom mörkt. Det är sjukt att det är nästan lika varmt även om solen inte är uppe. Som svennebanan är man ju van vid att när det är mörkt så är det kallt! Här är det typ 20+ mitt i natten, med varma brisar som blåser. Nästan för behagligt. Iallafall, vi fortsatte vidare och såg Calvin Harris som var en av dom få elektroniska akterna som spelade på en av dom största scenerna (Tror det bara var han och Disclosure som gjorde det faktiskt.) Det var helt galet mycket folk på Calvin, mycket allsång och hela det där köret. I slutet av hans spelning så blev det även eldkanoner och konfetti, sicken fest. 

Tillbaka till ölområdet!!! Denna gång köpte vi margaritas istället. Fancy. Men dom blandar ju som ryssar här så när man får en drink är det typ 60% sprit i glasen så man blir rätt drunk ganska fort. Området vi var på låg precis brevid en av dom stora scenerna där Lana Del Rey spelade, så vi såg henne därifrån. Men ah alltså, hon är ju ingen liveartist måste jag säga. Hon står ju liksom bara där, för vad annat kan man göra när man spelar den typen av musik? Hade iofs varit hilarious om hon sprang runt och headbangade samtidigt som hon sjöng ”Video Games” eller nått. Men nä hon var tyvärr inte jätteintressant, men hade inte förväntat mig så värst mycket mer faktiskt. 

Then it was time för Disclosure som jag var aspeppad på för jag såg dom på Way Out West förra året, och då var dom asbra. Men inte denna gång. För det första så var ljudet fett lågt, så man fick inte så mycket feeling. För det andra så gick dom lös lite väl mycket på liveinstrumenten. Senast jag såg dom lyckades dom hålla det på en lagom nivå, men nu drog dom igång trumsolon och då blev jag fan lite less. Vi bestämde oss för att dra och se Jhené Aiko efter att ha kollat 20 minuter av Disclosure, och det var en jädra tur för hon blev gästad av ingen mindre än Drake! Fyfan vad nice det var, äntligen något vi INTE missar! Prisa gud osv. 

Vi avslutade festivalen med 10 minuter i Yuma som är en inomhusscen där det spelas lite mer techno och house. Hörde en superentusiastisk kille i bandana droppa citatet ”It’s not techNO, it’s techYES!!!!”. Genius.

Vart inga coola efterfester eller så i år. Vi övervägde saken sista kvällen men det blev inget med det för vi var ärligt talat heeeeelt slut, och vi skulle behövt ta taxi hem i typ 45 minuter. Hade man varit på rätt mode så hade det varit en annan grej men är man seg och längtar efter sin säng så låter 45 minuter hemväg inte så lockande. Jag vet vi är supertråkiga. Men det var en bra helg ändå! Tänkte skriva ett sista inlägg om festivalen i sig, människor som är där, och lite good advice.

Tjo!