Bakom denna dörr döljer sig ditt framtida andra hem!

Calling all internetbråkstakar och popkulturivrare!

Nu letar lilla jag efter en praktikant till nöjesguiden.se, som alltså kommer att jobba främst med mig och min kära internetkollega Jenny Nordlander, även känd som JNo. Vill du skriva roliga saker dagarna i ända på jordens goaste arbetsplats? Då passar en praktikplats här dig ganska bra. 

Du ska:

– gå en medie/journalistik/kommunikationsutbildning eller vara tillräckligt intresserad för att visa att du inte behöver en. I did!

– vilja lära dig mer om nöjesguiden.se och allt vad det innebär att jobba med vår typ av internetjournalistik.

– kunna skriva roligt + smart om ämnen inom popkultur och nöje (samt ha bra koll på våra ämnen, tack!). 

– ha en önskan om att få leka redaktör – redigera texter, skoja i sociala medier, hålla nöjesguiden.se snygg som fan. Allt under min vakande men vänliga uppsyn.

– vara snabb, självgående och påhittig samt tåla stress helt okej.

– maila din ansökan till mig på greta.thurfjell@nojesguiden.se om du vill dela arbetsplats med mig snarast. Den kan innehålla saker som arbetsprover, anledningar till varför just du passar så bra som min framtida praktikant, eller skamlöst smicker.

Seså, skriv nu! Jag längtar efter era mail. Och just det, praktikperioden är på tre månader (förhandlingsbart!), på heltid (helst inte förhandlingsbart), och i Stockholm (icke förhandlingsbart). Praktiken är obetald.

P.S. Jag började som praktikant här, en gång för mycket, mycket länge sen, så keep your hopes up! D.S.

(Obs, konserten börjar först 45 minuter in i klippet.)

De senaste dagarna har vi kunnat Instagramfölja Kim och Khloe Kardashian under deras resa till Armenien, dit de åkte för att uppmärksamma hundraårsdagen av det armeniska folkmordet (eftersom de som bekant är armeniskamerikanska, alltså). Kanye West avslutade helgen med att hoppa ner i en svandamm.

När jag vaknade imorse hade Kim nyligen vaknat av att Kanye stod böjd över henne och gormade om att han skulle ordna en gratiskonsert med sig själv i Yerevan. Eller, som hon uttryckte saken: ”What a crazy night! Kanye wakes me up & says he’s doing a free concert in Yerevan, Armenia! I throw on sweats & we head out! Thousands of people were there! It was such an exciting crazy night! So happy I got to rock out with everyone in Armenia on our last night here!!!!”

Skulle vilja se bilder på Kims outfit, jag tror nämligen inte på att hon bar ”sweats”.

Alltså, way to bokstavligt talat steal the show av Yeezy, men ändå extremt rart. Särskilt som spelningen verkligen kändes oplanerad, musiken pausades hela tiden och Kanye själv stod mest och hoppade i sin mörkröda velourjacka. (Väldigt fint även när han la till ett ”that’s what my wife said” efter sitt ”feels good to be home” på Touch The Sky.)

Det vill säga, han stod mest och hoppade tills han insåg att en stor del av publiken stod för långt bort för att kunna se honom, och hoppade ner i vattnet. Tyvärr var inte elektroniken förberedd på detta, vilket förstås innebar att micken la av och konserten kom av sig något, men mycket vackert när fans hoppar efter och rusar fram, ett kollektivt walking on water-moment:

Sen eskorterades Kanye upp ur vattnet av arga säkerhetsvakter, fansen följde efter, och konserten var hastigt och lustigt slut. Litet antiklimax ändå, vågar man säga det? 

Men en go entreprenör såg åtminstone en möjlighet att tjäna en hacka på Kanyes simtur!

Fortsätt så så kan du snart få en dokusåpa om din familj och världens vackraste barn med en kille som gillar att plaska i dammar världen över, you entreprenör, you.

Helt fräckt snott från Twitter, mind you.

Vill ni se något hjärtevärmande när det är lite för tungt och grått ute för ens personliga smak? Klart ni vill. Efter beskedet om att David Lynch hoppar av återskapandet av Twin Peaks har nu det gamla gardet, skådespelarna från originalserien, spelat in en snälla-kom-tillbaka-video.

I videon går de – med varierande engagemang och framgång, ska sägas – in i sina tjugofem år gamla roller. Twin Peaks-bo efter Twin Peaks-bo yttrar orden: ”Twin Peaks without David Lynch is like…” – ja, som vad? Vi går igenom deras sägningar, tycker jag.

Sheryl Lee, förstås mer känd som Laura ”Wrapped In Plastic” Palmer, och fortfarande fruktansvärt snygg, inleder starkt: ”Twin Peaks without David Lynch is like a girl without a secret.” Komplett med liten huvudskakning och karaktäristisk allvetande blick.

Kanske allra mest lyckad i sitt tillbakatagande av rollen: Dana Ashbrook som spelar Bobby Briggs. Och det baserar jag uteslutande på hans svinjobbiga vana att aldrig kunna stänga munnen ordentligt när han har pratat klart. Kan inte förstå det här citatet, dessutom: ”Twin Peaks without David Lynch is like a dog without a bark.” Vadå för dog? Jag minns ingen dog? Eller har han inte förstått att alla andra använde liknelser som hade med deras roller att göra?

Sherilyn Fenn, som spelar alla manic pixie dream girls förebild (och alla killar som vill ha en manic pixie dream girls drömtjej) Audrey Horne, konstaterar: ”Twin Peaks without David Lynch is like eyes without brows.” Hon har tagit med sig sitt barn, som skriker ”brows”. För barnet är det verkligen viktigt att ögon alltid följs åt av brows. Pluspoäng för att Sherilyn är så rar när hon skrattar.

Min favorit! Mädchen Amick, det vill säga älsklingen Shelly Johnson, helt cool och lite divig: ”Twin Peaks without David Lynch is like a waitress without her uniform.” Som att hon inte kan fatta att David Lynch inte vill vara med och bara känner ett ”men duh”. ”Men duh”-attityd = fortfarande coolt i mina ögon.

Så lågupplöst att man nästan inte ser att det är Peggy Lipton, i staden Twin Peaks känd som Norma Jennings på Double R Diner, som iklädd Steve Zissou-mössa säger: ”Twin Peaks without David Lynch is like pies without cherries.” Rart! Dale Cooper hade varit stolt! On another note: fyfan vad snyggt hår hon har, måste ordna likadant snarast.

Haha, varför är det verkligen lagstadgat i Twin Peaks att alla killar måste ha så störigt minspel? James Marshall, som spelar James Hurley, la inte många sekunder på att vare sig tänka ut eller artikulera sin mening: ”Twin Peaks without David Lynch is like a motorcycle without its rider.” Vinden måste ha vänt när han gjorde en ”vad fan är det jag ser långt bort vid horisonten”-min back in the days, för sen dess har han uppenbarligen aldrig kunnat se ut på något annat sätt.

Kimmy Robertson, som spelar den karikatyrartat blåsta polissekreteraren Lucy Moran, återskapar sin karaktär perfekt: ”Twin Peaks without David Lynch is like a sheriff station without donuts…?” Diane, påminn mig att ta reda på om Kimmy Robertson pratar såhär i verkligheten.

Gary Hershberger som spelar Mike Nelson: ”Twin Peaks without David Lynch is like a letterman’s jacket without the letter.” Tillåt mig att somna.

Catherine E. Coulson, alias The Log Lady: ”Twin Peaks without David Lynch would be like the log without bark.” Har aldrig kunnat uppbåda minsta lilla intresse för Log Lady och är av åsikten att det bara är kvasiintellektuella killar som tycker att hennes nonsensprat fungerar som livsinsikter, men ja, hon känns ju som typexemplet på lynchig stämning.

Sötis! Till och med satt på sig lilla ögonlappen, Wendy Robie som spelar Nadine Hurley. Typ den karaktär man känner mest för (förutom, obviously, Shelly Johnson)? Dessutom säger hon det raraste av alla: ”Twin Peaks? Without David Lynch?! Is like drape runners. Without cotton balls.” Åh, Nadine.

Vid det här laget kan man börja känna sig lite trött på putslustiga oneliners till en numera ganska medioker regissörs ära, men. Al Strober, som spelar BOBs accomplice MIKE, har ändå ansträngt sig och tänt en brasa för att yttra orden: ”Twin Peaks without David Lynch is like fire without the heat.” Alltså, rätta mig om jag har fel, men försöker han inte vara lite erotisk? 

David Lynchs dotter (hur lik honom?), med ett sönderrivet lapptäcke i håret och en chestpiece bestående av en hand som kramar en dollarsedel (?!), tog sig friheten att tweaka formen lite: ”Like a hole with no donut. No Twin Peaks with no David Lynch.” Hon har ju skrivit The Secret Diary of Laura Palmer, så hon om någon borde veta.

När jag konfronterade lil Svante om detta, komplett med chattpip och ”gud vad gulligt!”-utrop, erkände han att han tyckte att det var jobbigt att se. Jag bad honom utveckla: ”Jobbigt att se dessa c-list-skådespelare få se sin dröm gå upp i moln, och hur de nu desperat kämpar för den.” Alltså, jag är beredd att hålla med om att det känns åtminstone lite deppigt, men mest tycker jag att det är fint. Jag har personligen inte så mycket till övers för David Lynch, och har dessutom en konspiratorisk känsla av att hans avhopp bara är en del av införarbetet med nya säsongen, men jag älskar fan när folk är lojala.

Eller så är jag bara on my soppiest behavior som fällde en liten tår över detta.

Hur viktigt är det egentligen att samhället ser till att väldigt unga människor inte blir med barn?

Som jag minns sexualundervisningen i högstadiet bestod den till övervägande del av varningar för hur skrämmande lätt det var att bli gravid (resten av tiden rullade vi kondomer på provrör). Men nu verkar det inte vara så högprioriterat after all. Ottar skrev nämligen igår om att ett flertal apotek har nekat tjejer under femton att hämta ut sina preventivmedel. En mamma till en trettonåring berättar:

”– Hon undrar vad jag är för förälder som kan låta min dotter ha sex, säger Sofia.
Enligt Sofia är butiksbiträdet väldigt otrevlig. Hon pratar högt om att Sofias dotter är för ung och börjar ifrågasätta vem som skrivit ut receptet.
– Kvinnan var inte alls intresserad att hjälpa mig och min dotter. Det var uppenbart att hon tyckte det var en katastrof att min dotter hade ett sexliv.”

Apoteken själva uppger att anledningen är att preventivmedlen inte har testats på så unga människor – men det gör väldigt få läkemedel över huvud taget, vilket dock inte hindrar dem från att skrivas ut till unga, säger Ottar.

”– Det började hända något när sexualbrottslagen skärptes. Det skapades ett utrymme för att ha åsikter i moraliska frågor, kring vem som ska ha sex och inte, vilket är problematiskt. Jag tycker man kan se en våg av nymoralism i samhället, säger Marta Hansson Bocangel.”

Det är här det borde vara så lätt, men blir så krångligt. Det borde vara uppenbart att sexualbrottslagen, det vill säga att det är olagligt att ligga med folk under femton år om man själv är över, inte betyder att folk under femton inte får ha sex. Det betyder faktiskt inte ens att det alltid är fel om en sextonåring ligger med en fjortonåring – om paret är nära i ålder och båda samtycker ska nämligen inget åtal väckas.

Särskilt för folk som jobbar med frågor och läkemedel som rör sexualitet borde det stå bortom allt tvivel att unga alltid kommer att ha sex, och att det bästa sättet att bemöta det omöjligt kan vara att försöka få dem att sluta. Det kommer inte att hända. Alltså, jag kan säga det igen: det kommer inte att hända. Sluta försöka lägga band på ung sexualitet, tack. Det går nämligen inte.

Man kan absolut diskutera hur sunt det är att tillsätta extra hormoner till en kropp som redan genomgår en särskilt hormonell fas, och också det faktum att fokus alltid ligger på att det är tjejer som måste ”skydda sig”. Men ska verkligen avhållsamhetsivrande apotekspersonal få avgöra om tonårstjejer får ha säkert sex eller inte? Och vad är alternativet? Om mitt trettonåriga jag hade förvägrats utskrivna preventivmedel hade jag nog struntat i det helt och hållet – det är inte så svårt att räkna ut att konsekvenstänket inte alltid är helt på plats i en trettonårings huvud.

Vilka signaler sänder det ut till unga tjejer som vill ha sex? Ditt liv hänger praktiskt taget på att du inte blir med barn, säger sexualundervisningen. Vi kan tyvärr inte hjälpa dig att undvika det, säger apoteken.

Vill även att ni läser: Sanna Samuelsson om ekonomin som enda drivkraft i forskningen kring p-piller.