”Ska livet vara såhär?” Kanske mänsklighetens vanligaste tanke inbillar jag mig (på olika nivåer förstås) men senaste året har den blivit mer intensiv. Tänker mycket på jobb vs fritid. Vad som är viktigt, vad jag vill och vart jag ska. Plötsligt har den här känslan av att bara *go with the flow* bytts ut till en känsla av att tiden är knapp och att jag själv måste börja ta aktiva beslut för att skapa den framtid jag vill ha där jag vill ha den. Men å andra sidan: hur ser den framtiden ut?
”Tänk att Rihanna är 88:a!” kom på det igår då hon fyllde år. Blev så glad av den insikten? Liksom att hur gammal man än blir så är man fan i mig aldrig äldre än Rihanna.
”Var ska jag ha min 30-årsfest?” Fick ju för mig i somras att det skulle bli en stor maskerad men börjar fan tveka på den idén nu. Är ju kul i ca 2 sekunder och sen sitter man där i sina dräkter och bah ”he he he heeeeeeee :-)))”. Men lokal måste jag hitta! För typ 70 personer. Antingen egen bar/klubb/ställe som har öppet till 03 eller hyra egen lokal och ha egen sprrrrrit.
”Har jag ont i halsen?” Aldrig varit med om liknande hypokondri nu innan tjejvasan. Sväljer hårt, tar tempen, kollar på mitt bajs, petar i öronen… Det ÄR något knas med kroppen, det är typ öronen som känns men det kan eventuellt också bara vara nervositet?
”Saknar mamma och pappa” Ja usch va man gör det. Många stunder nu då jag bara vill åka hem och vara med dem, varför jag inte gör det??? FÖR ATT JAG INTE HAR EN ENDA LEDIG STUND JUST NU.