Hanna ska på filmpremiär och är stressad, Martin ”firar” Bo’s spya. Dessutom blir det snack om att sälja saker som barn, digitala vs analoga ur, vila för att kunna fortsätta orka vila, djurrättsaktivisters dödshot och så testar vi att ringa ett BLUFFÖRETAG.

OBS vill inte låta ”skön” men hade också pågående rännskita som ville UT under hela inspelningen, vilket ev. kan anas.

Trevlig lyssning!

Ni hittar den som vanligt där poddar finns. Sminkar du dig med grytvantar, har en bästis som är en vessla och gör smycken av hönsklor? Tryck play nedan:

Så NÖJD här. Stark selfie från lördag eftermiddag.

Aja, ny vecka på g! Jämnt nummer! Härligt! Ska vi kolla på Päschons lilla schema över veckan då? Det blir väl KUL?

MÅNDAG
Spela in pod. Gå på premiären av Tårtgeneralen (mår dock superduper illa i detta nu så är fan rädd att det är något knas och måste ställa in kvällens planer)

TISDAG
Ska tillbaka till gammjobbet på frukost, sen har jag kula möten hela dan!!

ONSDAG
Träning med PT-Ullis på morgonen. Sen skulle vi ha Kila Stadigt-inspelning med Paow och Lance <3 men så har de tyvärr gjort slut. Trist! Hade sett så mycket fram emot inspelningen.

Ska till optikern vid fyra. Om någon ville veta.

TORSDAG
Ska sidekicka i mitt favvoprogram PP3 mellan kl 13 och 16! Ratta in P3.

FREDAG
Morsfarsan kommer ner! Och min kompis Klara gifter sig på kvällen!!!!!!!!!!!! IIiiiihhhhh!!!!!

LÖRDAG
Hänga med stamcellerna och inte vara för bakis. Kommer nämligen inte klara en till dag då jag är bakis. Hur fan ska jag undvika detta men ändå kunna ta NÅN enhet kvällen innan? Synd att man verkar ha alkoholproblem :-(

SÖNDAG
Zzzzz.

Idag fyller du och jag tretton.

Men för mig är åren med dig varken många eller få. Ibland tycker jag nästan att de är svåra att räkna eftersom jag inte förstår hur tiden skulle kunna finnas utan dig. Att du är med mig känns lika självklart som att tiden går.

För tretton år sedan låg vår alldeles nystartade duo i din säng, lyssnade på Like a hurricane och jag drog handen över varje ställe på din kropp. Vi somnade med munnarna mot varandra och jag vaknade med solsken i bröstet.

Och sen den dagen har liksom solen inom mig aldrig gått ner.

Du har hållit den levande genom ett oändligt tålamod, en öppen famn, massa humor, stor respekt, stort intellekt och en enorm villkorslös kärlek. Av allt jag läst, lyssnat på eller alla människor jag någonsin pratat med är relationen med dig det jag lärt mig absolut mest av.

Om att älska, leva och vad det betyder att vara människa.

Och allt jag kan om Mercedes benz SL R129 förstås.

Tack Anton för att du finns och för att du vill göra det ihop med mig. Om det inte gick att inläsa från det jag skrivit hittills så kommer här ett förtydligande:

Jag älskar dig ofantligt mycket

God morgon älskade

Bra blick här! Liksom FRAMÅT och redo för det lördag har i sitt svampiga lelle sköte. Lyssnar på nya Krunislåten, är ensam hemma och mår så gott. Ska gå och träna snart och sen handla lite nya kuddar till vardagsrummet som passar till vår nya vardismatta (bild kommer!). Kanske svänger in på nån butik och UNNAR mig nåt litet plagg också?!

Herregud vilken lördag förmiddag, nästan så man blir kristen.

Hade ovanpå detta en otroligt mysig och kul kväll igår där jag och Johanna var hemma hos Linso och käkade. Har ju den senaste tiden känt att min tid och energi har varit på annat/andra. Det har varit som att ”eldar behöver släckas” lite här och var och att jag behöver gå på grejer som jag kanske inte borde prioritera. Har tänkt att mina starka gamla relationer ju klarar sig ändå så de behöver jag inte lägga samma tid på.

Men så får man en liten kväll ihop och jag har plötsligt roligare än vad jag haft på veckor?! Och så påminns jag om den absolut finaste grejen: jag fylls på med energi istället för att dräneras.

Älskar mina kompisar så mycket!!!

Jaja, nu ska jag till Friskis. Och ikväll har jag förresten styrt upp en kusinträff här hos mig, måste bara hinna göra klart quizet om vår släkt först.

Vänligen,
Agneta 54

J: Har ingenting med inlägget att göra men behöver verkligen din hjälp! Är ihop med en kille som jag är kär i men vi bråka hela hela HELA tiden. Det sker över sms, genom min jobbmejl, i chattar och såklart i verkligheten dårå…. Sakerna vi bråkar om handlar oftast om varandras beteende mot varandra. Jag tycker han blir aggressiv snabbt (i tonen inte fysiskt), inte kan ta hand om mig och mina känslor, att han är arrogant. Han tycker att jag ställer orimliga krav och att jag är bråkig då jag skickar sms:en eller mejlen om hur jag känner (eller säger.) och så är ett långt bråk i gång som slutar med hot om att göra slut, flytta ifrån varandra och sådär. Sen blir vi vänner, sen en dag senare börjar det om. om och om och om igen. Jag mår dåligt och han med. Orkar inte längre. Vad ska jag göra? Vi funderar på parterapi men har samtidigt bara varit ihop i 2 år. 

Hanna svarar:

Hej J! Först och främst; jag känner med dig. Det är fruktansvärt energikrävande och kvävande att hela tiden bråka i sin relation. Samtidigt tycker jag att bråk ibland kan vara nödvändigt i form av en diskussion, rensa luften efter en längre tid ihop eller bara komma vidare inom något. Men det är ju skillnad på bråk och bråk.

Det du beskriver låter som något väldigt hämmande och krävande för er båda. Bråk som slutar i ”hot om att göra slut” tänker jag sällan kan vara så givande? Utan snarare bara skapa otrygghet och osäkerhet mellan er. Och att sitta och bråka genom sms och mejl och dagarna i ända ha långa diskussioner måste vara så otroligt tidskrävande från allt annat ni skulle kunna göra (men det här VET du ju så menar inte att ”läxa upp” mer att bara få dig att förstå att en relation inte behöver vara så som du beskriver).

Att bråka ”bra” kräver ju sin FINESS (t.ex. vad vill ni ha ut av diskussionen?) och det tror jag absolut en parterapeut kan hjälpa till med. Jag tycker ni kan testa eftersom ni nu verkar sitta i något av ett bråkigt skruvstäd. Men innan parterapin vill jag bara förvarna och säga att du bör vara beredd på att se din egen del i bråken, det blir svårt att gå in i den typen av rum och tro att ni ska kunna ”förändra” varandra. Klyschan om att det bara går att förändra sig själv är ju (dessvärre) väldigt sann.

Du skriver att du är kär i din kille och det är superhärligt såklart, men jag tänker att en fungerande relation är så mycket mer än att vara ”kär” i nån. Den ska i slutändan göra dig glad och stärka dig genom livet, er relation ska ju lyfta er – inte sänka er på det här sättet. Försök lyfta blicken lite mot framtiden och se om du tror att han och du kan hitta till den känslan? Finns den någonstans emellan er? Och när isf? Känns det som att bestiga världens högsta berg och en omöjlighet att hitta den där harmoniska fina lyftande känslan så kanske det är dags att fundera på hur ni faktiskt vill gå runt och MÅ i livet.

Stort lycka till <3