Hej älskade

Minns ni att jag för en vecka sen skrev att jag skulle göra något kul men hemligt på lördagen? Såklart ni inte gör. Men lördagen kom och det var alltså Klara Svenssons möhippa som skulle ske (och inte att jag skulle va med i Mello som någon av er trodde).

Vi var 30 pers i ett hus med tävlingar, matlag och ryska lekar (pga hon gifter sig med en ryss!). Vid midnatt åkte vi till Spy bar.

KLIPP TILL:  09:30 söndag och jag vaknar upp utan vetskapen om vem jag är.

Men mer om det i kvällens pod. Har tyvärr bara USLA bilder från lördagen pga glömde bort att fota pga så kul exakt varje sekund. Men nån bild blev det:

Klara anlände i fin outfit med synlig string.

My, Amanda och person med bra eyeliner ändå???

Avslutar med kanske bloggens mest pixliga bild i världshistorien.

Älskade Klara <3

Fan va kul det ska bli på bröllopet.

Elin: Måste fråga dig för du är relationsexpert nr 1. Jag o min kille har varit ihop i ca 4 år, har gått relativt smärtfritt osv. Nu den senaste månaden har jag dock upplevt en riktigt ordentlig crush på en annan person. Jag har absolut haft små ”förtjusningar” förut, men nu snackar vi om något helt annat. Det pirrar i magen och jag tänker på hen hela tiden. Hemma är jag ganska off och vill helst vara för mig själv. Problemet är att en ev relation med min crush skulle innebära ett ganska jobbigt långdistansförhållande. Även ekonomiskt känns det jobbigt att göra slut med min nuvarande, då vi båda studerar och är ganska panka. Fan. Hjälp och råd mottages gärna.

Hanna svarar: Först och främst vill jag slå in lite öppna dörrar och påminna om att alla relationer är såklart olika och ingen situation är den andra lik.

Men överlag är ju att känslor är svinsvåra att styra. Att bli kär i nån annan tror jag att man kan bli lite närsom och inte enbart när ens egen relation är ”dålig” som många tycks tjata om. Det kan handla om att man spenderar väldigt mycket tid med någon annan och att det där uppstår känslor man inte *vill* ha. Tycker det kan vara helt ok att gå runt och va lite förtjust i andra, ser det mer som ett tecken på att vara en levande människa men precis som du skriver är det skillnad på förtjust och kär-kär.

Och i mitt eget fall, och som det låter på dig, så har du en tvåsamhet där det inte ingår att man kan vara ihop med flera samtidigt. Och då blir det ju knepigt. För den där KÄRHETEN och FÖRÄLSKELSEN är så satans stark och göra en totalt dum i huvet

Mitt bästa råd är att försöka hålla huvudet kallt och inte agera på känsla, även om vi inte kan styra över hur vi känner så kan vi styra över hur vi handlar.

OOOM du tycker din egen relation är värd det dvs. Och här närmar vi väl oss kärnan på problemet egentligen. Du skriver att ”ekonomiskt känns det jobbigt att bryta din nuvarande relation” och rent krasst tycker jag att det låter som en dålig anledning att stanna i ett förhållande (även om det såklart är piss att va pank).

Försök tänka med huvudet och fundera vad din nuvarande relation är värd för dig. Förälskelser kan övergå snabbare än vad man fattar och då sitter man där och bah ”HUUUUUUUUR kunde jag tro att jag ville va med den där personen?!” och vill spy på sig själv.

Men i andra fall så kanske en förälskelse för någon annan kan vara en väg ut ur en relation man egentligen inte vill eller bör vara i? Eller sin stora själsfrände!

Se bara till att försöka avsluta det du har innan du ”testar” något annat om du nu bestämmer dig för det. Känns så jävla surt att såra nån man älskar men också att du ska behöva gå runt med det på samvetet. Tror du kommer hitta svaret i ditt huvud snabbare än vad du tror.

Stor kram och lycka till

Hej alla torsdagsfirare

Min kollega och polare Amanda har köpt en ny iPhone och fick den stora äran att testa den på mig idag. Tänk vad fint det blev? Omöjligt att bli dåligt när motivet är så vackert…

Hö hö hö höööööö!!!!

Usch vad tråkig? Det här skulle bli min personlighetslösa vecka eftersom jag känt mig så nere, stressad, låg och hög på samma gång – och det har den blivit. Känt mig rätt tom på personlighet och liksom lite skör. Som att minsta grej kan få mig att bryta ihop.

Vilket jag såklart har gjort i princip varje dag :-)))))

Ikväll ska jag laga det här receptet och göra yoga. Sen se Husdrömmar på SVTplay och försöka lägga mig tidigt. Ja va skönt det är att vara 54 år gammal hörrni.

Puss puss

1. ”Va bra att du är här, sätt dig” säger jag och viftar med handen när jag står framme vid white boarden på viktigt möte om varför jag bör leda nya Morgonsoffan. Iklädd rosa blus från Gina tricot, instoppade i ett par mörkblå avklippta levisjeans och röda lackboots gör jag succé.

Nästa morgon ser ni mig i rutan. Självklart i samma oufit. Vägrar ha på mig något annat på hela året och blir därför tillslut sparkad pga skadlig svettdoft för arbetsmiljön.

Typiskt.

2. Sommaren 2019. Är på weekendresa i Köpenhamn och bor av någon mystisk anledning ensam på dyrt designhotell. Klockan är 08:30 och jag beger mig ner till hotellfrukostens uteservering i ormskinnfärgade skor från ATP, vita raka jeans, vit öppen skjorta och svart fyrkantig kuvertväska. Läpparna är röda och mitt lockiga hår faller över axlarna, på nästippen sitter ett par svarta kattiga solglasögon. Jag viker upp stor dagstidning men avbryts hastigt av dansk papparazzi:

– Alicia Vikander aer di doe?

3. Mitt liv har i omgångar gått ut på att hitta ”Den Perfekta T-shirten”. I omgångar dyker den upp och sen tas den ur sortiment. Nu finns den igen på Other Stories och ja, hur ska jag ens kunna hålla mig korta vad man kan matcha den till?! Svart skinnkjol, blå jeans, vita jeans, under skjortor av alla dess former, volangiga kjolar, kostymbyxor, manchesterbyxor som….

 4. …dessa rosa avklippta manschesterbyxor från The Cords & Co. Vill matcha med vita t-shirten, låga sneakers, hög tofs, knallröda blanka naglar och ett stort tuggummi. ”Hi guys!!!! Let’s have some fun!” ropar jag glatt när jag går in på jobbet. Ingen ropar tillbaka :-(

Svin.

5. Jag får ett nytt försök hos Morgonsoffan. Tyvärr utspelas sig EXAKT samma scen med denna blus från Zara som jag denna gång matchar med ett par höga beiga utställda raka byxor. Jag får sparken igen.

Får gå i klädterapi kommande fem åren och lyckas till slut släppa min maniska kärlek till rosa blusar.

(Det här inlägget innehåller vissa adlinks. Det innebär en viss srots länkning till plaggen och inte att ngn annan bestämt vad jag tipsar om).

Anonym:
MASTER! Detta har inte med inlägget i sig att göra men hoppas du kan komma med svar.
Har du några tips på hur man hanterar att ha väldigt nära till ilska och att bli arg på saker hela tin? Tänker att ilska i sig kan vara en rät bra drivkraft, typ som den enorma ilska man kan känna mot patriarketet och världens orättvisor. MEN den där dagliga argheten som blossar upp, på nån störig person i tunnelbanan eller som för mig just nu att jag blir arg på minsta motgång (tex att min bh sitter obekvämt gör mig rasande..) hur hanterar man det? Kanske bara jag som är så psyko men hoppas kunna få lite smarta tankar och råd. <3

Hanna svarar: Älskade du! Känner igen mig i det där och har perioder med pms då ilskan är nästintill ohanterbar – men jag har också ett botemedel:

Insikten av att andra inte vill skada en. Att vara människa innebär ju att samsas på platsen som är jorden, alla har sina problem och livskriser och försöker överleva livet så gått det går. Jag är fullkomligt övertygad om att vi har mer gemensamt än vad som skiljer oss åt.

En tanke att försöka ha i hjärnan är att den äldre kvinna som smaskar högt på tunnelbanan inte vill skada mig. Hon kanske har en tandprotes(?) eller bara inte vet om att hon smaskar? Eller så är mackan såpass god att hon njuter till hundra procent. Och det måste hon väl ändå ha utrymmet att få göra?

Människor som går i bredd på trottoaren gör det inte för att störa mig, de kanske har jättemycket att prata om, är lite nervösa för att nyss ha träffats, eller de såg mig bara inte.

Den här insikten gör att jag blir lite schysstare mot andra, jag kan till och med kanske kolla på kvinnan som smaskar och översätta henne till min egen mamma? Hur skulle jag känna om nån hipp (nåja) arg tjej satt och slängde hatblickar mot min älskade mamma? Fy vad ledsamt :-(

Såklart det finns platser och stunder då man SKA få vara arg och då det till och med är viktigt att få vara arg. T.ex. då någon man litar på avsiktligt sviker en, strukturella orättvisor eller när människor med makt förminskar en osv.

Och ibland ÄR människor taskiga med mening. Men det snällaste jag kan göra mot mig själv och världen är väl att försöka ta den vardags-hatiska-energin och bah djupandas några gånger viska lite tyst för mig själv att  ”alla har sina kriser, hoppas att den här busschauffören som precis skällde ut mig finner lyckan”.

Så går jag vidare i livet med lite mindre spända käkar.

Första gången är det såklart svårt att översätta irritation och ilska till kärlek och värme, men ju mer jag gör det desto lättare verkar det bli? Precis som att ju mer arg jag låter mig vara desto närmare har jag till ilskan nästa gång.

Försiktig och schysst kram från en ilsken till en annan