20:46 2013-10-17

JAG VISSTE VÄL DET! Fler katter där ute läser min blogg. Här kommer fler bilder på våra fyrbenta läsare:

 

Katten Lars läser min blogg nästan dagligen. ”Tycker den har tappat litet på slutet” säger han.

 

Frans älskar verkligen min blogg. Läst den i flera år nu. ”Outfittorna och feministinläggen är verkligen mina favoriter, imponeras ofta av din berättarteknik” meddelar han över mejl.

 

Hedvig är inget superfan. ”Sneglar in ibland för att se om du har gjort bort dig igen” mumlar hon och tvättar sig mellan bakbenen.

 

Katten Sally gillar mina djupa inlägg. ”Det där du sa om att spela en roll av någon annan passar verkligen in på mig…” berättar hon.

11:14

Fick den här bilden mejlad av en läsare. Så kul att kunna nå en publik som jag älskar. Eftersom själv har ett allergiskt bihang här hemma (Anton) och därför sällan får kontakt med mitt absoluta favoritdjur, känns det så fint att vi har någon slags kontakt här genom bloggen.

Känner du fler katter som gillar min blogg? Mejla gärna bild till hanna@hanapee.com. 

 

Så avslutar vi med en bild på mig och den katt jag aldrig slutat älskat, Stig (rip). 

21:18 2013-10-16

I kvällens Go kväll sändes ett kortare reportage om Frida Stéenhoff – hon som introducerade begreppet FEMINISM och dess nuvarande innebörd i Sverige 1903. Spola fram till 33:e minuten i programmet för att se reportaget!

Historiska tillbakablickar tycker jag är grymt om en vill förstå vad feminismen är och handlar om. Om inte annat är det ett helt fantastiskt sätt att hitta till den där feministiska glöden. FÖRSTÅ hur många modiga feminister som banat vägen för oss?!? Som stod upp för sina rättigheter när de blev bespottade, hånade, fängslade och i vissa fall mördade. Tänkte försöka lyfta upp fler historiska tillbakablickar här i blöggah.

Frida Stéenhoff trodde alltså på det jämställda äktenskapet i en tid då kvinnor omyndigförklarades vid giftemål. I stadshuset i Sundsvall höll hon ett brandtal i ämnet, samma byggnad där jag drygt 100 år senare skulle stå och spela låtar som Beyoncé – Run the world (girls) på en skivspelare. Efter brandtalet blev hon hånad i Sundsvalls tidning, den tidning där jag idag skriver krönikor i ämnet feminism – dvs. det begrepp Frida introducerade i Sverige.

Ja, mycket vatten har onekligen runnit under broarna. Tack Frida, du gjorde världen till det bättre.

12:27

Livet är ett rövhål emellanåt. Ibland känns det som om jag bara distraherar mig igenom det för att orka. Tar med mobilen på toaletten, somnar till podcast, har teven, dator, kompisar, jobb och andra projekt närvarande för att slippa möta mig själv. Det är väl precis därför folk knarkar tänker jag.

Det finns inget mer provocerande än människor som uttalar sig föraktfullt mot missbrukare av olika slag. Jag menar, är det verkligen så jävla konstigt att människor vill fly verkligheten och sig själva i det här livet? 

För det är jobbigt att möta sig själv och det som känns. För vissa krävs det mer än för andra. Det är jobbigt när det finns så många lager till det där du undivikit att du inte längre riktigt vet vad det handlar om. Det går inte att nå, och istället flyter du ovanpå dig själv genom livet.

Det sägs ju att det ska vara skönt att gråta, men finns det något mer skavande än försöka framkalla en gråt som aldrig kommer? 

När livet är ett rövhål vet jag att jag flytit ovanpå för länge. Ofta handlar ju ångest om någonting annat än just ångest, något som behöver sättas ord på. Igår sa jag till Anton att det kändes som om jag pratade i filmrepliker. Som att allt jag gjorde och sa var en scen jag spelade in, och en roll jag spelade. Det är inte att få fatt i sig själv, det är att flyta ovanpå och aldrig möta det som är på riktigt. 

Framöver tänker jag försöka få fatt i mig och det som känns, ha möten med mig själv och gråta ut. För även om livet är ett rövhål behöver inte all skit vara dåligt. Istället kan den vara livsviktig att ta på allvar och reda ut.  

10:46

ToDjQi on Make A Gif, Animated Gifs

…The loser standing small. Dvs. Linso standing small. På grund av att jag ÄGDE henne i badmintonen idag. Har jag inte berättat det? Att jag och Linso har börjat spela badminton en gång i veckan. Tillsammans med pensionärgubbar med knäskydd slår vi höga och lösa bollar mot varandra.

Men inte idag. För idag var dagen kommen för…. MATCH. Och hårda smashar. Två matcher hann vi med, och resultatet? 21-18 till mig i båda matcherna.

Oh oh oh oh. *kliver upp på prispallen och tar emot ert jubel*

Jag har under den här badmintonkarriären att jag skulle vara sån otrolig drama queen om jag hade varit en idrottare. När jag exempelvis missar en boll är jag helt enkelt TVUNGEN att vråla, fräsa, skrika ”kuuuuu…” (hinner stoppa mig innan sista k:et) och göra någon slags aggressiv dans där jag stampar hårt med fötterna i golvet. Detta sker nästan varenda gång jag ”strular till det” i badmintonen. Så ungefär 60-70 gånger per timme. 

Får eventuellt mer träningsvärk av mina utbrott än av själva sporten. 

 

Ps. Märker ni något OVANLIGT på bilden ovan….? Om någon gissar rätt så kommer en bättre bild på detta OVANLIGA.