Krönika publicerad i Sundsvalls tidning 8/12 2013

Lär känna en nazist

För ett par veckor sedan snackade jag med en nazist. Sånt händer när man hänger mycket på Twitter och tycker till om vår samtid. Jag hade uttryckt misstycke till nazistdemonstrationerna på Stockholms gator i början av november och han hade efter detta en hel del att säga en ”vänsterextrem kommunist” som mig. Mycket handlade om att sådana som jag har förutfattade meningar om sådana som han, att jag inte förstår, lyssnar eller ser ”sanningen”.

Så jag bad honom förklara. Ett tusental tecken senare hade han hunnit klargöra hur vi måste värna om ”särarterna”, förminskat förintelsen till en slags charterresa och avisat judar som lögnare. 

Och jag tog in och försökte förstå hur han menade. Men problemet är aldrig att jag inte lyssnar på högerextremister, rasister och nazister, tro mig, jag hör dem. Problemet är helt enkelt att jag inte håller med.

Att vara i den här digitala närkontakten med någon som stod så långt ifrån allt det jag tänker och känner gjorde mig dock genuint intresserad. Vem var han? Med någon slags nyreligiös och övertro på människan såg jag hur jag och nazisten i framtiden förenades över en öl på någon sjaskig bar. Jag skulle vara frälsaren och han lärljungen. En hel kväll ägnades därför åt att söka och läsa igenom alla hans fotspår på Internet.

Så vad fann jag? Jo, någon inte helt olik mig själv. Någon som brinner för det han tror på. Någon som hänger i forum och diskuterar, någon som går i demonstrationståg med likasinnade, någon som använder sociala medier för att få ut sitt budskap och någon som tror på en annan värld.

Men en sak tog oss ljusår bort från varandra; vår människosyn. Där jag tror på människan har han en misstänksamhet, där jag menar att vi alla är lika, pekar han på olikheter, där jag är övertygad om att alla människor förtjänar rättvisa liv, menar han att vi ska göra skillnad på människa och människa.

Att göra skillnad på människor blev tydligare ju mer jag lärde känna nazisten. Meningen som ”värna om särarterna” återkom i princip alla texter och forum – detta i samband med förnekelse av förintelsen.

Det här med att vilja ”värna om särarterna” och samtidigt förneka förintelsen är och förblir en märklig ekvation. Hur värnar du om särarter utan att skapa ett händelseförlopp som det nazisterna förnekar? Hur särar du på familjer, vänner och kollegor på ett fredligt sätt? Vem säger ”jaha du vill inte att mina halvpersiska barn ska få gå i skolan med dina? Jag förstår! Ingen fara! Och min vita man ska få bemötas på ett annat sätt än mig som är svart? Helt ok för mig!”.

Vilka så kallade ”oliktänkande” kommer att helt utan motstånd ge upp tanken på demokrati och en jämlik värld? Hur ska ett värnande om ”särarter” gå till om inte genom något som liknar en förintelse?

Det blev ingen öl med mig och nazisten. Inga kramar och ingen frälsning. Istället en betungande känsla i bröstet om att han kanske hade rätt i en sak; att jag inte förstår.

Pratade i radio P4 Västernorrland med Lotte Nord i morse. Snackade bland annat om blögga, feminism och Zlatan samt att jag gav ett direktmeddelande till mor och far. HÄR hittar ni snacket (spola fram till 08.15 typ).

I övrigt har jag glömt min menskopp i Stockholm. Har blivit tvungen att ta till tampong och kan inte ens förstå att jag en gång i tiden alltid använde denna jävulsktuppfinning. Problemen med detta:

1. Flärpen. Stressad och har mens? Glöm det! Du kommer nämligen aldrig hitta den lilla plastflärpen som skall frigöra bomullsstaven från plasten. 

2. Torrheten. Tänk dig att dra en torr bomullsbit mellan tänderna, tugga, tugga. Obehagsryser du? TÄNK DÅ PÅ VAD DIN PUNANI GÖR AV DEN KÄNSLAN.

3. Toalettspolning. Du har två alternativ: vandra med den varma blodiga tampongen i en MASSA papper till kökstoan eller spola ner den i toan och orsaka ev. stopp.

4. Glömskan. Va? Hade jag mens? Och nu kommer en fors med blod? Och jag har inte med mig ngn extra tampong? Ops *tar ett gammelt busskvitto*

Har varit på TRE apotek i Sundsvall och inget av dessa säljer menskoppar, är inte det mycket mycket märkligt? En apotekare kollade dessutom jättefrågande på mig när jag frågade efter en menskopp. Som att det var något jag skulle ha till mellis eller jobbfikan. Aja, bor du i Sundsvall och vet var jag kan få tag på en menskopp IDAG, hör av dig!

miss you…

ÄLSKADE NI,

I’m back nananananana. Råkade ta lite ledigt några dagar. Lite tråkigt att typ …..två… läsare har frågat efter mig. Trodde jag betydde mer än så… men en kan ju ha fel………. men det är lugnt…. ska nog ändå lägga ner detta snart….. blir ju så när en inte får uppskattning….

Nåväl. Har denna lediga gång inte åkt fast för knarksmuggling, blivit inlåst i en gigantisk bur, pratat med en talande björn eller blivit återfödd ur ett ägg. Jag har helt enkelt firat jul. Ni vet den där högtiden då en grupp människor som ofta är besläktade på något vis samlas för att dricka gift ur pyttesmå glas, dansa kring ett utklätt träd i vardagsrummet och äta fötter från grisdjur. 

Min jul har varit ovanligt bra i år. Hade liksom harmoni i kroppen. Låt oss gå igenom några bilder från julhelgen:

Graaaaaaan. Låt er inte luras av pakethögen. Ca 0,03 % av klapparna var mina pga 5000 barn i släkten. 

Uppmärksamhetstjuvar. Hatar.

Mormor ville ta en ”like-raket” till Instagram.

Juldan och hemvändarfest för mig! Tog, som ni ser, ca 2 timmar att göra mig ordning och locka håret. Försvann efter 2 minuter på stället pga fuktig och pms-svettades konstant.

Oh my! spelade på Englaporten och jag dansade in i en mkt svettig mansarmhåla till kl 05.

Och så har jag varit barnvakt åt Agnes som hade feber och bara ville sitta precis såhär i soffan. Kunde inte kolla på henne utan att börja grina. Kan ni????

Mössa – Carhartt

Jacka – Topshop

Byxa – Crocker

Skor – Redwing

Påsar – Stresshopping

JAHA, här står jag och är SPÄND inför jultomten i möra. Den största stressen för morgondagens klappar är presenten till min älskade farmor. Just nu är jag inne på ett presentkort på ICA (det enda stället hon handlar….) men det låter ju för jävla tråkigt??? Aja.

Nu ska jag åka hem till mitt barndomshus där vi ska spendera julafton. 26 personer blir vi i år…….. kAoS. Men jag längtar så mycket. Julen är helig för mig och traditioner ska hållas. Ikväll är det ”Kickis lilla julbord” där vi är några få som deltar och klär granen. Kanske blir det lite slagsmål mellan min broder och jag. Också det helt enligt traditionen :’) 

Återkommer med uppdatering. Till dess: GOD JUL MINA ÄLSKADE ÄLSKADE BLOGGLÄSARE! Var rädda om er och ge er själva en stor julkram.

Efter Beyoncés nya skivsläpp har diskussionen om hennes feministiska statements blossat upp igen. Vi har kliat oss i huvudet och bah ”men hur kan man ha en porrig röv på skivomslaget och ändå va feminist?” eller hela Mrs Carter -turnén där hon stämplade sin turné med hennes mans efternamn och identitet. Jag själv har funderat mycket på Beyoncé, diskuterat henne på seminarium och ibland haft svårt att förhålla mig till henne. 

(…)När Madonna eller Lady Gaga spelar roller och byter mellan olika identiteter verkar vi ha förmåga att se det för vad det är. Artisteri. När Beyoncé gör det tar vi det bokstavligt. Vita kränkta kvinnor med våra högskolepoäng och självklara idéer om hur feministisk frigörelse ska se ut(…)

(…)R & b-drottningen får precis som presidentfrun Michelle Obama ofta kritik för att öppet prata om sitt fokus på barn och familj. I den feministiska regelboken låter det som en tillbakagång. Varför ska en välutbildad karriärkvinna som Michelle Obama behöva säga att henne viktigaste roll för tillfället är den som mamma? Det är en rimlig invändning. När Hillary Clinton på 1990-talet deklarerade att hon inte tänkte baka kakor var det revolutionärt. Men svarta kvinnor i USA var aldrig hemmafruar på samma sätt. När presidentfrun säger ”jag tar hand om mina barn” säger hon inte ”jag yrkesarbetar inte”, hon ­säger i första hand ”jag tar inte hand om någon annans barn”. Det är den traditionella kvinnorollen för svarta kvinnor. Det är den och en miljon ­andra som både Michelle Obama och Beyoncé bryter mot(…)

Här hittar ni hela texten.