Håller ju på att jobba fram ett tv-program som jag inte kan avslöja vad det är för något. Men en pyttedel av programmet innefattar ett segment som kräver bebisbilder på mig, så under dagen har morsan fått skicka över några.

Jag blir mest förvånad över att jag ju ser exakt likadan ut idag? Hur kan drag vara så tydliga så tidigt?

Och kanske är det PISSTRÅKIGT att se andras bebisbilder, jag vet, men det här är min elektroniska dagbok så jag får vara huuur navelskådande jag vill och ni kan inte stoppa mig. Hatar nostalgi i övrigt FÖRUTOM när det kommer till bebis/barn -bilder. Där är det bara kul.

För mig alltså. Inte för er.

Farmor och mitt första möte.

Jag minns ju inte det här (HAHA) men ändå ser jag så tydligt farmors ansikte framför mig. Hur det rann tysta tårar nedför ansiktet på henne när vi möttes för första gången. Det gjorde det ofta när hon blev rörd, och oftast var det kring oss barnbarn. Och så hör jag hennes snälla röst säga ”hej hej” mot mig.

Saknar och tänker på henne.

Visst ser man redan här att det är jag? Tydliga hakan och framförallt den svaga veka lilla näven som jag än idag har kvar.

Min familj.

SJUKT att mamma och pappa är fyra år äldre än mig här? Alltså fyra år äldre än vad jag är IDAG, allt annat vore ju… speciellt. Min brorsa kallades för ”butter-Anders” av uppenbar anledning, min sju år äldre storasyster var lika stolt över mig som idag och pappa ser ut som Thomas Quick :-)

Orkar inte gå in på morsans frisyr men kul att jag och pappa matchat hårväxten.

Min första feministiska förebild!!!

Jag älskade Pippi. ÄLSKADE. Jag tittade på Pippi, sjöng Pippi, lekte Pippi, kramade Pippi och VAR Pippi. Töntigt kanske och tro att det påverkat en sådär jättemycket men i mitt fall VET jag att Pippi påverkade min syn på mig själv. Ingen fick trampa på Pippi och ingen fick (får??) trampa på mig.

Sundsvall fashion week sponsored by Mercedes Benz

Det här är typiskt ansiktsmin på mig som barn. Sammanbiten med oskyldig eller orolig blick. Till skillnad från Pippi var jag orolig och lite rädd för …allt? Det är jag ju fortfarande i viss mån. Är det något jag inte vill att mina barn ska ta över så är det den där ORON.

Årstidsälskarn’.

Meeeeen förutom oron så var jag väldigt glad. Glad, bestämd och hade rätt bra humor??? Minns att jag FATTADE saker tidigt och tyckte pappa var så jävla rolig. Kände mig nog väldigt älskad. Och som en comic relief i familjen. Det var liksom mycket ”grejande” med mig, leka skola, visa upp mig, be mig säga saker etc.

När jag försöker jag psykoanalys på mig själv så tänker jag att jag från dag ett känt att hela min familj såg upp till mig även om jag var yngst. Det är väldigt fint och tryggt att alltid fått känna det stödet.

Puss och tack för er tid och fokus på mig

Hanna har skjutit upp inspelningen och ännu en gång helt obrydd fått Martin att dansa efter hennes pipa. Nostagli-ångest, hur kan profilen Sandra Beijer så lättsinnat gräva i sitt förflutna? Att känna ångest av Coop, generationsklyftor i jantelag, bli raggad på av någon född 1998 och leva så nära men långt ifrån varandra.

Ni hittar den där poddar finns. Spelar du synt med ditt kön, går barfota i snön och kallar dig själv för Pytte? Tryck play nedan:

Tre ord som summerar kommande veckan
Rutin, hälsa och typ… inre lugn??

Veckans kul
Att skriva på piloten jag gör till det här hemliga svt-projektet som jag hoppas blir av!!!! Det är väldigt kul. Också kul att spela in pod med Kung Knave och sen intervjua Johanna Nordström till Gott folk ska bli himla roligt (kom gärna med frågor som måste vara med).

Veckans röva
Att jag varje morgon har lite, lite ont i halsen eller nån annan åkomma som gör att jag tänker ”ääeeeee jag ska nog inte träna idag heller 8-)” vilket i sin tur resulterar i att jag aldrig tar mig till gymmet. Stör mig så otroligt mycket på att jag ”mår dåligt” över det också? Liksom självhatar eftersom jag inte ger mig själv/mitt psyke vad det behöver.

Hur hittar jag motivationen jag hade vid den här tiden förra året?

Veckans behov
Från en dag till en annan la våran sovrumslampa ner? Eller den blev glapp. Vaktmästar-Anton kommer ju förmodligen satsa allt på att laga den men jag är fan tveksam om det går. Så komplicerat med el!!!! Så nu har jag bestämt mig för att köpa en ny lampa och hittat bl.a den här. Till sovrumsfönstret alltså.

TJOFLÖJT!

Är lika vissen som kaktusen i bakgrunden. Närå. Men nästan? Framförallt ser jag ut som nån tjej från en Indiefilm. Hursomhelst tror jag att jag *festade bort* mitt serotonin i fredags. Och allt hälsosamt jag skulle göra i helgen gjorde jag inte, vilket jag har hatat mig lite för.

MEN! Jag har haft en jättekul helg, fick rå om mina kompisar, spela luftgitarr, vinna(!!!) sällskapspel och se 23 avsnitt av min nya besatthet: Serien Casual (finns på HBO!). Den handlar om ett otroligt dysfunktionellt syskonpar som ligger runt (inte med varandra alltså) och en brådmogen tonårsdotter som är mycket smartare än alla andra.

Mörk-kul och fin serie. Se den!

Nu ska jag dricka vatten, göra schema för veckan och lägga ansiktsmask dvs. kompensera för helgens livsstil.

Hoppas ni mår bra <3

TJOFLÖJT VA KUL! PODDEN ÄR IGÅNG! Varannan fredag i 20 veckor framåt kommer ett nytt avsnitt av min intervjupodd GOTT FOLK.

Först ut är Alex Schulman, en person jag följt sen …2006 typ? Vi snackar bl.a om att han blir snyggare med åren, om den gången han blev bedragen, att skriva miljökrönikor och flyga till Maldiverna, ett borttaget instagraminlägg och hur det är att va ihop med någon som tror på andar.

Jag skrattade ihjäl mig ett par gånger.

Puss puss hoppas ni vill lyssna – inget gör mig gladare!

HÄR hittar ni podden.