Ikväll for jag till biblioteksbyggnaden för att jag ville testa meditation guidad av en buddhistisk nunna. Jag hade läst Kungälvsposten att det skulle vara gratis och skönt slappigt liksom, så jag tänkte varför inte.

Jag gillar att slappa. 

När jag kom dit möttes jag av en fullsatt miniaula. Ca 40 ansikten stirrade mot mig när jag blickade in genom dörren. Jag blev helt skärrad av synen, jag tycker inte om fullsatta aulor, hur små de än nu må vara. Men ändå så fick jag plats. En dam kom undsättande med en extra stol när hon såg hur blek jag blev när jag vände för att egentligen springa därifrån. 

Snart kom nunnan, som hade gått vilse, och hon sa goddag. Meditationen började nästan genast. Den bestod av guidad andning och avslappning varvad med tystnad och en symfoni av 40 kurrande magar. Folk måste ha gått dit hungriga eller nåt. Jag vet inte hur länge det pågick, i 30 minuter kanske. Luften var ganska kvav och det luktade av olika dofter. Ventilationen var av.

Efteråt pratade nunnan lite allmänt om meditation, sen blev det mingel. Jag tog några foldrar och gick hem.

Det låter kanske inte som nån succéavslappning och det var det nog inte heller för mig personligen. Men det var ändå, med tanke på förutsättningarna, rätt soft. Jag menar, lampan var tänd på rätt ljus nivå, det var trångt, dålig luft och så gick det förbi massa folk utanför. 

Ändå lyckades jag fokusera på andningen nån minut. Rätt bra.

I princip varje dag lagar jag mat till barnen, och ungefär lika ofta ratar de vad som finns på tallrikarna. Så har det varit i alla år sedan de började äta. Jag lagar mat – och de ratar den. 

Det enda som har dugit hittills är: bröstet. 

Men inte ens det dög för den yngsta nu när jag tänker efter. Han bara spottade ut och skrek. Han skrek hellre än att äta från mina bröst, ja, så var det. Jag kommer ihåg nu. Fyfan. 

Ena delen av mig säger: Förr eller senare äter de! Inga barn svälter sig frivilligt! Is i magen Sonja, is i magen.
Andra delen av mig tänker:  NI SKA FAN ÄTA, FAN NI KOMMER DÖ OM NI INTE ÄTER HÄR TA EN SMÖRGÅS IAF.

Sen det här förtoftliga ”tipset” att bara laga mat som de tycker om. Ja det kan jag tänka mig funkar för barn som tycker om nån jävla mat. Så är inte fallet hos oss. Hittar jag nånting de äter blir jag helt till mig, hjärtat fladdrar och jag känner mig som pånyttfödd. Men så nästa gång när jag gör exakt samma mat – så äter de den inte. 

Sen kanske nån säger att de ”känner av förväntningarna” från mig och därför inte kan slappna av och äta. Nä. Det tror inte jag. Jag tror att de bara ogillar mat rent allmänt. 

Jag tror att de inte vill äta. Att det är så enkelt. Min mat är det då fan inget fel på. Den är jättebra. Nyttig och fin på alla sätt och vis. De bästa råvarorna och tillagat från grunden. Det är de som saknar känsla för kvalitet.

Jag var själv ett sånt där barn. Jag tyckte knappt om nån mat och åt bara ibland. Ibland tuggade jag till maten låg grå i munnen på mig men jag kunde inte förmå mig själv att svälja. Mamma blev mkt störd av detta. Men inte fick det mig att äta mer eller mindre för det. Hennes irritationsblandade oro ledde mest till att jag fick sitta skitlänge vid matbordet ”till jag ätit klart”. Mat var ett jobbigt avbrott på leken, och så känner jag nog än idag. Jag är ingen ”livsnjutare” på det sättet.

Så vad jag kommer fram till nu efter att ha skrivit detta inlägg är att att mina barn är som jag och att jag nu anar hur mamma måste ha känt. Stackarn.

Nu är det höst och dags för långärmade tröjor, men det betyder kanske inte att man vill klä barnen med davidsstjärnor fastsydda på dito likt så som judarna fick göra under andra världskriget. 

Klädkedjan Zara har fått kritik för att göra just detta i och med sin ”sheriff”-tröja. 

Det är klart att man kan tänka att ”det är ju trots allt bara en sheriff-stjärna”. Men frågan är hur ofta sheriffer gick/går omkring med randiga tröjor. Det är klart att det kanske har hänt, modet bland sheriffer har växlat en del genom åren, och det har förekommit sheriffer som gillar randigt så mycket att de kanske har skippat sin formella klädsel någon dag. Men rent generellt är sheriffer inte kända för sina randiga utstyrslar.

Och den går inte riktigt att jämföra med liknande ”yrkesplagg” för barn heller, typ polis: 

Men den är alltså betydligt lättare att jämföra tröjan med koncentrationsoutfiten som judarna tvingades bära i koncentrationslägren: 

Och det borde ju Zara, som torde vara insatta i kläder, ha tänkt på. Nej, bakläxa på Zara, verkligen. Det senaste jag hörde är att de dragit tillbaka plagget. 

Zara har tidigare varit i nazireferensiskt blåsväder då de lät brodera svastikor på väskor i sina butiker. Visst, svastikan är en symbol som inte enbart är kopplad till nazismen, svastikan är även en symbol för solen och lycka, och symbolen fanns över hela världen innan Hitler snodde den. Den fanns till och med i Finland. 

Men frågan var om världen är redo att tolka den som en vacker, ofarlig symbol igen, och det är den alltså inte. Detsamma gäller fyrkantiga mustascher och namnet ”Adolf”. 

Krossa nazismen!

Jag vet inte vem den här personen är men hon visar i både handling och ord vad hon står för. 

Länk till klippet på youtube här

Jag såg att youtube föreslog gamla videoklipp som jag sett en gång i tiden, och som jag kanske av en händelse skulle vilja se igen. 

Ett av dessa tips var detta tvåtimmarsklipp med Lloyd Pye där han framlägger kopiösa mängder bevis för bigfoots.

Länk till klippet på youtube.

Jag rekommenderar även er att se den, jag menar, tre miljoner sexhundratusen+ personer kan inte ha fel: detta är väl spenderade två timmar. 

Har ni inte tid just i kväll, boka in för en helkväll i helgen för ett rejält bigfoot-mys. Ensamma eller med vänner. Själv såg jag den ensam. Det fungerade jättebra. Det var faktiskt en av alla de bästa stunder som jag har haft i mitt liv. 

Klippet innehåller bland annat en anekdot om en nedfryst bigfoot som Pye såg som barn, genmanipulerande aliens, samt (om jag inte missminner mig) en historia om en rysk by där befolkningen använde en bigfoot som sexslav (så hemskt!) som även fick flera söner, varav en var ”riktigt ful”. 

Happy watching!

Pye med ett suspekt kranium. 

PS. Vill ni se en svensk sommarpratare hålla upp en annan typ av kranium, klicka här. DS.