”…jag finns inte i spel” är en rapport som RFSL Ungdom och Sverok (Sveriges största ungdomsförbund, med 110 000 medlemmar och 1100 ansluta föreningar). Rapporten är en sammanställning och analys av 83 stycken enkäter som gjorts av hbtq-gamers mellan 15 och 35 år. Rapporten undersöker de tillfrågades syn på spelbranschen, spelarna, spelen – och speljournalistiken.

Rapportförfattaren Mattias Wennlund visar att en majoritet av de tillfrågade säger sig ha övervägande negativa upplevelser vid spelande i relation till sin sexuella läggning och sin könsidentitet eller könsuttryck. Det handlar om allt från hur spelkaraktärer ständigt bara är man eller kvinna och alltid heterosexuell till om hur ord som ”gay”, ”fag” och ”queer” frekvent används som skällsord i onlinespel.

56 procent av alla unga hbtq-gamers har negativa upplevelser kopplat till sexuell läggning när de spelat tv- och datorspel. Och när det gäller könsidentitet är siffran 52 procent. Många har slutat spela i sociala sammanhang där de inte känner samtliga närvarande. En enkätperson berättar att samma gäller också i världen kring spelen:

”Stora chattar och forum är fruktansvärda. Individer är ofta trevligare var för sig än i grupp”

När spelsajten FZ publicerar en nyhet om rapporten blir detta smärtsamt tydligt. Också på en sajt där journalisterna (som respondenterna har ett något stukat förtroende för) försöker belysa frågor av den här sorten svämmar kommentarstrådarna över av ignorans och hat. Vita, kränkta pojkar som inte kan förstå hur någon kan ta illa upp av att bli kallad ”bög” – eller tycker att de kan dra om det inte passar.

Men det finns saker som gör mig hoppfull. Särskilt ett citat i enkäten stannar med mig. En spelare som blivit förbannad över det faktum att pappor inte kan vara föräldralediga i The Sims.

”Jag installerade ett hack där jag kan få välja vem som ska vara ledig och hur länge”.

Det är egentligen inget revolutionerande, men det påminner mig om tusen andra liknande berättelser jag hört. Som den där pappan som gjorde en modifierad version av Wind Waker till sin dotter och gjorde Link till en tjej.

Det här är spelare som inte stannar där spelets regler drar gränserna. Användare som tar saken i egna händer – och därmed också makten över sin kultur.  

Blake Harris, författaren till Console Wars, avslöjade just Yoshis fullständiga namn. Eller egentligen så har det ju varit officiellt sedan 1993 (om inte längre), då Nintendos Character Guide gavs ut. Nu är ju förstås frågan vad T:et står för.

Den 29 juli dök ett litet spel upp på Googles Play Store. Det var ett spel i två dimensioner, där spelaren släpper bomber på hus samtidigt som missiler ska undvikas. Det är ett simpelt spel. Och det lämnar en vidrig eftersmak. Spelet heter nämligen ”Bomb Gaza”, och är ett försök att göra lek av en rasande konflikt som dagligen krävt hundratals civila offer bland den unga, palestinska befolkningen.

Att göra underhållning av något som för många, just i detta nu, är plågsam verklighet är smaklöst. Men att göra spel om detsamma behöver inte vara en dålig sak. För alla spel om verkliga konflikter är inte smaklösa Angry Bird-kloner. Tvärtom.

I en text på spelsajten Kotaku berättar israeliske Asi Burak, som bland annat chefar för Games for Change och vunnit priser för sina spel, om ett av de viktigaste spel han varit med och utvecklat: Peacemaker. Under tre års tid arbetade Burak tillsammans med spelutvecklare och studenter vid Carnegie Mellon. Resultatet, som släpptes 2007, blev ett turordningsbaserat strategispel som låter spelaren ta beslut i politiska, sociala och militära frågor.

Tanken med Peacemaker är att du som spelare ska försöka medla fred – och du får göra det från båda sidor. Vinner gör du när de båda länderna lever i fred med varandra. Vägen dit är lång och fruktansvärt svår.

Det illustrerades minst sagt 2007, när israelisk tv lät en av Israels främsta generalmajorer (då också arbetarpartiets premiärministerkandidat) spela Peacemaker. Tidigt i spelet utfördes en självmordsattack mot Israel, och generalmajoren svarade med att attackera både via luften och land. Kort därefter meddelade spelet att palestinierna inlett den tredje intifadan. Han förlorade.

”Det finns inget att lära sig av det här spelet”, menade generalmajoren. Han tyckte ju att han gjort allt rätt.

Peacemaker fick stor uppmärksamhet när det släpptes, och användes faktiskt i skolundervisning både i Israel och Palestina. Det ses som ett diskussionsunderlag för att lära ut fred. Även om inte alla håller med. I sin text på Kotaku filosoferar Asi Burak om hur många unga israeler och palestinier aldrig ens träffat en person från andra sidan muren. Att känna empati för en ansiktslös person är svårt – och att skapa relationer, och se frågan från båda sidor, blir allt svårare ju mer isolerade människor blir från varandra.

Faktum är ju att spel – inte alla, men många – faktiskt kan lära oss något om verkligheten.

Det finns väldigt många tecken på att saker och ting inte är som de borde vara på den här planeten. Ett väldigt aktuellt sådant är det faktum att det i princip är omöjligt att spela mobilspel utomhus på sommaren. 30 grader varmt i luften och en mobil som kämpar för att rita upp snygga spel gör att batteritiden sänks till typ tre och en halv minut. Fantasibilden där du ligger och skrattspelar supergrymma spel i hängmattan byts liksom ut mot en där du jonglerar glödande kol.

MEN det borde ju inte hindra någon.

Här är mina topp 3-spel jag lekt med i sommar:

Sky Force 2014
Ladda ner här.
Pris: Gratis!

Shoot ‘em up i klassiskt snitt, men med en modern ekonomisk modell. Dvs spelet är gratis – men hoppas att du ska slösa pengar på nya liv och uppgraderingar (inte så frustrerande som det låter). Jag älskar det här. Förbehållslöst.

Monsters ate my birthday cake
Köp här.
Pris: 38 kr

Tänk dig själv: du vaknar upp på din födelsedag och förväntar dig tårta till frukost. Och så finns det ingen tårta där. Jag hatar när det händer. I Monsters Ate My Birthday Cake får jag äntligen chansen att leta reda på alla de där tårtorna som försvunnit genom åren. Med hjälp av ett gäng sjukt söta monster. Ett pussligt äventyr som funkar för hela familjen. Jag fullkomligt älskar den visuella designen.

Fates Forever
Ladda ner här.
Pris: Gratis

Om det finns en sak som delar spelvärlden i två just nu så är det MOBA-spel. Många av de äldre spelarna säger saker som att ”det finns inget som får mig att känna mig så gammal som League of Legends”, samtidigt som de yngre behandlar de här spelen som en ny religion. Fates Forever är ett gratis-MOBA som funkar hur bra som helst på din surfplatta. Det är snabbt, snyggt och ruskigt jävla roligt. Och det säger jag inte bara för att verka yngre än vad jag är. Alls.

Nästa vecka kommer klassiska Veckans/Världens bästa mobilspel komma igång igen. Tills dess gör ni bäst i att försöka elda upp era mobiler med ovanstående lir.

För en liten stund fick jag för mig att den kostar 2500 kronor. Min frilansekonomi är ju hårt ansträngd så här efter ”semestern” och allt, men 2500 kan jag nog skrapa ihop. Den här saken jag hittat är ju ändå det vackraste jag sett, näst efter min nyfödda dotter.

Vad ”saken” är? En R-Kaid-R (ska uttalas ”Arcader”). Svenske designern och hantverkaren Love Hultén har sammanfogat valnötsträ, gräddvit plast och en maskin som kan spela MAME-spel (dvs ett sjukt stort bibliotek fyllt med gamla arkadspel). Med sina bara händer byggt ihop en bärbar och fullständigt hysteriskt vacker skapelse. Det går också att få den målad i kurbits. Eller så kan du lägga pengarna på en tvåspelar-modul i samma snygga stil.

Problemet? R-Kaid-R kostar 2500 EURO och görs i en upplaga om 50 stycken. Det gjorde ont inuti när jag insåg det.

Har du för mycket pengar? Eller bara vettiga prioriteringar? Klicka hitåt och investera i den snyggaste mobila spelenheten som någonsin sett dagens ljus.