2016 var året då det slutligen hände. Då Nintendo provade sina vingar på den mobila marknaden – och insåg att här fanns kontanter att tjäna. Efter de ofantliga framgångarna med Pokémon Go var det väl bara en tidsfråga innan de började pumpa ut ytterligare spel. Och på kvällens Apple-konferens klev självaste Mario-pappa, Shigeru Miyamoto, själv upp på scenen. Med snubblande engelska förklarande han att Mario sprungit i 30 år nu – och att han just hittat ett nytt mål. En stor feature för Super Mario Run är tydligen att du bara ska behöva använda en hand för att spela det. Nu tänker inte jag vara den som ifrågasätter Nintendos förmåga att tjäna pengar ELLER att göra ruskigt bra och välbalanserade spel. Men är ett neddummat Mario-spel till mobiltelefon verkligen det mäktigaste ni kan bjuda oss på? Personligen är jag mest bara orolig att Mario sprungit vilse.

Så här såg det i alla fall ut när Miyamoto utannonserade Super Mario Run – som släpps lagom till jul i år.

Brittiska ”The Register” bjuder på veckans kanske bästa klickrubrik (som jag snott på ett okej sätt genom att sätta citationstecken runt den) med ”Swedish Pokemon teens terrorised by laser-wielding ‘sex pigs'”. Om någon bara slängt in en sån där hoverboard-grej med två hjul hade det kanske varit den mest tidsmarkerade klickbetesrubriken genom alla tider.

Riktigt så scifidystopiskt som det låter är det ju förstås inte. Laserbestyckade sexgrisar är inte en grej. Än. Istället handlar det om ett par personer i Insjön som har tagit på sig grismasker, plockat med sig gröna laserpekare och eventuellt haft sex mot ett vattenhjul. Men det bjuder förstås ändå på fler än en fundering. Var det parets plan hela tiden att skjuta Pokémon-spelare med grön laser samtidigt som de hade sex? Vad hade ”King”- och ”Queen”-tischorna med saken att göra? Är vattenhjulet i Insjön en särskilt upphetsande plats?  Är offentligt sex bara ofredande om någon blir upprörd? Är det okej att ens skämta om det här?

Men kanske är det inget att bli förvånad över. Enligt spelbloggen Kotaku är nämligen ”pokemon nudes” en grej nu (obs klicka ej om du inte vill se en miljard bilder på män som har en Diglett som kommer upp ur gylfen). Samtiden, va?

Jag vet inte om det stämmer, men det sägs att svenska Simone Giertz har oppfinnarjocke som sin främsta förebild. Och på ett sätt känns det som en helt perfekt förklaring. Men med en skillnad. Till skillnad från Jocke är Simone född i exakt rätt tid. Hon är ett geni som tack vare youtube-generationen slipper vara missförstått. Väckarklockor som slår dig i ansiktet, hårtvättarrobotar – och allt annat livsviktigt och kanske egentligen ganska onödigt du kan tänka dig. Stor, underfundig humor blandad med vassa kommentarer mot konsumtionssamhället.

Lite som med Pokémon Go-hjälmen, alltså. Giertz senaste genidrag:

Läs mer om Giertz här.

Idag drar kampanjen #Sheforhe igång.

En ”solidaritetsrörelse för att hjälpa män till sociala relationer, att kunna prata om känslor, sluta konsumera pornografi och söka hjälp”, enligt en debattartikel publicerad på Aftonbladet – och undertecknad av Gudrun Schyman, Ida Östensson och Anna Giotas. I artikeln fastställer författarna att män lider av att leva i ett patriarkalt samhälle. Män lever ohälsosammare, utsätts för brott oftare och riskerar i högre grad att bli alkoholister. Till exempel. Det är inte bara ickemän som är offren för patriarkatet, helt enkelt.

Det här uppmärksammas på anrika spelsajten FZ.

Men när redaktör Joakim Bennet tar sig an debatten blir det dock ur ett annat perspektiv. Visst håller han med om att det finns problem – men han håller inte med om att män borde undvika dataspel. Så då använder han sin sajt, som når 250 000 unika besökare i månaden (enligt siffror från 2014), att basunera ut att Schyman likställer spel med pornografi.

Det här är problematiskt av ett par olika anledningar. För det första är det kontraproduktivt att fokusera på en på sin höjd tveksam formulering, särskilt om en håller med om grundproblemet. För det andra: Det Bennet skriver är inte sant. Schyman och de övriga som undertecknat texten skriver inte någonstans att de tycker att män bör undvika spel.

#Sheforhe vill:

”… hjälpa män till sociala relationer, att kunna prata om känslor, sluta konsumera pornografi och söka hjälp”.

I Bennets text blir samma stycke:

”Schyman och medförfattarna menar att det är patriarkatet som är orsaken och att män skulle må bättre om de kunde lära sig att kunna prata om känslor, sluta konsumera datorspel och pornografi och söka hjälp”.

Bennet har alltså själv lagt till ”datorspel” i något som är snubblande nära ett citat. Det är hög trollvarning på det – ja, kanske till och med oärligt? För nog måste väl FZ:s kommentar ha korrekturlästs innan den publicerades?

Och även om FZ:s debattsvar (?) var oseriöst klickjagande är kommentarsfältet möjligen ännu mer problematiskt. Visst finns där personer som försöker diskutera, men där finns också personer som sprider direkt hatiska meddelanden (bland annat från en känd youtuber). Istället för att ta grundproblemet på allvar – kanske till och med försöka göra en insats själva (tänk om FZ och Fatta man kunde göra något tillsammans! Vilket genomslag det skulle kunna få!) –  underblåses minst sagt obehagliga tendenser.

Var det värt klicken, FZ?

Bilden har ingenting med texten att göra.

En fråga som är så sjukt aktuell exakt hela tiden, oavsett var du väljer att titta (i spelsammanhang i synnerhet men också i techindustrin i allmänhet), är den om hur systematiskt könskvoterad den är.

Det finns ingen som helst rimlig uppbackning för den obalans som upprätthålls. Vi vet det här, och många av oss försöker verkligen jobba för att motverka strukturerna. Men likväl lever den kvar. Bilden av programmeraren som en ”brogrammer” – trots att många av de allra första och viktigaste inte alls var bros. Herrklubben som med alla medel fortsätter vara just det.

CODE: Debugging The Gender Gap har screenats på flera ställen i världen (för ett par veckor sedan även i Stockholm). Jag har själv inte haft nöjet att se den än, men jag hoppas det inte dröjer för länge. Och jag hoppas att flera i min närhet ser den med. Tillsammans har vi ju en faktisk möjlighet att göra skillnad.