6:06 12 Maj 2016

2016 är tv-spelsfilmernas år. Eller, helt ärligt talat vet jag inte riktigt vad det betyder. Visst, det kommer att släppas ett par riktigt stora produktioner baserat på spel. Men den stora frågan kvarstår: kommer någon av dessa bli ens i närheten av bra?

Angry Birds-filmen släpps vilken dag som helst, World of Warcraft-filmen kommer om en månad – och nu släpps den första trailern för filmatiseringen av Assassin’s Creed. Med Michael Fassbender och Marion Cotillard i stora roller.

Det ryktas naturligtvis om filmer baserade på typ ALLA stora spelserier. Och vissa känns möjligen lite kittlande. Sam Raimis och Neil Druckmanns Last of Us-film kanske kan bli något – åtminstone något mer än retroklassiska Rampage (med The Rock!)? Alicia Vikanders Lara Croft ska också bli intressant. Men samtidigt är det ju något som skaver med allt det här. Varför behövs det en film för att berätta en historia som (åtminstone) ett spel redan borde ha fört fram? Vad vinner vi – och upplevelsen – på att ta bort det interaktiva inslaget?

Alla bevis, fram tills nu, pekar på att svaret är: exakt ingenting.

6:21 11 Maj 2016

Svenska Paradox kan inte göra något fel. Om det är något de senaste dagarna visat så är det just exakt det. Den svenska spelstudion (som både rymmer ett par talangfulla utvecklarstudios och en förlagsverksamhet som täljer guld) har nämligen inte bara släppt ett nytt succéspel i dagarna – de har också visat vägen för hur alla stora aktörer borde bete sig i sin relation till spelare, kritiker och nätmobbar.

Allt började med släppet av ovan nämnda spel: Stellaris. Ett så kallat ”4X”-strategispel som utspelar sig i världsrymden. Paradox vana trogen är Stellaris både ett djupt och smalt spel – även om dramat får upplevas i rymden snarare än i det medeltida Europa, till exempel. Och precis som med Cities: Skylines, stadsbyggarspelet som slog försäljningsrekord för ett år sedan, verkar det som att strategispelarna längtat efter att få kasta sina sparpengar på Paradox. 200 000 sålda exemplar på 24 timmar. Det är helt vansinnigt.

Men det slutade inte där. IGN:s kritiker Rowan Kaiser var nämligen inte med på hypetåget. Han, som uppskattat tidigare Paradox-spel, köpte inte riktigt det här. I hans recension kan en läsa om hur han ser spelet som fullt av goda idéer – som aldrig riktigt realiseras. Samtidigt öppnar han för att Paradox-spel ofta blir bättre med tiden (genom uppdateringar). Slutbetyget? 6,3 av 10.

En siffra som vissa tyckte var alldeles för låg. Kaisers recension har snart 500 kommentarer, där en betydande del ifrågasätter recensentens omdöme. Och visst, alla har rätt till sin egen åsikt. Och eftersom Kaiser är man kommer han med största sannolikhet aldrig utsättas för det drev en kvinnlig kollega i samma situation allt för ofta riskerar hamna i. Men ändå. De mest konspiratoriskt lagda började offentligt fundera över vad Kaisers agenda egentligen var.

Och här kommer förhoppningsvis slutklämmen. Paradox gick nämligen själva ut och kommenterade det som höll på att hända. I ett kort och tydligt uttalande berättar Paradox om hur de respekterar både Kaiser och IGN:s val av honom som recensent för deras spel. De fortsätter med att slå ner alla tankar om en konspiration. Och avslutningsvis:

Finally, we’d like to go on record and say that we value the freedoms of critics to make any review they see fit. It’s best for the consumer and, ultimately, best for us. Although we may in some cases disagree or be disappointed by a review, this doesn’t detract from the fact that reviewers should have absolute freedom to give their own opinions of a game, free from external duress of any kind.

Så. Sjukt. Bra. Det är så oerhört viktigt att vi alla ställer oss bakom uttalanden som det här. Och det är inte bara viktigt för spelkritiken och -journalistiken. För i ett klimat där drevmentaliteten får ta plats och sätta agendan är det inte bara kulturkritiken som hotas.

Grattis till framgången, Paradox. Det har ni förtjänat.

Här kan du läsa Paradox fullständiga uttalande.

10:51 7 Apr 2016

gillsnack9

Gillsnack! Nu är det här igen. Och den här gången handlar det om Marvel Battlgrounds, Disney Infinitys svar på Super Smash Bros. Äntligen kan vi ta våra Marvel-figurer leka partyslagsmål. Vem är starkast – Ant man eller Iron man? Den eviga frågan.

 

9:38 5 Apr 2016

Donald Trump. Den ultimata filmskurken. Ja, alltså, så till den grad att han liksom redan är det (typ). För att inte tala om Heel – alltså bad guy i wrestling-världen. Som om det inte vore nog spred idag det officiella Donald Trump-kontot ett nytt bevis för att gamle Drumpf minsann tillhör den mörka sidan.

Originaltrailern för Mass Effect 2

I filmklippet som spridits blandas Donald Trumps ord med den superonde galaktiske skurken The Illusive Mans, från rymdeposet Mass Effect 2. Bilder från ett sårigt USA tonsätts med pampig musik – och i slutet slår en svulstig TRUMP EFFECT-logga mot bildskärmsrutan.

Med tanke på hur internet funkar var det förmodligen ett troll, men det är fortfarande oklart exakt i vilket syfte den gjordes. Klart är dock att Electronic Arts, företaget som äger rättigheterna till Mass Effect, inte såg på detta med något slags nöje. Och klippet togs sedemera ned från Youtube.

8:57 4 Apr 2016

”En pod som heter vad den handlar om”. Så beskriver Nanna Johansson sin och Jonatan Unges nya podcast ”Spela spel”. Och ja, det gör den ju. I en intervju med SVT Kultur berättar Nanna (som jag älskar rakt ut) om hur de båda är som ett par idioter, snarare än experter, som ska prata om spel. Jag tycker det är att sälja in sig lite kort. Jonatans spelhistorik hade jag ingen aning om, men att Nanna är en jävel på digitala kortspelet Hearthstone har väl nästan ingen kunnat undgå. Det känns grymt att äntligen få höra mer om det.

En spelskrivande kollega frågade en relevant fråga på Twitter när nyheten om podden nådde nätet: ”Är det verkligen fler idioter vi behöver?”. I det här fallet kändes det visserligen som ett oerhört ödmjukt sätt att beskriva sig själv (från poddmakarna) snarare än en faktisk diagnos. Men förstår vi frågan utifrån det klimat som råder i speljournalistkretsar våren 2016 är den mer relevant. Nedskärningarna bland de kanaler som tidigare burit speljournalistikens fana högt är oerhört nedslående. Att vara seriös kulturkritiker och inrikta sig på spel är inte lätt idag. Och vissa upplever det som att det här allvaret inte ens är något som efterfrågas. Samtidigt som yngre youtube-stjärnor blir miljonärer på att göra underhållning av andras arbete försöker de etablerade frilansspeljournalisterna få pengarna att räcka till mer än hyran, om ens det. Som före detta speljournalist (mer pretentiös än humoristisk, kanske) tycker jag att det här är ett stort problem. Och det är ett problem i betydligt vidare bemärkelse än att bara handla om speljournalistiken.

Men Johansson och Unge är inga idioter.

Det har kommit ut två stycken avsnitt av ”Spela spel”. Och jag gillar det. Humorn och kemin är vad som gör podden, till stor del. Men de båda bjuder också på en del insikter som kanske inte är så vanliga i det svenska spelpodcastklimatet. Kanske kan det här också vara en ingång för en bredare publik att hitta till den uppsjö av välproddade spelpoddar som faktiskt finns. Även om de flesta andra kanske är lite för långa och snackiga för min smak. Kanske kan ”Spela spel” få resten att höja sig lite. Vad vet jag. Jag kommer åtminstone fortsätta prenumerera på den här podden – och framför allt se fram emot när de kommer börja intervjua spelutvecklare från Malmö.

(Förresten, vem var först med att skriva ”En behöver inte vara en Unge för att spela tv-spel”?)

Här kan du lyssna på avsnitten!