19:27 14 Feb 2016

morot

Efter månader (känns som år!) av stadiga grytor, knotiga orch-liknande rotfrukter och överflöd av kål i alla dess former börjar en ny längtan ta form. Den gamla vanliga förhoppningen om en renässans, både i omvärlden och i magen. En blek och dagsljusovan individ kravlar sig fram ur mitt inre, gnäller om primörer. När kommer de? Kommer de någonsin igen?

Jag går och handlar totalt osäsongsenliga sparrisar, ekologiska och fruktansvärt dyra, bara för att få tyst på denna missnöjda vinterhatande sida av mig. För att försöka förhala lite, ge mig själv en chans att stå ut ett tag till. Jag pocherar torskfilé. Bryner smör. River pepparrot. Jag köper några morötter, de minsta jag kan hitta men som absolut inte skulle kunna komma i närheten av att kallas för späda. Tar fram skalaren och fejkar fram en någorlunda ”späd” form.

Och så confiterar jag de små rackarna. Det betyder alltså att tillaga de på förhållandevis låg temperatur i olja. Det blir underbart. All färg finns kvar, all smak dupliceras. Pröva själv så får du se.

/Slaktarn

07:15 12 Feb 2016

Veckor kommer veckor går, förvirring och yrsel gällande omvärlden består. Här är några juveler ur den skattkista som är veckan som gått.

  1. Hur gör man den här tiden på året dräglig?
    Inte är det med superbär och råsaft på rödbeta i alla fall. Fram med folkölen och d-vitamintillskotten så är du snart i hamn.
    Skärmavbild 2016-02-12 kl. 00.29.05
  2. Att recensera en kokbok
    Längst bak i kokboken Om jag var din hemmafru av Lotta Lundgren.
    12722044_10153845344791405_915927742_n
  3. Äntligen!
    Det var inte bara jag som var taggad på semmeldagen, utan även en av de anställda på mitt lokala Ica.
    12735829_10153845344826405_292029211_n
  4. En grön och en röd
    Louisiana hot sauce i orginal- och jalapeñoutförande är stapelvaror hemma hos mig. De är goda, man vill äta de hela dagarna, och de kostar ungefär lika mycket som att skicka ett sms.
    12735904_10153845344786405_911058225_n
  5. Vegorätt har tryckt på mixerknappen för sista gången
    Någon uppmärksam kanske läste det jag skrev om att en minst sagt ansenlig andel av recepten i SVT:s omtalade nya matprogram Vegorätt kräver att man äger en mixer. Sista och fjärde avsnittet hade temat ”Smarriga juicer och goda snacks”. Det drog inte direkt ned procenten. Vi lämnar nu Vegorätt bakom oss, och tar med oss kunskapen att hela 28 av 32 recept ur programmet kräver mixer.
    Skärmavbild 2016-02-11 kl. 17.18.41
  6. Två kvistar i en tratt av plast
    Vad är det med världen egentligen. Varför är den så snål!? Där står man i butiken, glad i hågen över att ha beslutat att kvällens middag ska involvera en sås på äppelcider och dragon. Plötsligt finner man att man inte är så värst glad i hågen längre, för den rätt så dyra lilla krukan färsk dragon innehåller inte mycket av just dragonen. I ren rättshaveristisk anda blir det därför ingen sådan sås till middagen, det blir ALDRIG sås till middagen igen. I alla fall inte om den tvingar mig till sådan förnedrande tjugofyrakronorsunderkastelse.
    12735663_10153845344761405_562652833_n

Det var detta om detta. Vi ses en annan vecka.
/Slaktarn

23:49 9 Feb 2016

mayo

Du är ett stort företag som tillverkar en produkt av materialet x + y. Du kallar denna produkt för z. Du är stolt över din produkt, och du har tillverkat och sålt den i många år. Det har gått jättebra för ditt företag tack vare produkten z. Du har blivit rik på den, och du har anställt många människor i ditt företag. Z är en populär produkt. Många ”kan inte leva utan den”, älskar den. Tyvärr tycker många om produkten z, men de tycker inte om komponenten x. Det finns ett hål i marknaden. På grund av detta dyker det upp ett annat företag upp som tillverkar produkten z utan komponent x. Det känns INTE bra tycker du. Hur kan det vara z, om inte alla komponenterna finns där, både x och y?

Produkten det nya företaget säljer är inte z, tänker du, de ska inte få kalla det för z! Och så beslutar du dig för att stämma skiten ur det nya företaget.

Föreställ dig nu att det stora företagets namn är Unilever, ägere av majonnästillverkaren Hellmann’s. Produkten z är alltså just majonnäs, och du kan då säkert gissa dig till att komponent x, den som vissa inte ville ha, är ägg. Uppstickarföretaget heter Hampton Creek och är ett bioteknikföretag grundat 2011 som sysslar med det som kallas för food-tech (tänk Beyond Meat, In vitro-kött etc. Googlar du på denna story får du troligen upp en massa artiklar som vill få dig att tro att Hampton Creek är ett litet pluttföretag, typ två kompisar som tillverkar vego-majo i sitt radhuskök som de sedan levererar till olika lokala matbutiker på flakmoped, men det är de alltså inte). Hampton Creek började i alla fall tillverka och sälja en äggfri produkt som de namngav Just Mayo. I oktober 2014 stämde Unilever skiten ur Hampton Creek Foods, för att ”Mayo” enligt amerikanska Food and Drug Administration är en emulsion som består av olja och ägg. De ville helt enkelt mörda Hampton Creek Foods, och se till att inte ett endaste uns äggfri majonnäs korsade några som helst veganläppar. Kort därefter avslutade Hampton Creek en investeringsrunda som resulterade i investeringar på nittio miljoner dollar, vilket ökade företagets värdering till femhundra miljoner dollar. En vecka senare släppte Unilever åtalet.

— Unilever has decided to withdraw its lawsuit against Hampton Creek they can adress its label directly with industry groups and appropriate regulatory authorities, sade Unilevers VD Mike Faherty i ett uttalande.

Åtalet återupptogs därefter av tidigare nämnda FDA, som drev det vidare med samma argument – majonnäs utan ägg är inte majonnäs, och deras produkt skulle därför inte få heta Just Mayo. Striden mellan majonnäs-David och majonnäs-Goliat mynnade ut i en ganska mesig kompromiss: det skulle framgå TYDLIGT på förpackningen att produkten var äggfri, och de skulle dessutom skriva ut orden ”spread and dressing”.

Slut på historielektionen. Vi hoppar fram till nutid. I tisdags förra veckan kom Unilever, ungefär ett år efter sitt första utspel mot Hamptons Creek, med en pressrelease gällande en ny produktlansering: Carefully Crafted Dressing & Sandwich Spread. Och vad sjutton är det då, kan man ju undra? En äggfri majonnäs.

— Our fans have been asking us for organic and egg-less options with the rich and creamy taste of Hellmann’s for years. We listened and responded by giving them choises that are priced competitively and available nationwide, sade Hellmann’s marknadschef i pressmeddelandet.

Går det inte att ta knäcken på dem är det kanske bäst att bli som dem. Hamptons Creek’s VD Josh Tetrick verkar ta det med ro, och har sagt att han hoppas att fler valmöjligheter kommer att skapa en större marknad för veganska produkter.
— I hope Kraft follows Unilever, then I hope Kraft and Unilever compete, säger han.

Boom. Majonnäs-hungerspelen över. För den här gången.
/Slaktarn, er korre i majonnäsvärlden

21:33 7 Feb 2016

Den amerikanska skaldjurskedjan Red Lobster har fått oväntad draghjälp med marknadsföringen i samband med Beyoncés släpp av singeln Formation och tillhörande video. Textraden ”When he fuck me good, I take his ass to Red Lobster” har redan pajjat internet, som det kallas.

Söker man upp Red Lobster på Wikipedia kan man bland annat läsa ”people come here as a reward for good sex”. Min egen kunskap om kedjan är av lite olika skäl bristfällig, främst för att jag varit i USA 0,5 gånger hittills i mitt liv, men den meningen måste ha tillkommit någon gång under senaste tjugofyra timmarna, am I right? Vilken lycka att vara en restaurangkedja med det ryktet.

Skärmavbild 2016-02-07 kl. 22.45.49

Plötsligt verkade ungefär alla extremt intresserade av att ta sitt pick och pack till närmaste Red Lobster. Det har tweetats, och tweetats, och tweetats. Och skojats och fnissats.

Skärmavbild 2016-02-07 kl. 21.14.35

Skärmavbild 2016-02-07 kl. 21.09.49

Skärmavbild 2016-02-07 kl. 21.14.06

Men ingen respons från Red Lobster. Knäpptyst, faktiskt. De har kanske ingen ung, nyanställd sociala medier-ansvarig som insett hur upptagna de kommer att vara framöver? I vilket fall började det klia fingrarna på twitterfolket. Uppmaningar som Wake up! You are missing your moment och All you have to do is NOT fuck up. Just give the twitter over to your highest ranking black person under 33. Trust me kablades ut under hashtaggen #Formation.

Men så kom det till slut. Svaret. Och med svaret kom också antiklimaxet. De åtta timmarna Red Lobster-hysteri på twitter resulterade slutligen i detta.

Skärmavbild 2016-02-07 kl. 21.17.33

Inte ens Beyscuits. Utan ”Cheddar Bey Biscuits”! Som har en ”nice ring to it”.

Det är gulligt. Och det känns (trots att jag sitter och skriver ett sånt där detta-hände-nyss-på-twitter-inlägg, trodde aldrig den dagen skulle komma) himla skönt? Red Lobster är inte online. De är inte fyndiga. De är bara Red Lobster. Och de serverar lobster, inte tweets. Och ja, just det, cheddar bey biscuits förstås.

/Slaktarn

14:01 4 Feb 2016

Något jag tänker på orimligt ofta nu för tiden är ugnsbakade vindruvor. Kanske beror det på att jag inte har någon ugn för tillfället. Kanske bara för att det är asgott. Den rostade druvan dök upp i mitt liv i form av tillbehör till en ostbricka för några år sedan, då var de röda och klibbiga och serverades på en tung skärbräda. Efter det har den haft en dykt upp i olika sammanhang: som mörklila och mosiga i yoghurt på morgonen, brungröna klibbiga i en couscous med pinjenötter, i en sallad med smörstekta brysselkål, eller på toppen av ett berg av kött kategori gryta. Det är gott. De är dessutom fina.

Som barn upplevde jag alltid druvan som en lyx. Det var en av de dyrare frukterna i butiken, föll in i samma mentala kategori som biggarråer eller den märkligt fängslande litchin. Ibland tog jag en hel klase druvor och höll över munnen, slukade de en och en, som i en gammal renässansmålning. Det gör jag fortfarande ibland, när jag vill pigga upp tillvaron lite.

Hur gör man då? Jo, man ställer ugnen på grill. Maxad värme, högsta det går. Man tar fram en plåt, lägger ut ett bakplåtspapper. Det är viktigt det där med bakplåtspappret, sockret i druvorna blir så vansinnigt klibbigt, och är fruktansvärt tråkigt att skrubba bort från plåten. Lägg ut dina druvor för dagen, färg och form väljer du själv, men köp ekologiska då druvor det livsmedel i mataffären som oftast innehåller rester av bekämpningsmedel. Om man vill kan man lägga till något, som en kvist rosmarin eller timjan, ibland vill man ha olivolja och salt och peppar på, det beror ju helt på vad man är på för humör. Kör de i ugnen i sisådär 20-30 minuter, tills de spricker och blöder ut, blir skrumpna och svedda. Ibland vill man ha mycket rostning, ibland lite.

Och så äter du de, helst varma, till något du tycker om.
/Slaktarn