I Mars händer två saker! Jag fyller år, och jag åker till New York i tio dagar. Jag har inte varit där innan, så jag vänder mig nu till er – var ska jag äta? Och vad ska jag äta? Vad ska jag göra för andra saker? Tipsa mig! Alla tips mottages vänligen men bestämt! I gengäld utlovar jag resedokumentation, eller om man så vill en slags Slaktarn: New York edition.

Först ska jag dock en sväng till Amsterdam, närmare bestämt nu till helgen. Det får ni gärna också komma med världefulla tips kring, om några sådana finns.

Kom igen nu! Jag tror på er.

Hörni, det är som sagt mycket i loopen just nu. Så pass mycket att jag knappt lagat någon mat! Herregud, allt är upp och ned. Några andra saker jag gjort är tillexempel att äta på en georgisk restaurang (mer om det senare), ätit en burrito på snabbtexmex-kedjan Zocalo och känt livglädjen sippra ur mig, samt testat att beställa pizza hela vägen hem till dörren via tjänsten onlinepizza.

Nu känner jag mig konstig. Det känns helt enkelt inte bra att ha glidit så långt bort från mitt kök. Jag hör kastrullerna mumla när jag är i närheten: bry dig inte om oss, vi klarar oss. Vi är vana vid att bli behandlade så här, som att vi inte är viktiga eller har något värde. Strunta i oss du. Gnällspikar.

Ikväll fick jag i alla fall chans att närma mig dem igen. Jag lagade tacos, förmodligen tack vare den värdelösa Zocalo-upplevelsen. Ville göra om och göra rätt, typ. Så det knåpades ihop frästa svarta bönor med salladslök och chili, inlagd neonrosa rödlök, grillad majs, flankstek kryddad med korianderfrön och chili som stekts och skurits upp i avlånga remsor, en slags salsa verde med koriander och lime. Och en massa andra saker. Slabbade i mig alltsammans framför ännu ett avsnitt av serien The 100. Oj vad spännande den är. Och oj, vad det är svårt att äta tacos i soffan.

Till poängen då. Poängen är: jag ber er hålla till godo med mig och mina fattiga uppdateringar. Snart blir det fart på den här gamla rishögen till matblogg igen. Då kommer vi att ha skoj igen. Äta, skåla, be merry och allt det där.

Med tillförsikt för den nära framtiden,
/Slaktarn

Kort och koncist idag, på grund av stressfesten som är mitt liv!

1. Älskar korvstroganoff! Åt det idag! Men naturligtvis inte lagad hur som helst. Fräs gul lök och eventuellt blekselleri i panna, lägg till din extremt noggrant utvalda korv och fräs den till någon slags gylleneaktig typ av kulör. Häll på vitt vin, krossad tomat, grädde. Krydda med timjan, salt, peppar, chiliflingor. Tärna ett syrligt äpple, ingrid marie-äpple kanske, och lägg i. Häll i grädde, rör om, puttra tills du inte orkar vänta längre. För veg: Byt ut korven mot halloumi skuren i bitar. I’m telling you…
2. Mycket viktigare att göra än att laga korvstroganoff: Läs den här artikeln. Den handlar om slaveriet som är regel snarare i undantag i thailändska fiskindustrin. Om företag som använder produkterna i de livsmedel de tillverkar, men som inte gör oanmälda besök hos sina underleverantörer för att se hut det står till, trots att det slagits larm om slaveri. Och maten hamnar på hyllorna på ICA.

Nu ska det sovas. Det måste också ske ibland.
/Slaktarn

För några veckor sedan skaffade jag Pinterest. Jag är inte så snabb på bollen med sådant, som ni förstår. Prövade tillexempel på Snapchat i förrgår, och jag har nog aldrig känt mig så mossig så snabbt. Pinterest visade sig i alla fall ha ett hyfsat pedagogiskt interface, och jag upptäckte ganska kvickt att detta skulle kunna bli både roligt och användbart.

Igår fick jag ett mail från Pinterest med förslag på olika ämnen jag kan tänkas tycka om.

Bröd? Champinjoner? Odjuret?! Frågorna är många. Exempel på en fråga: hur kan ”champinjoner” ha arton tusen följare? Att öl har dragit på sig ett gäng kan jag begripa, men champinjoner… nej. Jag har ingen slutkläm att dra till mig här, främst på grund av att jag fortfarande känner mig förvirrad.

/Slaktarn

Donald Trump har gjort sig skyldig till så många bisarra och avskyvärda uttalanden både innan under sin valkampanj att det är svårt att längre förvånas. Nu har det dock uppdagats något som upprört en hel valkrets: matsnobbarna. Och möjligen köttälskarna. Efter ett valmöte i tisdags förra veckan dök Trump med hustrun Melania och sonen Donald Trump junior upp på köttrestaurangen Hanover Chophouse i Manchester. De beställde in lax, kyckling och en köttbit av typen rib-eye. Samtliga well done.

I onsdags var det dags för ännu ett valmöte, denna gång i staden Pendleton i North Carolina. Under den här typen av tal finns det ofta chans för någon i publiken, om hen skulle vara strategiskt placerad, att göra ett litet splash. Dessa möten brukar nämligen sändas på TV. Åhörare till just detta tal var en man som uppenbarligen fått nys om gårdagens genomstekta middag, då han höll upp en skylt med ett enkelt och kortfattat budskap som löd:

”TRUMP LIKES HIS STEAK WELL DONE”

De köttälskande individer som inte redan upprörts av någon av de rekordmånga punkter den republikanske presidentkandidaten redan profilerat sig som djupt osympatisk genom har nu givits ännu en chans att skärskåda sin potentiella framtida president. Den djupt mänskliga njutningen i att på olika sätt (läs: Twitter) häckla Donald Trump vittnar om att han, enligt vissa, begått en stor synd. Men man ju fråga sig vad det egentligen är som svider så mycket med att någon beställer in en köttbit för femtiofyra dollar, med önskemålet att den tillagas helt genomstekt? De allra flesta som uppskattar att äta kött är nog överens om att en helt genomstekt köttbit inte är det som är mest fördelaktigt smakmässigt. Många skulle nog till och med sträcka sig så långt som att säga att det är slöseri. Somliga, som tillexempel Deborah Marcus Stayman, en psykolog med specialisering på mat och meningen bakom vad, hur mycket och varför vi äter, har ett annat perspektiv att dela med sig av i frågan.

— Om man föredrar att äta kött helt genomstekt använder du förmodligen undermedvetet samma ”well done-approach” genom hela spektrat i ditt liv. Det antyder att man som person är tålmodig, strategisk och målfokuserad. Viss forskning visar att kött-och-potatis-personer är traditionella i sitt tänkande, säger hon i en artikel i amerikanska Food and Wine Magazine.

Just de karaktärsdragen är kanske inte något man på rak arm förknippar med Donald Trump. I så fall är det något han döljer mycket framgångsrikt. Oavsett vad familjen Trumps fäbless för helt genomstekt mat säger om deras karaktär kan vi nog enas om en sak. Mannen som under onsdagens valmöte höll i skylten får betyget well done.

/Slaktarn