Danska är ett knivigt språk, inte lätt för den som är ovan att förstå sig på varken i skrift eller tal. Det är tur att det finns Google Translate. På Nyhetsbyrån TT verkar man inte ha prövat tidigare nämnda översättningsmaskin, utan bestämt sig för att tolka det danska språket fritt efter humör.

Kanske var det därför de förra veckan publicerade en nyhet där de berättade att en grupp forskare vid Internatonal Centre for reasearch in organic food systems i Danmark kommit fram till att ”ekologiskt framtagna livsmedel inte är nyttigare för oss människor än den mat som produceras på konventionellt vis. Inte är den miljövänligare heller”. Nyheten spred sig sedan till diverse medier, däribland SVT, DN och Aftonbladet. Tyvärr var det ingen som tog sig tid att faktiskt läsa materialet som nyheten baserats på. Om de hade gjort det hade de upptäckt att rapportens slutsats var en helt annan. Ja, förutsatt att den hade översatts alltså. Den var ju trots allt på danska.

Forskarna vid ICROFS fick nys om den felaktiga faktaspridningen om sina forskningsresultat, och kontaktade sedan Supermiljöbloggen med kommentar: ”Den svenska nyhetsbyrån TT har publicerat en artikel som baserat på vår rapport säger att ekologi inte är bättre för varken hälsan eller miljön. Det är inte i enlighet med slutsatserna av vår forskning, som konstaterar att ekologi har en allmänt positiv effekt på bägge två”. Så trist att göra en massa jobb och så orkar ingen ens gräva fram ett lexikon.

Förra året ökade försäljningen av ekomat i Sverige med trettionio procent. Det är störst ökning i världen! Jag har nyligen sysslat med att gräva fram ett gäng av trendanalytikernas kristallkuleanalyser för att få ett hum om vad matåret 2016 har att bjuda på, och den absolut största gemensamma nämnaren har föga förvånande varit just ekologiskt och närproducerat. Ingen vill halka efter, alla vill vara the good guy. Inklusive konsumenterna. De flesta röster hävdar att ekologiskt är vägen framåt, både etiskt-, miljö- och hälsomässigt, men det finns förstås också kritiska röster (läs: Lars Bergström ,professor vid Sveriges lantbruksuniversitet) som hävdar att alltsammans bara är ”en dröm, en känsla utan verklighetsförankring som framförallt handeln tjänar stora pengar på”.

Positiva eller ej så bör väl allt grävande efter sanningar uppmuntras. Och förhoppningsvis också läsas igenom ordentligt, även om de råkar vara på danska.

PS! Jag fick, på grund av att jag är en relativt lat individ som endast insuper nyheter klumpvis och sporadiskt, inte reda på reda på historien om TT-missen för att jag läser några av de ovannämnda ”större medierna”, utan för att jag tittade in på bloggen Hungry and Angry. Den drivs av mat- och livsmedelskunniga Ann-Helen Meyer von Bremen, som förutom att vara frilandsjournalist med matfokus också är en av författarna till boken Makten över matkassen. Läs bloggen! Den är bra och smart och kul. Om boken är bra har jag ingen aning om, men det utgår jag ifrån.

Efter den initiala chocken med Vegorätt tycker jag ändå att bedrövelsen lagt sig lite. Nu har det sänts tre avsnitt, och de två som följde på premiäravsnittet har inte varit fullt lika bisarra. Nja, alltså de har varit ganska tossiga de med – gitarrspelande män i skogen och hålla upp armarna mot regnbågen, för att nämna några exempel, men ändå på en lite mer sansad nivå. Eller så har jag bara vant mig sådär som det sägs att grodor gör om man lägger de i en kastrull med vatten och slår på värmen. Jag inte hoppat ur kastrullen ännu, och med det menar jag att jag ju faktiskt sett alla avsnitt som hittills sänts.

Struntsamma. Vem orkar prata mer om detta egentligen? Förutom jag då. Vi gör detta snabbt nu, som när man drar av ett plåster.

Jag ville ändå nämna något kring recepten. Många av recepten är bra! Speciellt linsragu-bolognesen, den grillade salladen och egentligen alla delar av tacosegmentet i avsnitt tre. En vän lagade burgarna, de blev också bra förutom att de var alldeles grå. Smällar man får ta i bönornas värld, antar jag.

Nu drar det ihop sig här, anledningen till att jag överhuvudtaget skriver om detta igen är något annat. Det är mixandet. Jag gjorde en liten uträkning (ganska osympatiskt och pedantiskt av mig, jag vet) på hur många recept det används mixer i, och det är en hel del. I de tre avsnitt som sänts hittills har vi fått ta del av inte mindre än tjugotre recept, och hela tretton av dessa involverar mixande. Det är mycket! Mer än hälften! Lord!

Jag antar att det har med raw-grejen att göra. Cashewnötter som ska ge krämighet (cashewnötter är f.ö. inte raw, de ångas under plockprocessen), dadlar ska bli till sött klibb, soltorkade tomater ska mixas till ketchup. Helt enkelt en massa donande med konsistenser, för att man inte helt sonika kan koka ihop ingredienserna till önskad form.

Jag köpte en mixer för ett halvår sedan ungefär. Innan dess hade jag använt mig av en liten matberedare från sjuttiotalet som jag fått av min tidigare partners mormor efter att hon rensat ur garaget. Jag är ganska så jäkla förtjust i min mixer, mest för att jag som icke-stavmixer-ägare kan göra släta soppor med den. En bra grej helt enkelt. Men det känns ju jobbigt att bygga en hel matlagningsfilosofi kring den. Man vill ju tugga på saker ibland, tänker jag.

Slut på tanke.
/Slaktarn

PS. Förlåt att jag använde det improviserade ordet ”tacosegment” tidigare i texten.

I en studie av Health Psychology följde man hundratjugo kvinnor som tog sig ett mellanmål. En smoothie, närmare bestämt. Man konsumerade antingen en hallonsmoothie med låg kalorikoncentration, eller en chokladvariant med en mer dekadent innehållsförtäckning. Hälften av respektive grupp lagade till smoothien själv, och hälften köpte den färdg i butik, men innehållet var detsamma. Målet med undersökningen var att ta reda på huruvida hemlagat kontra färdigköpt påverkar matupplevelsen, och mer specifikt hur detta ser ut om man lagar något hälsosamt eller något ohälsosamt. 

Resultatet var en marknant skillnad i tillfredställelse hos de som lagade maten själva, men endast när det gällde den mer hälsosamma varianten.  När det gäller det mindre hälsosamma alternativet föredrog man att någon annan hade lagat den. Om man vill unna sig något vill man gära det utan att tänka på innehållet, typ. Leka hälsosam får en att känna sig duktig, att mumsa i sig mindre hälsosamma saker gör man gärna utan extra friktion (i mångas fall). 

Sånna här studier är alltid så fulla av frågetecken. Varför var det endast kvinnor med i studien? Skulle resultatet varierat om den också innefattade lika många män? Togs det hänsyn till ålder och andra demografiska faktorer? Och så vidare. Svårt att göra resultaten till något allmängiltigt. Men, vi kan ju ändå brainstorma lite.

Att knåpa ihop tillexempel en kaka själv gör en medveten om innehållet på ett helt annat sätt än om man läser om det på en bit papper. Ibland är den medvetenheten bra, som i att man njuter mer av kakan, och ibland utgör den bara ett slags dåligt samvete. Det visade sig också att det fanns en diskrepans i resultaten mellan de deltagare i studien som följde någon form av diet (med det menas inte endast ”att banta”, utan alla former av regler för hur man får äta och dricka) och resten – dietpersonerna kände större tillfredställelse över att ha lagat till något hälsosamt hemma än vad övriga gjorde, och kände ännu mindre tillfredställelse av att själva laga det ohälsosamma alternativet än de övriga gjorde.

Sedan finns det ju också den lilla men betydelsefulla faktorn i att det alltid är tillfredställande i sig att färdigställa ett projekt, att nå ett mål (läs: färdigställa en måltid). Detta var verkligen inga stora kulinariska utmaningar – deltagarna fixade endast till ett enkelt snack med hjälp av en mixer – så det har kanske inte någon avgörande betydelse. Å andra sidan är man mer benägen av att verkligen smaka på maten och intressera sig för den, och mer benägen att uppskatta den om man lagat den med sina egna små giriga händer.

Ni hör ju själva att det finns en uppenbar business här. En massa olika sätt att profitera på den ökade tillfredställelsen som uppstår hos människor (kvinnor, i detta fall) när man preparerar ett hälsosamt mål mat själv. Det finns redan matkassar som levereras hem med färdiga receptanvisningar och tillhörande förklaring av vad som är så hälsosamt med just detta recept, för att inte tala om sånna där salladsbarer där man går och plockar själv, väljer bland quinoa och bladspenat, kokta ägg och kräftstjärtar. DIY-delen av hälsomaten (om man nu kan kalla sånna där salladsbarer för ”hälsomat”) är viktig.

Jaha, nu ska jag göra lite kaffe. Hoppas jag upplever en ökad tillfredställelse än om jag hade sprungit ner på hörnet och köpt det.
/Slaktarn

Det finns en förening som heter Äkta Vara. Det är en ideell förening som driver frågor om matkvalitet, med fokus på färre tillsatser och mer råvara. Från början var de få. Två familjer som hade börjat prata om vad livsmedelsindustrin stoppar i maten, och hur man som konsument ska få koll. 2011 växte föreningen från att ha varit en liten krets till att bli öppen för alla matintresserade. Sedan dess har föreningen vuxit avsevärt och medlemsantalet ökar stadigt.

I år delar de ut sin finfina utmärkelse Årets Matbluff för första gången. Alla fick nominera kandidater, och det slutade på runt femtio inkomna bidrag. Av dessa utsåg Äkta Vara-juryn fem finalister. I förrgår utlystes en vinnare.

Äkta Vara har tillsammans med 6000 personer röstat fram årets matbluff 2015, och vinnaren är Valios laktosbluff! Magasinet Hunger var först på bollen med avslöjandet om bluffen om Valios laktosfria kefir, som såldes dyrt till laktosintoleranta samtidigt som man i hemlighet sålt exakt samma laktosfria kefir billigt (på vilken de också modifierat innehållsförtäckningen något) i det vanliga sortimentet. Läs mer om det här.

Valio vann med endast femtiotvå röster fler än tvåan, Nybergs Deli, som sålt ”gourmetbehandlad fläskfilé” som i själva verket är en insprutning av vatten, druvsocker, arom och vattenbindande vegetabiliska fibrer. Kötthalten landade slutligen på 88%.

Idag kom nyheten att Valio slutar sälja ”bluffkefiren” från och med vecka fem efter utdelningen av den osmickrande utmärkelsen. De ber nu kunderna om ursäkt för att ha fått ”bristfällig information” om produkten. Samma sak gäller en av deras yoghurtsorter, som efter Hungers labbtester även den visade sig ha samma innehåll som företagets laktosfria motsvarighet.

Läs mer om finalisterna här, och mer om årets vinnare här.
/Slaktarn

PS! Relaterad läsning: Intervju jag gjorde med David Appelgren, som är skapare av facebookgruppen Matfusket. Vi snackade tillsatser och om det verkligen kan kallas för ”fusk” när allt skrivs ut i innehållsförtäckningen. Och en massa annat.

Januari är min sämsta tid på året. Jag är nog inte ensam om att känna så. Det är fult ute, fult inne. Man är trött, man är sjuk.

Man behöver piggas upp.

Så jag kom att tänka på det här receptet från Saveur som jag lagade för en tid sedan. Det är som en liten lyckoinjektion rakt in i blodet. Färgerna gör en glad, smakerna är skarpa och raka. Ingredienserna är saker som är i sin prime på vintern.

Alltså: En sallad på fileade citrusfrukter, tunt skuren fänkål och grillad bläckfisk. Stjärnan är en ganska ovanlig dressing som man lagar av en kokt hel citron (ja du läste rätt). Jag hade vattenkrasse i också när jag lagade den här salladen, men var individ gör ju som den vill. Sedan är ju grönsaks/bläckfisk-ration något att anpassa efter tycke det också.

1. Börja med dressingen. Den är jobbig och störig att göra, men det är värt det. Ta fram en eko-citron, en sån där tunnskalig variant. Tvätta och lägg den hel i en kastrull med vatten, och så slår du på plattan. När vattnet kokar tar du kastrullen av plattan och häller av alltsammans. Fyll på med nytt vatten, lägg i citronen, och upprepa hela proceduren. Sedan gör du det igen. Alltså tre gånger totalt.

Efter denna ganska psykande process tar du samma kastrull, fast tom, och lägger i citronen tillsammans med två rågade deciliter socker och 2,5 deciliter vatten. Låt allt koka upp, och när det kokar låter du det gå i tre minuter. Forsla sedan över citronen (inte vätskan) till en mixer, eller en skål du kan köra stavmixer i. Häll i sex matskedar av den sockriga vätskan från kastrullen. Mixa järnet tills det är puréat. Om du behöver använda mer av vätskan från kastrullen för att det ska bli helt smooth så gör du det. Men överdriv inte tack.

Nu tänker du kanske, puh! skönt att det här jobbiga grejen är över, men det är den inte. Ta fram en finmaskig sil och ös ner alltsammans. Pressa det genom silen ner i en skål med en matsked eller något annat verktyg du finner användbart. Och nu: dags för lite knifework. Ta fram två citroner, två grapefrukter, två apelsiner och en lime. Finriv skalet av samtliga med vasst rivjärn. Filea samtliga. Ös i allt i din citronpuré. En rejäl slatt olivolja samt lite salt och svartpeppar senare är du äntligen klar med dressingen. Resultetet blir en syrlig och besk historia som balanserats ut av socker och som får en extra kick av kryddningen. Det är annorlunda, och extremt bra.

2. Skär ett fänkålshuvud (säger man så?) så tunt du bara kan. Gör samma sak med en rödlök. Ös i allt detta i en stor skål med kallvatten och isbitar och låt stå i tio minuter. Det gör att rödlöken blir mindre stingslig och fänkålen blir krispig som sjutton. Häll av och låt ligga och torka på en handduk eller någor annat som har god uppsugningsförmåga. Ta fram din stora skål igen och använd den för att blanda fänkål + rödlök med det mesta av vinägretten du gjorde innan. Använd händerna om du får feeling. Gojsa runt. Och sen: för över allt sammans till ett stort serveringsfat.

3. Bläckfiskdags! Kul! Bläckfisk kan verka lite läskigt om man inte lagat det tidigare. Man kan välja mellan sånna där vita stora bläckfiskkroppar (brukar finas i fiskdisken då och då) och gråaktiga bläckfiskar med tentackler. De grå blir snarare rosa när de är tillagade. Rengör bläckfiskarna under rinnande vatten och skär upp i bitar ungefär som på bilden. Bläckfisk ska antingen lagas snabbt och svinhett eller långsamt på låg temperatur. Till denna rätt gör vi på det första viset. Hetta upp en grillpanna eller en gjutjärnspanna tills den är riktigt varm, låt den gärna stå i några minuter. Lägg i din bläckfisk, och håll inte på och rör runt. Den klarar sig själv. Du kommer se när den är klar, den blir otransparent i färgen och krullar ihop sig. Det tar några minuter bara, kanske 3-6. För över bläckfisken till salladen, häll över resterande dressing och krydda med mer svartpeppar och flingsalt. Ät omedelbart!