En av de bästa sakerna med det här livet är att sätta sig ner och låta sig serveras rätt efter rätt av personer som vet precis vad de gör. Att bli glad och överraskad, och hela tiden känna sig trygg i vetskapen om att allt är värt det: värt tiden, värt sitt pris, värt ens förväntan.

Jag gick med min vän till Agrikultur i veckan, vi har tänkt få till besöket i ett år nu, men lyckades först nu synkronisera våra hjärnor och scheman så pass att allt gick i lås. Agrikultur drivs av kockarna Flip Fastén och Joel Åhlin, och både atmosfären och maten följer ett slags genomtänkt ekonordiskt spår som flera andra innan dem gjort så bra, men som de själva följer med en stor dos mycket uppiggande lekfullhet som i sin tur för med sig något synnerligen opretentiöst och sympatiskt. Såhär ungefär: maten väcker små smakminnen hela tiden, slår an noter från ens barndom och känns extremt förankrad i svensk jord och skog, men blir aldrig förutsägbar eller konstlad sådär som det kan bli när den nynordiska vågen trängde sig ner på kvarterskrogsnivå (picklade granskott, någon?).

Det är kul att äta. Och snyggt. En bit sej får tillexempel sällskap av ett gäng olika emulsioner och krämer som liksom splattats ner i tallriken. Splatt! Alger. Splatt! Lök. Och så vidare. Resultatet blir en slags mycket välsmakande Jackson Pollock-målning. Och ja, det är en ordlek, för vad är en pollock om inte en fisk? Vi äter det som kocken Filip själv kallar för en version av kålpudding: i verkligheten dovhjort som han fällt själv, lingon och messmörskokt kål. Vi får en bonusrunda i form av en liten skiva tolv år gammal fjällko i sällskap av en pepprig gräddsås och grovhyvlad pepparrot. I hela menyn: få och små bitar kött, utmärkta. En annan rätt är en liten jordärtskocka som ser ut som ett vackert litet vaktelägg, som vilar på en hög av tunt skuret svartkål och bredvid aromatiska nymalda sesamfrön på lökkräm. Till dessert äter punschindränkt sockerkaka med bränd grädde och jordärtskocksglass, och päron kokta med sprängticka (”kungen av medicinalsvampar!”). Sist av allt dricker vi bryggkaffe och syltkakor som är obegripligt goda och som jag dessutom lyckas få med mig några hem av (lika goda dagen efter).

Är uppiggad av alltsammans! En enastående meny på sex rätter för sexhundrafemtio spänn. Den ändras hela tiden, eller i alla fall någon gång i veckan, vilket är mycket bra då priset tillåter en att återvända oftare än vad som annars vore rimligt. Här kommer några bilder.

Längst ner: Fastén med husets bästa bordsdam svampformationen. Vilket tripp va.
/Slaktarn

Det var i januari år 2007 som matmarknadskonceptet Eataly först såg dagens ljus. Den italienska entrepenören Oscar Farinetti hade slagit klorna i en gammal stängd vermouthfabrik i Turin, och beslutade förvandla den till en slags marknadsplats för Italiensk mat, en plats där man både kunde handla hem käk och sätta sig ner för en bit mat. Det blev snabbt mycket populärt, och Farinetti bestämde sig för att lansera konceptet både i fler italienska städer såväl som utomlands. Idag finns Eatalykonceptet förutom i hemlandet också i en mängd städer i USA, med New York-filialen som flaggskepp, och i andra städer spridda över hela världen: São Paolo, Tokyo, München, Seoul och  Istanbul, för att bara nämna några.

Eataly New York, bild härifrån

Nu till det roliga!

I slutet av november tillkännagavs att turen snart kommer till Sverige. Under hösten 2017 kommer Eataly även att slå upp portarna i Stockholm, och adressen blir Biblioteksgatan 5 i gamla biografen Röda Kvarns gamla lokaler, där senast Urban Outfitters huserat. Det blir ett trehundra kvadratmeter stort matmecka kategori italienskt med kaféer, glassbar, delis, restauranger, mathantverk, bokhandel och köksprylar.

– I partnerskap med ett av Italiens starkaste varumärken, Eataly, har vi fått förtroendet att flytta in i en av Stockholms absolut vackraste och best belägna lokaler. Med italiensk passion och svensk envishet önskar vi ge er det bästa av Italien, säger Pelle Lydmar som är VD och delägare i Eataly Sverige i pressmeddelandet för nyheten.

Jag har inte besökt något Eataly själv ännu. Har ni? Tumme upp? Hur skulle det inte kunna vara tumme upp.

Buon Appetito och carpe diem,
/Slaktarn

Förr när jag såg en amerikansk serie och de pratade om att ”get some take out” eller ropade genom rummen när det ringde på dörren att ”IT’S THE CHINESE FOOD!” kändes det alltid så exotiskt. Det är inte så exotiskt längre, nu finns det flertalet tjänster att förlita sig på när man inte orkar ringa-gå-hämta. Maten kommer till dig! Vilken utopi va.

Nu lanserar även Uber en appbaserad matleveranstjänst i Stockholm, med namnet Uber Eats. Enligt företaget själva har man skrivit avtal med ett hundratal restauranger, och maten kommer inte att enbart levereras i uber-bilar, utan även med moped och cykel. Tjänsten finns sedan tidigare i USA, Japan, Dubai och Australien. Stockholm blir alltså en av de första städerna i Europa att få tillgång till tjänsten.

Till skillnad från exempelvis Foodora utlovas kunden slippa leveranskostnad: ”För att du ska kunna njuta av god mat oftare tar vi inte betalt för leveransen eller kräver ett minsta ordervärde på din beställning”, skriver de i ett kundutskick i samband med lanseringen.

– Vi kräver ingen exklusivitet av de restauranger som ansluter sig till Uber Eats, utan fokuserar istället på att göra tjänsten så effektiv som möjligt för både restaurang och användare, sade Ubers Sverigechef Martin Hedevåg i en intervju med Stockholm Direkt.

/Slaktarn

Mitt senaste blogginlägg handlade om när jag åt kebab på Grillé i Paris, och om hur god den var. Där uttryckte jag också en längtan om att hitta finkebab här hemma. Det visar sig, tack vare tips från olika håll, att det finns finkebab att få i alla fall i Stockholm! Prisa gud, skatteåterbäringen är (förhoppningsvis) här.

Tips nummer ett: Snack Bar som ligger i K25 serverar en rätt vid namn ”kebab du veau”, som kommit till efter att den ena halvan av skaparduon rest runt i Frankrike och gjort grundlig research på just kebab. Enligt menyn verkar det vara en okonstlad historia där de inte försökt ”krångla till det”, som det brukar kallas.

Tips nummer två: M.O.A.S (förkortning för ”meat on a stick”) på Roslagsgatan är inte som jag trodde olika slags grillspett, utan… kebab. Eftertänksamt komponerad sådan, och inte bara en enda sort, utan hela nio olika varianter. Jag blir både exalterad och lite misstänksam (getostkräm? tropisk salsa?). Jag känner ingen som varit där, och jag har heller inte varit där själv. Har du? Hissa eller dissa gärna i kommentarerna. Och framförallt: tipsa om vad den som går dit ska välja.

Den ljusnande framtid är kebabälskarens, verkar det trots allt som. På Grillé låg en stor del av njutningen i alla de färska örter de hade lyckats klämma in i kompositionen. Drömmen vore om en av dessa ovanstående tio kebabalternativ visade ha liknande kvalitéer. Den som orkar äta sig fram får se.

/Slaktarn

I onsdags öppnade Paradiset sin andra butik i Stockholm, ett 1200 kvadratmeter stort eko-nirvana på Regeringsgatan 44. Första butiken dök upp vid Mariatorget förra året, och blev snabbt mycket omtyckt.

Precis som i den första butiken kommer det att finnas en food court, men också en hälso- och skönhetsavdelning som erbjuder skönhetsbehandlingar på plats och en bar där gästerna kan köpa lokalproducerad öl och ekologiska viner.

Sortimentet har varit ekologiskt till ungefär 75 procent, och kedjan säger sig vara mer intresserade av att erbjuda ett brett och nyttigt sortiment med fina råvaror snarare än ett helt och hållet ekologiskt utbud. Det tycker jag verkar så jäkla bra, speciellt med ett färskt minne av att ha stått på Cajsa Warg (annan stockholmsbaserad matbutik) och försökt välja ut en bit fläsk. Jag stod och val-och-kvalade, KRAV-grisen var slut och kvar fanns en annan sort, som i och för sig såg mycket bra ut, men… hur ska man veta? Jag frågade en tjej i personalen, och fick en lång och imponerande föreläsning om KRAV-märkning och reglerna kring det. Den inplastade köttbit jag stod och höll i handen var som sagt inte KRAV-märkt, men visade sig komma från en gård som Cajsa Warg-teamet besökt bara några veckor tidigare och ansett vara bra nog för sortimentet. Mycket utrymme, utomhushäng för jämnan och småskaligt driven. KRAV-märkningen hade uteblivit på grund av en meter för låg takhöjd. Med andra ord, hellre väl researchat än blind fixering vid märkningar, kanske.

KRAV-märkning. KRAV-märkning. KRAV-märkning. Hur många gånger kan man skriva KRAV-märkning i en text egentligen. Jag gör det igen, för säkerhetsskull. KRAV-märkning.

– Vi ser helst att produkterna är ekologiska eller KRAV-märkta, men det är inte ett måste. Det kan vara producenter som visar att de tar bra hand om sina djur och kontrollerar hela processen i sin produktion. Det är väldigt viktigt för oss att det inte finns tillsatser i produkterna, därför förbjuder vi runt 200 E-nummer. Det vi säljer ska ha så få punkter i innehållsförteckningen som möjligt, däger Johannes Cullberg (Paradisets grundare) i en nyligen gjord intervju.

Ska ta mig dit idag. Så det är möjligt att detta kanske inte blir sista ordet om Paradiset.

/Slaktarn