är att acceptera att jag är en person som tycker det är rimligt att hopp-high fivea på Trädgården med mobilen i världens osäkraste ficka pga vill ”liva upp”.
Är helt tagen av reaktionerna på förra texten. Tack snälla alla som har hört av sig, delat, mailat, twittrat, dm:at och sms:at.
Tack!
VI har skaffat en sån där skylt som man kan skriva grejer på till Almedalen. Är ett stort fan av skylten.
Midsommarhelgen var så löjligt idyllisk som jag alltid ville att det skulle vara för 10 år sedan men det aldrig var pga ingen hade pengar, körkort, bil eller lantställe.
I torsdags åkte vi till Pelles land för att fira och götta:
Väl framme drog Elsa fram Äntligen Hemma-musklerna och kastade ihop en midsommarstång tillsammans med Daria. Bara sådär! Jag var i häpnadschock resten av helgen.
Själv bidrog jag med obscena anagram på allas namn som blev bordsplaceringar. Hade inte ens vett nog att fota av dem. Stayin’ classy since 1983.
Sen fick vi helt fantastiska snapsvisehäften med våra ansikten på cd-konvolut (älskar att jag fick va Alanis):
Resten av tiden lekte vi lekar, sov, störde oss på regnet, kollade på fotboll, lagade mat eller badade bastu.
Eller blev impade av att Pelle kan hoppa jättehögt och karatesparka.
|
|
